Hej kompis...
...dig vill jag ha! Synd att man inte kan köpa dig i Schweiz. Du kanske far följa med hem när jag aker till Sverige nästa gang!
Min nya kompis.
Moderaterna och "tre systrar" kan fan ga och plocka peppar där pepparn växer
A working class hero
När hon var nitton år fick hon sitt första barn. När hon var tjugofyra var hon tvåbarnsmamma. Innan hon hade fyllt trettio år var hon ensamstående mor. Då var året 1964. Hon arbetade i spärren, hon städade rum. Hon vaknade när dag fortfarande var natt. I kall nattsvart pendlade hon från sin enkla lägenhet in till hufvudstaden. Hon reste aldrig utomlands, sparsamma semestrar i Sverige. Hon betalade skatt, var aldrig sjuk. A working class hero.
Men så kom åldern och med åldern kom demensen. Och som tack för trogen tjänst fick hon sju minuter. Tre gånger om dagen. Uppvärmd mat i mikrovågsugn och en medicincocktail. Tack för dina skattepengar, här får du falukorv och makaroner. Eften en livstid av trogen tjänst, blev hon gammal och minnet svek. Sveriges samhälle stänger dörren, äldrevården tackar för sig och hänger upp hatten.
Vad har hänt med Sveriges äldevård? Ingen har tid, ingen vill se och ingen orkar lyssna. Ingen kan ge tillbaka för trogen tjänst. Det finns inga resurser så vårdplatserna räcker inte till. Tio gubbar på en sjukhussäng. Det finns inga resurser så det finns ingen personal. Sjukhusets undersköterska byter kissblöja innan lunch. Pensionären i hemmet får sju minuter. Ingen tid och inga pengar för gammal kärring och skruttig gubbe.
Hemtjänsten försöker, med lite resurser och lite personal. Våra hjältar som kämpar för gamla hjältar. Som vill hinna lyssna, som vill hinna dricka kaffe med den gamla gumman och ge den skruttiga gubben en kram. Våra hjältar i hemtjänsten som ger tillbaka til gamla hjätar, till de som har tjänat oss och byggt upp det samhälle vi lever i idag. Men finns det inga resurser, räcker inte ens det största hjärta. Att kämpa utan svärd är en förlorad kamp.
Problemet? Det är ett tvåfrontskrig. Landstinget på den ena fronten och de privata företagen på den andra fronten. Med rostiga svärd kämpar de på varsin front. Allmänna medel fördelas mellan de två. Resuserna delas på hälften och man behöver inte ha det logiska tänkandet av en matematiker för att veta att hälften är mindre än det hela. Och med lite resurser kommer konsekvenserna. Organisationen är dålig. Distriksköterskan kommer när hon hinner, killen från hemtjänsten är förvirrad och arbetsterapeuten har ingen aning om varför hon måste göra ett hembesöka hos den skruttiga städerskan. Som en rörig Kalle Anka på julafton.
Men problemet kan skalas av till sin allra enklaste form och kvar blir värdet av människan. Att alla människor är lika mycket värde. Men någonstans på vägen glömdes det bort, solidaritet blev till produktivitet, den tredje vägen ändrade riktning och blev pengavägen och humanitet förvandlades till kaptialismen. Människan glömdes bort och kvar sitter städerskan med ont i ryggen och ljummen falukorv.
Vi måste bli enade igen. De resurser som vi har måste gå till samma lag, så att hälften kan bli ett igen. Ge tillbaka vården till landstinget. Men inte bara för att halva resurser ska bli hela utan även för att få ordning på loftet. Att ha en enad organisation som är samlad inom samma fyra väggar, landstingets väggar. Bara så kan vi bygga upp vår äldreomorg från början, med klara premisser. Göra den stark och pålitlig. Med rättvisa löner, en organiserad arbetsplats och en klar kommunkation. Låta riskkapitalsbolagen veta att de kan investera i något annat för i Sverige så investerar folket i sina äldre och vinsten går direkt till städerskan med ont i ryggen. Joakim von Anka, släng dig i väggen, hitta ett nytt Ankeborg!
Men för att vi ska kunna styra vår båt åt rätt håll igen, måste vi hitta tillbaka till det basala, det enkla. Vi måste hitta tillbaka till gamla grundvärderingar och se det paradoxa med att människans värde är mindre relevant än utvecklingen av ett nytt datasystem. Vi måste hitta tillbaka till det humanistiska, belöna de människor som gör det jobb som många är för fina för. Ge en rättvis lön till undersköterkan som alltid dricker kaffe med skruttig gubbe. Hylla alla de som hjälper våra gamla hjältar. Hylla de människor som förstår att a working class hero is something to be.
