gudrunorut -

Hjälp...

..jag behöver er hjälp! Om ni har tid, ga in pa länken under och rösta pa Eveline Bhend. Jag rekommenderar er att kolla pa filmen först (vilket är den sista filmen). Men det skulle vara jättesnällt om ni röstade pa henne. Hon förtjänar verkligen att fa vara med i nine queens!

http://freeski.downdays.eu/wanna-be-a-nine-queen-video-submissions/

2012-02-27 @ 09:48:56 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

En helg

Söndag kom (som vanligt) alldeles för snabbt. Men det har varit en fin helg. Interlakenbesök, vilket inte var igar som man sa säger. Fredagskvällen spenderades med Pattens föräldrar. Dom bjöd pa fiskfondue och det är ju sa himlans gott!

Lax, Marulk (Monk fish pa engelska. Later mkt finare än Marulk som mer paminner om ngt mögligt och gammalt), Tonfisk och nagon annan vit fisk. Mumsfilibabba!

Pa lördagen begav vi oss till bergen. Vädret hade kunnat varit bättre och mina skidkunskaper kunde (som vanligt) ha varit bättre. Men skidakning är alltid en hit. Med eller utan sol.

Vi var en salig blandning av misstänkta som begav oss ut i backarna.

En blivande psykolog och en patriot (jag)

En fysiker och den enda snowboardaren (Patrick)

En jurist och passionerad debattör (Martin)

En ekonomi informatiker (vet inte vad det heter pa svenska) och ständig nyckelbensbrytare (Speedy)

En psykolog och passionerad skidakare (Lukas)

Mina killar.

Jag ma vara sämre skidakare än de andra. Men i after ski slar jag mina akademiska skidakare med hästlängder!

När vi väl kom hem sa stupade vi i säng. Vi hade bada sovit som svin natten innan (Väldigt daligt. Min magkänsla säger att svin förmodligen sover väldigt dalig sa det kändes som en bra parallell) sa det var väl en naturlig gang. När vi vaknade kvart över atta kändes den där ölen pa puben väldigt langt borta. Men efter viss övertalningen fran min kära sa befann vi oss pa puben runt kvart över tio. Förutsättning: Högst tva drinkar. Vi kom hem klockan 04.00. Principfast är jag inte. Men det var ett bra avslut pa en fin dag.

Vem är gammal?

2012-02-26 @ 18:03:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Schwop..

...sa var semestern förbi. Det gick snabbt. Alldeles för snabbt. Och vardagen kom alldeles för tidigt. Och den kom även utan resväska. Jag vagar pasta att jag inte var den snyggaste studenten pa Bern universitet idag. Det positiva är väl att jag klrarde mina prov. Och min C-uppsats fick ett mer än tillfredställande betyg. Fett bra. Sa nu kan jag slänga det gamla och supa in det nya.

Hej da fula papper. Nu ska jag fa nya, fina papper. Sadesa.

2012-02-22 @ 19:42:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Gammal kärlek rostar aldrig..

..eller hur vad det nu?

Helgen gick alldeles för snabbt. Helt plötsligt är det mandag igen. Varför går tiden alltid så snabbt när man har roligt? I fredags så bjöd jag Tobbe på bio och middag för att han hade fyllt år. Vi blev plus en då pappa bestämde sig för att följa med.

Efter fredag kommer ju som bekannt lördag. Lördagen ägnades åt ett litet besök till stan och en stor reunion på kvällen. Jag fick träffa de allra finaste igen. Förfest med bubbel, cider, passoa och shots. Unidici med goda drinkar, dans och Hugo Rosa. Det var en bra kväll. Jag har världens bästa kompisar.

En fika...

..innan förfesten satte igång.

Dansandet började redan på förfesten. Bra grejer med musik som framkallar nostalgi. För vad är bättre än lite candy shop på en lördag kväll?

Väl ute blev det mer dansande, mer shotar och goda drinkar...

..och drinkarna var jag glad för.

Kvällen slutade med att jag körde "en Hugo". Det går till såhär: man vill inte stå i kö, man går fram till den första i kön och spelar på hans/eller hennes ego (i det här fallet Hugo Rosas), när toan blir ledig så springer man in på toan. Väldigt avancerad strategi. Fast jag kan erkänna att jag måste jobba lite på mina smickrings skills. Jag var väldigt osmickrande. Aja.

