Minen var obetalbar
Sitter har vid koksbordet. I Sverige. Utanfor skiner solen. Harliga, underbara Sverige. Min fina gudmor hamtade mig pa Arlanda. Det var mysigt att traffa henne och catcha up. Hora hur det gar med valet. Bra tydligen. Trodde hon. Men hon vagar inte ropa hurra utan vantar till valet ar over. Vilket verkar fornuftigt. Mamma och pappa visste ju inte att jag skulle komma men jag visste att de skulle vara pa jobbet sa jag och Kerstin begav oss dit. Och deras miner. Dom ar obetalbara. Dom hade ingen aaanning. Hakorna gick ner i golvet. Dom sag ut som tva (eller tre da aven Tina var med) fagelholkar. Men glada blev dom. Jatteglada. Sa glada att de tog fram kraftor fran hjalmaren och bubbel. Blev en jattetrevlig kvall och jag hoppas pa en skon vecka har hemma. Idag blir det en springtur i solen och sen har jag lite andra projekt pa gang. Kanns underbart att vara zuhause.
Puss pa er
Nytt jobb, ny stil
Förra veckan var jag bjuden pa lunch pa Mercuri. Vi har en egen kock som lagar mat till oss varje dag. Galet lyxigt. Under lunchen blev jag informerad om att det var business som gällde. Klädmässig alltsa. Inte alls min grej. Jag förstar att jag maste klä mig propert men att ha kostym, njaee. Kläder är viktigt för mig och jag har alltid tyckt att det är kul med kläder. Och det är fortfarande viktigt för mig. Det känns som att jag vill följa klädkoden men göra det pa mitt vis. Jag gillar förvisso söta klänningar sa det ska bli kul att hitta mer propra klänningar i höst. Jag har även fatt massa bra tips utav my girl E-M.
Mitt största "problem" är att jag är sa kort. Det betyder att det är väldigt svart för mig att hitta byxor (läs omöjligt) som passar i längden. Jeans kan man sy eller vika upp, men kostymbyxor är bade väldigt svara att sy upp och ingenting man vill vika upp. Jag har handlat pa petite ett par ganger men deras byxor är fortfarande 13-15 cm för langa i innebenet. Tycker att det är tokigt att de kallar det för petite m.t.p att byxorna passar tjejer som är mellan 1.65-1.67 m och da medellängen i Sverige är 1.67 m, känns det väldigt lite petite och mer väldigt helt normal byxlängd. Sa sjukt att "normen" ska vara bade modelllängd och modellvikt. Absurt. Hur som, har jag hittat en sida, där petite verkligen är petite. Innanlängden är 70 cm, vilket är lite för langt för mig, men bara nagon centimeter. Sa igar klickade jag hem början till det som kommer att bli min nya garderob.
Byxor. Jag älskar byxorna i mitten. Jag vägrar att bli en trakig, gra mus bara för att jag maste ha kostym pa mig. Chinosen är jättefina men jag är osäker pa att de gillar dem pa jobbet. Det visar sig. Jag kanske kan försöka införa casual friday? Jag var tvungen att köpa byxorna i tva strklar eftersom att det är sa svart att veta vad det är för storlek man kan ha. Räkningen blev alltsa skyhög men jag far ju tillbaka pengarna.
Fina toppar. Köpte även den vänstra i svart.
Och sa blev det en jacka som passar till jobbet. Next, där jag har köpt kläderna ifran, säljer även jackor pa deras petite avdelning. Da kapar de 10 cm fran jackans längd, sa jag hoppas verkligen att den sitter som en smäck. Langa jackor har en tendens att bli alldeles för langa pa mig. Typ, kolla där kommer en jacka gaendes. Jag köpte en dunjacka pa vero moda för ngra ar sedan. Egentligen ville jag ha en kortare modell men det fanns inte sa jag köpte den langa. Alltsa, nu i efterhand undrar jag ju hur jag tänkte. Jag är 1.52. Jackan var typ 1.45. No good.
Nu saknar jag bara ett par kavajer, skor och eventuellt ngra klänningar. Men en sak i taget. Och jag maste erkänna, det är lite roligt att köpa en helt ny garderob.