Rebecca Lanz
BBQ
Det blir mycket grillning pa den här sidan av stan (eller igar var det pa andra sidan av stan).
Patrick hade köpt lamm. Det är ju sa underbart gott, framförallt när det är "cooked to perfection" som det var igar. Självklart hade vi med oss korv, jag älskar korv (vilket är roligt men tydligen väldigt osexigt enligt en viss Martin). Vi hade med oss merguez som är den godaste korven i hela världen. Jag lovar! Jag rakade tyvärr bjuda bort det mesta av korven till en polack som satt vid oss. Patrick blev inte glad. Men jag tror att han fick revbenssjäll som tack, sa han var nog nöjd ända. Dela med sig, eller snala, en vanlig fraga far man tala . Nathalie hade gjort Tiramisu som jag egentligen inte tycker om. Men det var en god tiramisu. Nu ska det fortsätta pluggas i det här hemmet...om ett tag far vi finbesök av familjen Salm Senior.
Kram
Jag maste bara rekommendera Arizona's "Half Iced Tea & Half Lemonade". Det är den absoluta godaste drickan i hela världen. Och jag älskar flaskorna.
Är det fejk eller är det pa riktigt?
Igar var det ju midsommar. Inte mycket firande för mig. Men som tidigare nämnt, mot kvällningen sa gav vi oss iväg pa "äventyr".
Moi
Patrioten.
Som ni ser sa var äventyret att kolla pa en cykel till mig. Det kanske är fel ord att använda "äventyr" om att kolla pa en cykel. Men det kommer bli manga äventyr med min racer.....för vi köpte den! Pa mandag kan vi hämta upp den. Jag är exalterad! Jag har blivit med cykel!
Efter att vi hade köpt cykeln skickade jag ett sms till pappa med texten "nu far du passa dig pa vättern", han svar var: "Vad kul. Är det pa riktigt eller fejk?". Tack pappa.
Köpet och prospekten av langa cykelturer över sagolika berg firades med pizza och vin i hemtrakterna Ittigen.
Det var allt för mig. Nu ska jag till gymet innan dagens pluggning (tyvärr) maste sätta igang.
Jag hoppas att ni alla hade en underbar midsommar igar!
Midsommar
Idag är det midsommar hemma i lilla Sverige. Jag är avundsjuk pa alla er som far fira. Men jag har varit hemma tva ar i rad, sa nu är det bara att bita i det sura äpplet. Här firas midsommar storslaget, med pluggerie. Men även ett litet kvällsäventyr. Jag berättar mer om äventyret om vi slar till!
Patrick kände att han vill fira midsommar. I alla fall lite grann. Den här t-shirten gjorde jag till honom inför fotbolls-em förra aret. Och en exakt likadan till mig. Proper partnerlook! Nu ska det pluggas. Tjupp!
Hon.är.ju.sa.snygg.
Buk och bäk.
En ledig eftermiddag i den absurt varma solen. Skönt, men trettio grader är för varmt. För mig i alla fall. Jag höll ut i tva timmar. Med lite badande. Jag hade säkert kunna vara där hela eftermiddagen om det inte hade varit för att jag var ensam. Snacka om bökigt! Varje gang som jag vill bada sa maste jag antingen ta med mig allt eller bada jättesnabbt och hoppas pa att ingen tar mina grejer. Det blir liksom mer bök än njutning. Jag körde en kombination. Ibland tog jag med mig grejerna, ibland körde jag en snabbis, in och ut. Hur som helst, underbar (varm!) sommardag som inte är över än. Men innan kvällens grillning sa ska det här plugghuvudet ta en powernap (eller en naaaap snarare). Och sedan ska det grillas. Och dippas i OLWdipp. Men framförallt sa ska jag dricka öl. För att jag förtjänar det. För att det är varmt. För att nästa prov inte är förrän nästa fredag.
Lunch. Linssallad. Fett äcklig. Eftersom att jag gar pa Pablo Robertos diet "ät med själen" sa hamnade den i papperkorgen. För det var fan ingen linssallad för själen.
BiB: Bada i Bern.
Bern är verkligen underbart fint!
Pluggpanik
Nu börjar paniken smyga sig pa. Sakta men säkert. Imorgon har jag mitt första prov. "Psykologisk terapi I" klarade jag med nöd och näppe. Hade pluggat som en idiot. Nu är det dags för "Psykologisk terapi II".