Nu blir det Kista (igen) och sedan en promenad ute i Håban innan det blir avskedsmiddag och tillsist hemfärd. En vemodig känsla.

Kram / Sean Banan

2012-02-20 @ 08:26:48 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ibland blir jag så ledsen...

Helt underbart att vara hemma. Jag har träffat och ska få träffa ännu mer underbara solar i mitt liv. Jag fick ett mail igår..resultatet från första provet. Jag kan lägga det bakom mig. Ett steg närmare ngt som man kallar en bachelor of science..jag liksom? sjukt.

Men, det finns en liten tagg i mitt bakhuvud. En liten ledsamhet. När jag ser hur en människa som förtjänar bara det bästa och underbaraste blir dåligt behandlad är det svårt att förstå livet och hur människor kan vara så elaka mot varandra. När det handlar om en människa man älskar, så gör det ont. Och man känner sig maktlös. Att vara där är bra, men att inte kunna göra någonting bättre, att inte kunna ändra historia eller framtid är jobbigt. Jag vet att allt kommer att lösa sig. Och att allt kommer att bli bra. Men just nu känner jag, att om du inte kommer hem igen, så kommer jag att gå i bitar. Jag kommer att sakna dig så. Du gör mitt liv så mycket bättre och vad som än händer så glöm aldrig det. En bättre vän kan man leta länge efter. Men just nu antar jag att allting handlar om att du ska må bättre, komma på benen igen och bli behandlad som du förtjänar. För du förtjänar allt.

Till dig.

http://www.youtube.com/watch?v=nW17oECl7fo

2012-02-18 @ 08:52:03 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Att flyga med flärd....

.....är svårare än man tror.
Som bekannt skulle jag flyga till Sverige på onsdag. Upp 05.30 för att plugga det sista inför mitt sista prov. Iväg, skrev prov. Gick och handlade det sista inför min resa. Åt en snabblunch med Patrick. Iväg till tåget. Laddad och lättat. Provet gick bra och en underbar tid i Sverige låg framför mig. Kom till flygplatsen nästan två timmar innan planet skulle lyfta. Bra med tid. Jag hatar att flyga när jag måste stressa. Kort kö till bagageinlämningen.

När jag väl står där, kollar bagagetjejen länge på min biljett. Sen säger hon:
- Vart flyger du?
- Till Stockholm
- Nej, fast här står det att du flyger från Stockholm. Kolla här. Och kolla gjorde jag. Och insåg att jag hade bokat åt fel håll. Bokad från Arlanda till Zurich. Vad fan! Snacka om dumstrut. Det var bara att försöka lösa problemet. Irrade runt som en yr höna i ungefär 15 minuter, halvt skrattande, halvt gråtande. Nej, det fanns ingen lösning. Det var bara att åka hem. Hej antiklimax!

När jag väl kom hem igen, var jag helt förstörd. Inställd på att jag missat min enda möjlighet att åka till Sverige innan sommaren. Scheisse! Men mina fina föräldrar, mina underbara kompisar och min Patrick lyckades motivera mig och en ny biljett söktes. Och jag hittade en. En liten mellanlandning i Berlin, men so what?

Så på torsdagen blev det favorit i repris. Väskan var ju redan packad och klar. Ställer mig på tåget (helt sjuuukt mkt folk). Tåget är försenat. Shit. Jag kommer att missa det tåget som går till Zurich. Aja, jag får ta det som går en halvtimme senare. En halvtimme senare sitter jag på tåget. Har fått ressällskap av två jättesöta gubbar. Rösten från tågprataren säger (fast på tyska såklart): Vi har problem med loket. Vi kommer bli försenade. Vi vet inte hur försenade. Gubben bredvid säger till mig: Oh, hörde du. Problem med loket. Det kan ta flera timmar att fixa. Tack min nyfunna vän för att du lugnar ner mig i denna svåra situation. Men tåget blir inte en timme försenat, utan tio minuter senare rullade tåget och Bern började bli historia. Jag tänkte, vad kan gå fel mer? Jag kommer inte att vara glad för att få åka till Sverige förrän jag står på svensk mark. Men allt gick bra. Mina gamla erfarenheter med Air Berlin (otrevlig personal, förseningar och andra otrevligheter) försvann. Allt gick smurt.