Puss
Missnöjd med IKEA
Körde ett shout out pa FB. Jag var sa irriterad pa IKEA. Det är en lang och v-ä-l-d-i-g-t kranglig historia men jag ska försöka punkta upp vad jag är missnöjd med. Vi beställde en garderob för tre veckor sedan. Eller fyra. Vi kan börja där. IKEA meddelade da oss att de inte kan leverera garderoben förrän Fredag 22/8 (fredagen som var). Inga problem. Tre veckor innan garderoben ska bli levererad bestämmer vi oss för att köpa en säng. Hela paketet. Madrasser och allt. Vi tänker att det skulle vara smidigt (framförallt billigt!) att leverera det samtidigt. Efter mkt fram och tillbaka i telefon med kundtjänst meddelar IKEA oss att de nu har lagt till en säng och madrass osv till var leverans av garderoben. Dagen efter far jag ett e-mail. Det är inte möjligt att lägga till sängen. Garderoben är redan sammanpackad. Tre veckor innan ni kan leverera den? Whatever.
Tre veckor senare. Det blir fredag. Jag tycker att det är konstigt att jag inte har hört ngt sa jag ringer till IKEA för att fa reda pa när garderoben kommer. Nej, den är försenad. Men den kommer om en vecka. Va? Ni tycker inte att ni ska meddela om det. Självklart ifragasätter jag att vi inte kunna lägga till sängen. Kvinnan i telefonen menar da att man inte kan ända leveranser för att det blir konstigt med pengar. Om detta nu stämmer, skulle de ha sagt det pa IKEA när vi var där. Da vi, och jag överdriver inte, höll pa i över en timme för att fa in sängen och tillbehör till den. Tva olika anledningar till varför vi inte kunna lägga till sängen. Irriterad är förnamnet. Aja, nästa fredag kommer ju garderoben. Neeej. För idag ringer de igen och säger att vi maste räkna med minst tva veckor till. Vaaaaa? Herregud. Det är sa oprofessionellt. Och vi beställde garderoben sa vi skulle ha mkt tid att bygga ihop den. Vi räknade inte med att det skulle ta tiiio ar innan vi far garderoben. Den bra nyheten är att ett schweiziskt företag, IKEA konkurrenter här i Schweiz, haller sina löften och idag fick vi vart nya tv-bord. Woop woop. Hade jag inte gillat sängen sa mkt hade jag definitivt kollat pa ngt annat. Men jag gillar den för mkt. Däremot har vi bestämt oss för att inte köpa mer saker fran IKEA. Det blir väldigt opersonligt. När vi flyttade ihop hade vi en väldigt tajt budget och da är IKEA ett bra alternativ. Men nu vill vi byta ut grejer och fa en mer personlig stil, som man inte hittar i vartannat svensson hem. Däremot känner jag att det inte gör ngt att ha IKEA möbler i sovrummet. Det är det rummet som bara vi tva ser och IKEA har ett väldigt smidigt system när det gäller garderober. Och billigt. Jag känner mig själv. Det är ingen ide att betala jättemkt pengar för möbler eftersom att jag ända ändrar mig efter ett ar eller sa. Hur som, nu har jag skrivit av mig. Här är lite bilder pa det nya tv-bordet. Puss
Duktiga tjejer
And so they ran. Och jag kollade pa. Även min kära pojkvän blev sjuk och fick sta pa sidan av. Jag/vi var sa avundsjuk/avundsjuka. Jag/vi ville ocksa springa! Bajskorv. Men tjejerna gjorde riktigt bra ifran sig. Stolt kompis som hejade pa. Ni är sa duktiga giiirls!
Aldrig ge upp pa första försöket.
Laddade tjejer.
Jag lyckades ta en bild pa alla tjejerna in action. Sue posade t.o.m (högst upp i högra hörnet). Snabba som vinden var de.
Tyvärr var det kallt och förbättringen som jag kände pa morgonen var som bortblast när vi kom hem. Vi somnade i soffan i tva timmar. Helt avslagna. Idag känns det som att jag har blivit överkörd av en bulldozer. Och jag har skola. Hela veckan. Fran nio till fem. Inte bra. Blir aldrig frisk. Och det värsta (ursäkta att jag tjatar) är Jungfrau. Faaan jag maste träna. Apa.
Sjukling nummer tva lagade aterigen soppa till sjukling nummer ett. I love it. Med massa ingefära. Även te med färsk ingefära och citron blev jag serverad. Jag är bortskämd. Fast sjuk. Jag hoppas att Patten känner sig bättre idag.
Vilket gnälligt inlägg. Men jag känner mig gnällig.
Dags för lite EEG...whaat up?!
Nu gar taget...
...som Madicken sa när hon var sjuk och inte fick följa med pa skolutflykt. Fan fan fan. Igar var inte bra. Tung hals och feber. Dagen var mer som ett töcken. Världens finaste Patrick hjälpte mig. Gick och handlade, lagade te och middag. Allt med en smak av ingefära. För att förbättra min hälsa. Vad skulle jag göra utan honom? Hade svart att svälja sa han gjorde soppa till middag. Riktigt god middag. Självklart inspirerad av Gordon R. Var idol. Sa himla gott. Och bra vid halsont. Och övriga sjukdomar.