Docenten använder konstiga ord (som förövrig inte ens finns i min ordbok!) och abstrakta fragor. Det är svart. Pa tisdag har jag mitt andra prov. Alla DSM-kriterier och prevalenser. DSM-IV och eftersom att jag har sadan tur att DSM-V kom ut i maj, sa maste jag kunna den med. Skillnaden mellan ICD och DSM. Jag har fan ingen aning. Terapi och samsjuklighet. För mycket helt enkelt. Panik helt enkelt. Försöker lugna ner mig med lite morgonträning, nostalgi och drömmer om semester och främmande vidder.
Frankrike
Badstopp i Cannes, innan vi akte vidare till Nice.
Nice.
Musslor.
Jag och Patrick lekte "Charader". Han var helt värdelös. Han fick ju en ledtrad, att jag var en grönsak. Det är sa obvious att jag är en tomat.
Nagonstans och helt plötsligt blev Frankrike Italien. Laguelia. Dit vi aker varje höst.
Patrick filosoferar.
Och sa tillbaka i Schweiz.
Det var verkligen en fin semester. Jag är lyckligt lottad pa det sättet att man har det sa nära till allt ifran Schweiz. Nu maste jag sluta förtränga det som masta göras.
Tack för mig! Hej.
Cykla
Nu är de ute och cyklar. Min viking och min pappa. När jag gick och lade mig sa var det en timme kvar innan de skulle sätta igang. Nu är det ungefär hälften kvar. Det är helt sjukt att man orkar cykla sa länge. Jag är imponerad och stolt.
Tröttmössa.
Idag gjorde jag bort mig. I alla fall lite grann. Vi fick ett e-mail igar om att det är nya regler som gäller vid vara prov. Om man vill ta med sig nagot annat än en penna och en vattenflaska till provet, sa maste man ha en tillatelse av docenten. Och jag har ju min ständiga följeslagare, Orboken, med mig. Sa jag skickade ett mail till herr Caspar och fragade om det var okej att jag tog med mig min allierade.
Inga problem svarade han. Däremot tyckte herr Caspar att trots att mitt modersmal inte är tyska sa borde jag kunna skriva hans namn rätt. Jag hade skrivit hans efternamn fel. Det var kanske inte sa farligt men ni vet, schweizisk kultur, lite stelare än svensk. Tänk att det ens är möjligt!
En bild fran New York pa det. Nu ska jag plugga lite till.
Puss
Min Helen
Jag lekte grillmaster och jag gjorde ett rätt bra jobb. A point till Helen och saignant till mig. Klapp på axeln.
Ibracadabra
Om en manad ska vi pa festival. Det här aret är, eller för att vara korrekt, var ingen hit för mig. Det är inte manga band som intresserar ett gammalt Backstreet Boys fän som moi-même. Förutom det tyska bandet "die toten Hosen" och skotten Emeli Sandé sa har jag varit mattligt exalterad över musiken (däremot väldigt exalterad över det nya bravotältet, som kommer att spela just Backstreet Boys, Spice Girls och Venga Boys dagarna i ända:-)).
Men efter ett par dagars pluggande med musik fran den kommande festivalen sa har jag insett att det kanske inte är sa farligt ända.77 Bombay Street, Black Rebel Motorcycle Club, Friska Viljor och Sophie Hunger. Och sedan mina favoriter, Hoffmastro. Jag är faschinerad. Jag blir schizofren (eller vad det nu heter pa svenska). De har verkligen en spretig repertoire. Men sa jävla bra. Vara svenskar. De allra bästa latarna passar verkligen pa festival, ska-p och punk och hysteriskt hoppande. Favoriterna är (förutom den kända too hype for the radio) haters & critics och ibracadabra (sedan kan man ifragasätta om Zlatan verkligen behöver en egen lat). En stor applad för svensk storhet. Shit vad de är bra!
Idag skiner solen, sa det blir pluggande vid vattnet idag. Min adhd hjärna behöver som tidigare nämnt, mycket stimulation för att pluggning ska bli effektiv. Och efter det kommer Helen. Den finaste och allra bästaste Helen.
Kram,
Moi
A Size Zero
Klänningarna som jag beställde var jättefina. Men de fick mig att tänka. Eller iaf den rosa klänningen. Eftersom att den rosa klänningen är genomskinlig sa hade den en underklänning. Och den fick jag inte ens över axlarna. Jag hade beställt för sma storlekar. Men eftersom att modellerna inte är tighta kan jag fortfarande ha dem och de ska inte tillbakaskickas! Nein.