Två resor bort är Sverige.

Ett problem med mellanlandningar är ofta kort med tid och alldeles för långt att gå. Förra gången jag flög med Air Berlin höll jag på att missa mitt flyg. Och Air Berlin flygvärdinnan lät mig gärna veta att planet inte väntar. Jag får bara hoppas att jag hinner. Jag bröt ihop (skulle hem till Schweiz för att gå på Sarahs begravning). En engelsman lät mig sitta bredvid honom och torkade mina tårar. Jag hann hem, men erfarenheten från Air Berlin var dålig. Igår var det bättre. När jag steg av planet stod det en tysk tant med skylten "stockholm"..det är jag! Och så fick jag en privat chaufför som tog mig till planet som skulle ta mig till Sverige.

Tillslut såg jag svensk mark och kände för första gången att Sverige faktiskt skulle hända.

Har aldrig varit så glad av att se Bellman. Hej Sverige, här är jag.

Aja, det var min historia om hur man kan tillföra lite mer spänning i vardagen.

Massa pussar från mig och från svenskt mark.

2012-02-17 @ 07:39:37 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Påm Ta Tätä...

...fick jag pa alla hjärtans dag.

Lite extra sugar, sa som det ska vara pa alla hjärtans dag. För pa alla hjärtans dag far man äta lite extra sugar. Patrick lagade även middag till mig (de senaste dagarna har jag levt pa pizza..hej onyttig!) Det var gott och det var lagat med massa, massa massa kärlek!

Paprika, fylld med feta ost, morot, squash, gullök och champignoner serverat med ris. Min favoriträtt. Vi brukar i vanliga fall ha grönsakerna i gräddsas, men Patrick "glömde" grädden. Han kanske ville vara säker pa att vi orkade "huvudrollen" för kvällen...

Påm Ta Tätä

Påm Ta Tätä eller pom tarte tatain som det heter pa ambitiös franska är nagot som jag har velat smakat väldigt länge. Det är även en utav Gordon Rs "signature dishes". Pa alla hjärtans dag 2012 var det äntligen dags!

Påm Ta Tätä Gordon Ramsay style

Man behöver:

8 äpplen

100 gr caster sugar

100 gr smör

2 stjärnanis

3 kardemumma pods (vad heter det pa svenska)

1 stor kanelstang

2 teskedar brandy (vi använde Hennessy..skare va, sa skare va)

500 gr puff pastry

1. Kärna ur äpplena och skala. Dela

2. Blanda socker, smör, stjärnanis, kardemumma och kanel i en ugnsäker panna (ungefär 20 cm bred) och ställ pa hög värme. Skaka pannan och rör smörsasen tills den separerar och sockret karamelliseras och ser ut som tofee.

3. Lägg i äpplena i pannan. Kocka i sasen i ungefär 10-12 minuter, tills helt karamelliserat. Man behöver inte oroa sig för att de ska brännas vid, det gör de inte! Häll i brandy och flambera och sätt sedan äpplena at sidan. Sätt ugnen pa 200 grader. Kavla ut pastryn till ungefär en tjocklek av en krona (Gordon skriver pund, men de är väl ungefär lika tunna?). Skär ut en cirkel.

4. Lägg pastyn pa äpplena sa att de täcks och tryck degen mot pannans kanter. Gör lite hal pa degen och baka i 15 minuter. Om det kommer för mkt vätska ur äpplena kan man ta ut formen och hälla av vätskan. Ta ut tarten när den är gyllenbrun. Vänta tio minuter, vänd pa kakan och servera. Vi at den med glass, mumsagott!

Nej, nu ska jag ga och ha mitt sista prov och sen är det dags för mig att bege mig av mot världens bästa land, med världens bästa människor, Sverige:-) tjup tjup!

ps...hall tummarna för mig..I need.

2012-02-15 @ 05:27:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Alla hjärtans dag..

..men framförallt är det dan före dopparedan. Imorgon far jag (äntligen) aka hem till Sverige igen. Jag ska fa träffa alla mina fina och familjen Lanz. Det kommer att bli en blandning av storslagna planer och semmelhäng. Me like.

