Nu är jag redo..
...för att blogga igen. Det var tufft att komma tillbaka. Gratt, molnigt och kallt. Vädret och mitt humör passade bra ihop. Var ledsen, grät. Sedan var det som att vädret bestämde sig för att hjälpa mig. Solen och värmen. 25 grader varmt. Inte ett moln pa himlen. Jag saknar tillgängligheten av allt jag älskar i Sverige. Men jag älskar det jag har här. Det som är mitt. Min lägenhet. Min Patrick. Mina fina vänner. Helen. Och det som ger ro i själen. Bergen. Alperna.
Vandring dag 1: First-Schynige Platte. 15 km. 4.5 h (med paus, 5.15 h)
Äntligen tillbaka i bergen. Glad.
Fortfarande nära markniva. Utsikten ger mig ända ro. Det är sa fint. 
Jag leker fotograf. Bilden blev fin.
Patrick leker fotograf. Hans bild blev nästan finare än min.
Bildbevis. Jag vandrade verkligen pa riktigt.
Vandring dag 2: Gelmersee, distans: okänd, 3 h (vi pausade aldrig)
Innan vi akte upp till sjön gick vi över den här bron. Den var ranglig, den gnisslade och den akte fram och tillbaka. Jag vägrade först men tog tillslut mod till mig och gick över bron. Nedan ser man hur det sag ut. Fett läskigt. Jag upplevde riktig panik för första gangen.
Efter att ha akt europas brantaste bergbana, kom vi fram till ett drömland. En sjö mitt i bergen. Att ga runt sjön var inte sa lätt som vi trodde. Inte manga riktiga vägar där inte. Men det var det värt. Vad gör man inte för ro i själen (och en fast rumpa:-)?
Här är även ett bildbevis pa att jag hade en Patrick med sig. Som brände sig sa fruktansvärt dagen innan att han var tvungen att ha keps pa sig. Men den akte av varje gang kameran akte fram. Han skämdes lite för kepsen var lite ful.
..som nämnt ovan. Vägarna var inte alltid jättebra. Men vad är livet utan äventyr?
Ja, det var min helg. Underbar helg. Idag ska vi ta motorcykeln till geneve och i morgon bär det av mot Frankrike med malet Nice. Jag hoppas att ni mar bra och att jag kanske har väckt era lustar att komma och hälsa pa mig i Schweiz. Världens vackraste land!
Au revoir mes amis!