Men, det som fashinerade mig var underklänningen. Vilken liten klänning! Som sagt, när jag inte fick den över huvudet upptäckte jag att jag hade beställt storlek 32. Amerikansk storlek 1. Men fashinationen lag inte i att jag hade beställt fel storlek. Nej, fashinationen lag i insikten att en size 0 maste vara helt vansinnigt liten. Helt absurt liten! Jag försöker aktivera min rumsliga visualiseringsförmaga. Jag fick alltsa inte pa mig underklänningen, jag fick den inte ens över axlarna. Sedan maste jag ga ner en storlek, lägga pa 20 cm (eftersom att jag är kort) och ungefär sa ser en människa ut som kan ha en size 0. Men det blir TILT, jag kan fortfarande inte föreställa mig en sadan människa.
Aja, mina nyinköpta klänningar fick mig alltsa att tänka pa hur sjuka vara ideal är. Absurdum. Men klänningarna var fina och jag är väldigt nöjd.
Nu är det dags för träning och sedan plugga, plugga, plugga och sedan plugga. Provtider.
Kram
Rebecca, home alone.
Min finaste Patrick sitter just nu pa taget. Taget som tar honom till Zürich. Till flyget. Som tar honom hem. Hem till mitt Sverige. Jag är lite avundsjuk saklart, men "the job is calling". Han ska pa stora äventyr. Cykla Vättern. Och stackarn har i princip inte tränat nagonting. Jag hoppas pa fint väder för killen är den mest mentalt starka människa jag träffat. 30 mil är en pannkaka med lite sol. Hans mentala styrka kan ta honom runt. Han är starkare mentalt än nagon annan jag känner. Galen kille.
För att fira Patricks avresa, sa bjöd han pa lunch pa sitt jobb. Mitt första möte med hans nya arbetsplats. Eller mitt första möte med restaurangen som är belägen vid hans nya arbetsplats. Patrick jobbar pa ett sadant där "du-har-ingen-batch-sa-du-far-inte-komma-in" jobb. Och jag har ingen batch. No batch, no goodies.
Patrick bjöd t.o.m. pa kaffe och sandära finsjoklad efter maten.
Eftersom att Patrick inte är hemma blir middagen väldigt icke-pretantiös. Soppa med nagra konstiga bollar i och sa höjdpunkten: Reesers. Me love Reesers. Efter ar av importerande av Reesers via mina engelska vänner som bor här i cheese, sa kan man äntligen köpa dem här. Äntligen! Me love peanut butter!
Och sist men inte minst, tack för maten Patrick. Och för att du är du. Jag är jättestolt över dig och jag tror att du kommer att ta dig runt galant. För du är den bästa jag vet. Och det bästa jag vet. Njut av Sverige at mig med! Puss
That was that. Puss
Vem hade kunnat tro det
Grillning
Det bästa med skinande sol, förutom att det är skinande sol, är att man kan grilla. Det är sa mysigt och lyser verkligen upp tillvaron i de dystra studietiderna som rader för mig. Patrick och jag tog med oss grönsaksstavar med tva olika OLWdippar. De gjorde succe hos schweizarna. Dipparna alltsa. Grönsakerna mindre. Chipsen akte fram rätt fort;-).
(fran vänster har vi fina Nicole, Stefan, Oliver och min favoritfysiklärare Nora)
Jag glömde tyvärr att ta en bild pa vart kött. Jag köpte 600 gr kalv. Trodde att det var fyra köttbitar i. Men det var en stor bamsebit. Det var som att lägga en hel kalv pa grillen. Men den var micket god!
Nu ska Patrick ut och cykla. Han ska ju cykla vättern om en vecka och jag är stolt som en tupp. Och avundsjuk för att han far aka till Sverige och jag far vara kvar här med mina bokar. Och jag ska saklart plugga. Men idag tänker jag plugga vid poolen som inte ligger sa langt härifran. Det gillar jag med Bern. Alla pool- och badomraden som man kan använda. Gratis. Det förgyller ocksa min vardag.