Mellan mig och Sverige star numera bara en pluggdag och ett prov. Proven igar gick sadär. Det ena var mkt svarare än jag trodde, men jag tror att jag klarade det. Jag borde ha gjort det. Det andra var mkt svarare än jag trodde, och det har jag nog inte klarat. Jag har sadana problem med att komma ihag alla hjärndelar. Typiskt. Men, om det inte har gatt vägen sa har det helt enkelt inte gatt vägen och jag maste göra om det i sommar. Sa fungerar livet.

Pa tal om ngnting helt annat. Jag har börjat en liten stretch rutin pa morgonen. Framförallt för att jag behöver bli smidigare men ocksa för att det sprider ro i själen. Och just nu sa stretchar jag till den här underbara stämman.

Lana Del Rey - Born 2 die, Video games

http://www.youtube.com/watch?v=Bag1gUxuU0g&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=HO1OV5B_JDw

Bra grejer. Nu ska jag börja plugga.

Puss

2012-02-14 @ 06:14:00 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Sahär tycker jag...faktiskt

I tidningarna star det mkt om Reinfeldt och Moderaterna om deras nya förslag. Att man ska jobba tills man är 75. Jag brukar undvika att skriva om politik här, även fast det intresserar mig. Framförallt för att det kan vara väldigt tröttsamt men ocksa för att en stor del av min bekantskapskrets förmodligen inte delar mina asikter. Men nu känner jag att jag bara maste...

Att pensionera sig vid 75.

1. Man KAN fa jobba till 75, men man maste inte.

Far man inte det idag? Är man tvingad att sluta jobba när man har natt nutida pensionsalder? De som vill och kan, jobbar längre än tills de är 65. Problemet är oftast arbetsmarknaden och arbetsgivaren. Yngre arbetskraft är normalt bade mer önskvärt och i manga fall, mer lukrativt.

2. Ja, man kanske kan jobba längre än till 65, men man kanske vill omskola sig och det är idag inte möjligt?

Det stämmer. Och jag är inte direkt ett fan av det faktum att man inte kan utbilda sig när man blir äldre, man kan alltid utvecklas. Däremot ser jag ett par, stora problem.

Ekonomiskt:

1. Utbildning är dyrt. Fruktansvärt dyrt. Inte bara för individen, men framförallt för staten. Att utbilda människor efter en viss alder hänger ihop med stora ekonomiska risker. Om nu en person tar ett CSN lan vid 57 för att omskola sig och sedan studerar i tre ars tid sa kostar det staten ungefär 470 000. Under dessa tre aren som personen ifraga studerar, gar även hennes/hans inkomst bort dvs. personen ifraga betalar förmodligen ingen skatt, da han/hon studerar.

2. Den här personen är da färdig vid 60 = 15 ar kvar att jobba. Med förutsättningen att denna person överhuvudtaget far en anställning, hur mycket kommer denna person att tillföra det svenska samhället ekonomiskt innan personen ifraga vid 75 ars alder maste pensionera sig? Jag skulle gissa pa att det svenska samhället gar back. Samtidigt sa maste personen betala tillbaka sina CSN lan. 15 ar är inte sa lang tid. Hur mkt av lanet kommer de hinna betala tillbaka? Eller ska de fortsätta betala tillbaka efter pensionen, med pensionspengar?

Som jag har förstatt det menar Reinfeldt pa att det kommer bli dyrt för den svenska välfärden i framtiden, da människor lever längre och att vi därför maste komma fram till en lösning. Rent ekonomiskt ser iaf jag inte en lösning i Reinfeldts förslag.

Lösning: Självklart är det svart att hitta en lösning. Men, t.ex svensk universitetsutbildning. Manga studenter studerar idag i hur manga ar som helst. Man tar lan efter lan och bidrag efter bidrag. Manga klarar inte sina tentor pa första, andra, tredje eller fjärde försöket. Även fast vart skolsystem är väldigt socialistiskt och ngt som jag tror pa, tycker jag samtidigt att ett par chanser räcker. Klarar man inte av sina tentor efter tve eller t.o.m tre försök, da ska man inte vara pa universitetet. Da tror inte jag att man passar in. DET kostar samhället och skattebetalarna fruktansvärt mkt pengar. Alla ska och borde inte vara studenter. Lat de som vill, kan och är motiverade att studera fa göra det, men de som bara kostar staten pengar, de ska inte vara kvar. Inte bara är det dyrt men i slutändan (eller ja, t.o.m nu) kryllar Sverige av "akademiker" och det är inte heller ekonomiskt.