Tack bästaste Patrick. Nästa gang du är sjuk ska jag vara lika snäll mot dig som du har varit mot mig idag. Men nu hejar jag pa er (tidsinställt inlägg sa just nu är jag positiv och hoppas att jag orkar aka och heja pa gänget). Heja heja heeeeja!
Gampel 2014 (in English)
Once upon a time I used to be ambitious and full with self-esteem. Back in those days, this blog was written in English. But as my German improved, my English rapidly got worse. And with little patience I started writing this blog in Swedish instead. When I write these posts, I am quick. I don`t sit for hours in order to figure out what to write, regardless of language. And therefore I started writing it in Swedish instead. To ensure that the language is as correct as possible. But upon request from some of my Swizzy friends, this post will follow in English (have you ever heard of google translate peeps?). So concerning my English skills, please be indulgent. Moving on, I guess it makes sense considering the fact that this post is about Non-Swedes, hence it is only fair to write the crazy, wonderful and wicked story about Gampel in English. Don`t get used to it though! This is only a swift shift of languages and I will swop back to Swedish just as swiftly. Anyway, here we go. Gampel 2014 featuring Pascal, Nadja, Simon, Clara, Nicole, Oliver, Nora, Stefan, Patrick, Rebecca and people yet unknown. Enjoy! And as always, stories are better told with pictures.
Each festival started of with a bbq. If you want to party like adults, you need to eat like adults.
Festivals give you the right to go bananas. Even during day time. And as always. We go bananas.
Love these two pics.
Being 5 feet (1.52 m) comes with disadvantages. You see more backs than stages. Luckily, you tend to be light enough for people (read Patrick) to carry you on their shoulders.
Apart from the wicked company, the highlight was Mando Diao. Atleast in my opinion. There is something extraodinary when you watch a band from your own country. Especially in another country. You might think that because you come from the third biggest music nation (concerning music export) it would not effect you. That is wrong. I was one proud Swede when MD started playing. They started of the concert with these words:
- Mando Diao is no longer on earth. They are in heaven with Kristian (from Sugarplum Fairy). This was followed by a long instrumental intro before the concert started for real. Most Swizzies didn`t get the beginning and I can imagine that most of them thought that it was weird and boring. But for me, who just like the rest of Sweden, followed Kristian Gidlund in his battle against cancer, it gave me goose bumps. And just like most Swedes I know that he lost the battle against cancer, two days before his 30:thies birthday. It was so beautful. A beautful way to cherish his memory.
Anyhow. Wicked weekend with the wickeist people in the world. Despite your craziness, each one of you mean so much to me. Or perhaps because of your craziness:-).Thank you for a great weekend.
Puss
Tapas och halsont
Jag. har. inte. tid. att. vara. sjuk. Om tre veckor drygt är Jungfrau och jag har dragit pa mig en förkylning och framförallt har jag ont i halsen. Jag tränar aldrig när jag har ont i halsen men jag kan inte beskriva hur jävla irriterande det är. Jag kan liksom inte springa ett maraton pa vilja. No possible. Hals bli bra! Dessutom sa är det meningen att jag ska springa ett lopp pa söndag. 10 km. Jag haller tummarna för att halsen känns bra tills dess. Jävla skithals.
Jag och Patrick har kollat pa senaste säsongen av Masterchef USA och jag blir sa inspirerad. Matlagning är nagonting jag älskar men jag är verkligen inte supervass. Jag skulle gärna vilja lära mig mer och är sugen pa att ta en kvällskurs i matlagning nästa ar. Det är sa himla kul med mat. Jag skulle vilja lära mig alla tricks, ni vet. Hur man far djupet i smaken, hur man framhäver smaker, prova nya grejer. Laga med billiga ravaror, laga med dyra ravaror. Bli riktigt bra helt enkelt. Jag var mäkta imponerad när Jossan inte bara lyckades att ta sig till Masterchef Sverige, men även att bli tvaa. Hon var och är sa himla duktig. Trots misstaget att ta i en heeel dl socker i bolognesen:-). Avundsjuk.
Men det är aldrig för sent att börja och igar blev jag inspirerad. Jag bestämde mig för att göra tapas. Little did I know hur lang tid det skulle ta. Jag började laga maten klockan fem. Jag och Patrick at klockan nio. Fyra timmar. Men det blev gott och det är kul med tapas.