Puss
Förändring
Vill bara börja med att skriva att titeln hette "Verenderung" först. Min svenska har blivit sa dalig. Men tur som det är sa upptäckte jag misstaget. Jag har insett att jag behöver förändra min garderob. Jag har liksom ingenting som passar när jag ska pa jobbintervju. Och jag märker hur dalig jag är. Jag vet väl inte vad man ska ha pa sig. Och sa skor. Vad ska man ha för skor? Och väska. Vad ska man ha för väska? Ska jag köpa en portfölj? Hur som helst sa har jag köpt min första jobbklänning. Det var faktiskt ett nödköp. För jag hittade ingenting bättre. Asos, Next, Topsop osv. verkar inte tro att vi smamänniskor jobbar. Det gör vi.
Jag vet inte vad jag ska tycka. Är den bra eller bajs? Vad tycker ni?
Och som vanligt sa slank det med en eller tva klänningar till. Bara för att.
100 Kronor. Jag tar den!
Och den här var bara fin. Inte pa rea. Men fin.
Ja, det var tankegangen fran mig idag. Jag hoppas att ni far en (bakis)dag!
Puss
Det bästa med att vara student. .
Mardrömmar..
..är fan inte kul. Jag har en förmaga eller en tendens snarare, att sova väldigt oroligt. Vänder och vrider pa mig och vaknar väldigt ofta helt svettig. Inatt drömde jag att jag blev mördad och att nagon skar halsen av mig. Det var sa obehagligt. Vaknade och slängde av mig pyjamasen (ja, jag sover fortfarande i pyjamas). Och jag som trodde att man inte kunde dö i sina drömmar. Jag vet inte om jag dog iochförsig, men jag tror att man dör om man far halsen avskuren.
Den där drömmen kommer att följa efter mig hela dagen. Nu ska jag sätta mig i trädgarden och plugga. Och försöka förtränga drömmen.
Puss
Mitt kontor.
En såndära dag..
Projekt: Hjälp mig?
Jag antar att det har framkommit relativt bra att vädret var allt annat än tillfredställande när Sofia var pa besök. Vi hade det mysigt men som ni redan vet sa blir allt mysigare med lite sol.
Solen tittade fram ungefär en timme efter att Sofia hade lämnat Bern. Ibland bjuder livet pa ironi. Hur som helst, sa paminde Sofias besök mig aterigen om alla ni där hemma. Som jag saknar. Jag har länge velat starta ett projekt, men har inte riktigt vetat hur jag ska ga till väga. Men nu har jag bestämt mig för att börja här. Jag vill göra en vägg med bilder av alla som jag tycker om hemma. Men jag vill att ni ska välja ramar själva. Alltsa, att ni köper en ram, som ni tycker är fin och ger till mig:-) och sen sätter jag in en bild pa dig eller pa dig och mig. Eller pa dig och nagon annan. En fin bild helt enkelt. Med din ram. Som kan hänga pa min vägg här i Schweiz. Självklart kan jag betala för ramen. Det viktiga är att ni har valt ut den själva och att den representerar er. Jag vill inte ha tva ramar av samma sort. No good. Jag skulle verkligen uppskatta om ni ville hjälpa mig med mitt projekt. Självklart kan ni välja ut bild själva, om ni vill.
Det skulle betyda väldigt mycket för mig att fa göra en sadan vägg och fa ha er lite närmare mig. Det här är ett project-in-progress vilket betyder att det inte är nagon bradska. Men om det är nagon som känner för att hjälpa till sa kan ni skicka en ram (med foto om ni vill) till: Scheunerweg 7, 3063, Ittigen. Annars kommer jag hem i Juli och tar gärna emot ramar da:-).
Sa nu har jag gjort det jag velat. Tala om att det är trakigt att Fia redan har akt hem och tiggt presenter av mina vänner:-).
Massa kramar fran tjejen som tyvärr maste ga in i pluggmodus i en manad.
Tjupp!
All good things come with bad weather:-)
Här har det regnat. Och regnat. Och regnat lite till. Sofia och jag har strosat, fikat, ätit, varit pa spa och hängt. Framförallt mkt pa Starbucks. Det har liksom inte funnits sa mkt mer att göra. Men det har varit mysigt. Att bara vara kan vara mycket värt ibland. Solen fattades onekligen men ibland kan man inte fa allt.
Starbucks bjöd pa "Sockerchock".
Sofia önskade middagen. Raclette. Very swiss.
Vi höll oss relativt alkoholfria. Men pa avskedsmiddagen pa den amerikanska-karibiska (med betoning pa amerikanska) restaurangen sa bjöds det pa Daiquiri, gespritzte Weisswein och Desperados. Men i matta (whaat?) Och mat saklart.
Det var allt för nu.
Massa kramar,
Rebecca