"Biologiskt"

1. Vi ma leva längre, men vara begränsningar hänger ihop med evolutionen. Bara för att vi lever längre innebär inte det att vi vid 90 kan köra en joggingrunda pa morgonen och lite doggy style med gubben pa eftermiddagen. Vi lever längre men evolutionen är langsam och hänger inte med. Om man jobbar till 75 sa har man i princip förlorat de där 10 aren som man har jobbat för. Den underbara pensionsaldern. När man kan främja sina intressen, njuta av sin livspartner och kanske fortfarande köra lite doggy style pa eftermiddagen (med eller utan pump). Jobbar man till 75 sa är de flesta människor inte längre pigga nog för att bejaka sina intressen och umgas med sina kära. Att vi blir äldre, innebär att det blir större tryck pa äldreboenden. Självklart. Men det är inte de personerna som är mellan 65-75 som är problemet..det är de som är 75 och äldre. De flesta som pensionerar sig rushar inte direkt till äldreboendet för att fa en plats i lekstugan. De lever i sina hem sa länge det kan och orkar. Sa för att repetera: Vi lever längre, men de pigga aren är inte efter 75 även fast vi lever tills vi blir 90.

3. Jag star för det jag sa ovan, att jag tycker att även äldre människor ska fa möjligheten att utvecklas. Men är det i syfte att "rädda" den svenska väldfärden, känns det lite skevt. För att bejaka sina intressen, för att utvecklas och kanske äntligen ha tid för att lära sig att prata franska, absolut. Men, man far inte glömma bort att den kognitiva förmagan BLIR sämre efter 65. Äldre människor sover oftast sämre (framförallt förlorar de S2 sömn, vilket är i den fasen av sömnen som vi, för det första spenderar mest tid i men ocksa den tiden som ny information kan bearbetas och "sparas" i vart minne. Detta leder självklart till viss nedsättning i att lära sig ny information och framförallt, mycket information, som det faktiskt krävs för att lära sig ett nytt yrke. Samtidigt blir även äldre människors förmaga av att utföra uppgifter (kognitvit) och framförallt att planera och sedan utföra den planerade handligen i en snar framtid, sämre. Vilket ofta kan leda till problem pa till exempelt en arbetsplats.

Hade det faktiskt varit sa att Reinfeldt och kompani faktiskt menar att man KAN jobba tills man är 75 om man VILL, sa hade det varit en fin ide. Men att i samma tid andetag säga att det är nödvändigt för att den svenska välfärden inte ska köras i botten, är en aning motsägelsefullt. Jag försökte hitta detaljer i temat pa moderaterna hemsida men jag hittade ingenting (jag letade inte sa noga iochförsig..jag hittade en bild pa Reinfeldt och kunde konstatera att han verkligen ser ut som ett ägg!). Jag tror eller jag vet, att det finns bättre lösningar för att rädda den svenska välfärden i framtiden..och eftersom att jag är röd i hjärtat sa förstar ni säkert vilka lösningar jag syftar pa and all that...

Nu skulle jag vilja avsluta med att gratulera alla som har orkat läsa igenom denna miniuppsats/debattartikel/jadajada dravel. Nu ska jag kolla pa dumtv och sen sova. Pa mandag har jag prroooooov. Wish me luck!

Ni behöver inte halla med mig om mina tankar kring att pensionera sig när man är 75. Men att Reinfeldt ser ut som ett ägg, mot det kan man inte argumentera. God natt.

2012-02-11 @ 21:50:28 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Multitaskar..

.....som man säger pa engelska. Mitt uppe i plugghysterin behövde de ngn som kom in och jobba. Klart jag kommer. Plugga, jobba och träna (samtidigt som jag pluggar). Det är mycket nu och jag längtar tills pa onsdag när jag far aka hem och träffa mina fina. Och äta en semla.

Jag bakade semlor en gang. Katastrof. Degen jäste inte och mandelmassan lag som en stor klumdegmassa mitt i semlan. Jag tror Patricks föräldrar inte förstar min semlefaschination. Hm.

2012-02-10 @ 21:30:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

En bok, flera bokar

Mitt sovbord är beviset. Otalig, snabbt uttrakad och avslutar aldrig det jag pabörjar. Ändring är den enda vägen.

2012-02-09 @ 09:16:47 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sa var det nästan mandag...igen

Pa söndagen fortsatte pluggandet. En neurotransmitter, tva neurotransmitter.

Tog mina powersticks och tog en energirunda. Rensa huvudet sa att ny information kan fa plats. Minus 11 grader ute. Men jag är en viking.

8 km av energi. Duktiga jag!

Till söndagsmiddag serverades jag Canneloni fyllda med spenat av min Patrick.

Nu ska vi kolla pa den där filmen som jag aldrig kommer ihag namnet pa. Tinker, Stinker, Taylor, Spy eller ngt sant. Chup!

2012-02-05 @ 17:09:32 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hemlöshet ska inte banaliseras....

....som Yvonne Borg säger pa Stadsmissionen.

Jag maste säga att jag tycker NKs kampanj "sov som en hemlös" är riktigt äcklig. Ett bevis pa att vissa människor verkar ha svart att se att ett problem har flera dimensioner. Hur kan man ens tänka tanken att göra en sadan kampanj? Det maste handla om människor som har svart att sätta sig in i en annan människas perspektiv och första, att det finns människor som faktiskt är hemlösa och som faktiskt sover i en kartong, pa riktigt. Det positiva är att överskottet av vinsten gar till "unga hemlösa". Synd bara att det ska ga till pa ett sadant fruktansvärt smaklöst sätt. Vad hände med ett informationsblad om hemlöshet, statistik och livsöden? Varför inte skänka en viss procent i en manads tid till "unga hemlösa" eller stadsmissionen istället? Vad hände med att försöka na in till människan? Okunskap. Okunniga människor ska halla sig till ytliga intressen. Sant här skit gör mig riktigt förbannad.

2012-02-05 @ 10:58:57 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lördag och pa lördagar far man äta godis

Dagen har tillbringats med biologiboken. Mitt nya favoritämne. Men det tar pa krafterna. Att sitta med boken. Gick pa en promenad i kylan. Kallt, blasigt men med en klar himmel och en sol. Lite frisk luft rensar hjärnan. Avslutar kvällen med lugn, ljus och lite tv-serier. Lägenheten är tom eftersom att min Patrick är och leker med dom andra ishockeyhuliganerna. Ibland är det skönt att vara ensam. Trevlig lördagkväll alla mina fina!

/Rebecca

2012-02-04 @ 19:33:30 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fina fiskar

Igar blev det middag hemma hos mig. Karlstadsduon kom pa besök. Min finaste Helen och hennes Susanna kom pa middag. Susanna som förövrigt ocksa har fastnat för en schweizare...epidemin är ett faktum.

En fusion av hallon och apelsin i fördrinken. Extra stark saklart, eftersom att jag hade svenskar pa besök. En fusion i samband med crackers med olivpasta eller soltorkadetomater smörja.

Tacos till middag. Jag var upptagen med att dricka vin och se till att Helen inte klättrade upp i takkronan, sa det blev ingen bild.

[Insert mental picture here]

Dalig bildkvalitee, jag ber om ursäkt. Fina Helen drack en flaska rödtjut och förgyllde kvällen. Du ska veta att du är bäst Helen, jag är sa glad att du är min vän. Schweiz skulle inte vara detsamma om inte du var här.

Det hela avslutades i kärlekens tecken. Kärleksmums (se föregaende inlägg). Det var uppskattat. En smak av hemlandet.

Vid smatimmarna gjorde även min fina karl plus Susannas nyfunna schweizerost Dave, oss sällskap. Vid halv ett rullade de hem och jag rullade i säng.

Det var allt för den här gangen. Chup chup!

2012-02-04 @ 09:10:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kärt barn har manga namn

Kakan: Kärleksmums, Mockarutor, Snoddas..finns det ngra mera namn?

Jag: Rebi, Becka, Umpo, Half Pint, Betty Boop, Poopeli, Wasa, Sweden..har jag mera smeknamn? Kanske ngt som ni kallar mig bakom min rygg? Typ: Supersmart eller fabulous.