Pa tallriken. Champignoner stekta i oregano och citron, tapas trio pa bröd (chorizo, kantareller och paprika snack. Getost, prosciutto och soltorkade tomater. Och basilika), auberginerullar fyllda med getoströra med persilja och paprikakrydda, ugnsbakad pumpa inlindad i prosciutto och ugnsrostad potatis med chili. Till potatisen gjorde jag en salsa med chili och sherry i. God men till nästa gang sa kommer jag att ha i mer chili. Den saknade liksom det där "je ne sais quoi". But training makes the master.
Och vad är tapas utan gambas? Inte mycket! Gambasspett som jag stekte i salt, peppar och lite citron. Serverade med en chili-mango-äppelmossas. Och sa de extra dagobertmackorna som jag gjorde.
Fiiin macka.
Och vad är tapas utan vin? Mitt favoritvin, eller jag ska nog snarare säga favoritdruva, primitivo (svenskar dricker ofta Zinfandel. Typ same same. Zinfandel är den kalifornska druvan. Primitivo är den italienska. Men det är exakt samma druva. Jag upplever Zinfandel kanske lite sötare men den där kryddiga smaken är precis likadan. Me love it) inhandlades och dracks under middagen. Jag höll mig till ett halvt glas eftersom att min hals inte kändes bra igar heller.
Idag ska jag SPSSa. Fick hjälp av en kompis igar och kan med glädje meddela att mina tva första hypoteser har blivit confirmed (vet inte vad det heter pa svenska). Nu är det bara fyra hypoteser kvar. Plus 100 extra analyser. Slowly but surely. Ett inlägg som är överallt.
Dags för te.
Puss
En instickare
The real housewives of Melbourne. Fancy women. Starka kvinnor. Alla framgangsrika. Och superrika. Men den här konversationen var sa rolig tycker jag.
- I am going to have a fabulous cocktailparty and I would love it if you would come.
- Oh, I would love to. There will be champagne I assume.
- Yes ofcourse. And there will only be the best champagne. From France.
No shit, Sherlock. Champagne kan bara komma fran France. Det är därför det kallas champagne. Jag har lite svart för människor som talk the talk but don`t walk the walk. Fattar ni vad jag menar? Pinsamt. Och pretentiös människor har jag inte jättemkt för. Var dig själv. Jobba pa din personlighet istället för din planbok.
Det var det.
Inspiration
Bilder pa festivalen kommer. Ska bara hitta sladden. Den här inlägget är bara en snabbis och en shout out för Helen. Igar blev jag bjuden pa middag och underbart god (och fet) Panacotta till efterrätt. Och jag vill bara att du ska veta Helen hur bra du är. Du inspirerar mig pa sa manga sätt. Du är en sadan stark och underbar människa. Och jag är himlans stolt över dej. För alla framsteg du gör. Varje dag. Du är en utav mina största idoler. Och jag menar det. Du har alltid varit en bra kompis. Stöttat mig och alltid trott pa mig. Genomsnäll. Alltid lyfta upp. Aldrig trycka ner. Aldrig prata illa. En riktigt bra kompis helt enkelt. #hatersgonnahate
Det finns en lat som jag alltid tänker pa dej pa. För att den passar sa bra. För alla svenskar som inte förstar texten tänker jag att ni tycker att laten är mer än konstig. Men den är väldigt bra. Och kanske lite konstig.
Tack Helen. För att du är du. Sa förnuftig och snäll. Och stark. Utan dej hade Schweiz varit sa mkt mindre.
In den Wogen der Welt wählten wir die wildesten Wellen
Bis hin zu innersten Quellen
Erlebten Lebensstromschnellen, machten uns bereit
Wurden Weltenreiter über die Zeit
Blieben Wächter der Wahrheit, Surfer des Sandwurms
Wir zwei war'n die Augen des Sturms
Wurden Herrscher der Schwingung und das als Nichtschwimmer
Bis hin zu innersten Quellen
Erlebten Lebensstromschnellen, machten uns bereit
Wurden Weltenreiter über die Zeit
Blieben Wächter der Wahrheit, Surfer des Sandwurms
Wir zwei war'n die Augen des Sturms
Wurden Herrscher der Schwingung und das als Nichtschwimmer
Und heute rufst du alle Superhelden, alle großen Meister
Alle Highlander, alle Krieger, alle guten Geister
Alle Superfreaks und Auserwählten und mich ins Hier
Du hast Millionen Legionen hinter dir
Alle Highlander, alle Krieger, alle guten Geister
Alle Superfreaks und Auserwählten und mich ins Hier
Du hast Millionen Legionen hinter dir
Vila benen
Idag kommer vi att vila benen. Inte bara för att det är dåligt väder men för att vandringen igår var bananas. Inte bara det brantaste jag har vandrat utan även Patrick som är och har varit Schweizare på heltid. 23 km på 6 timmar. 23 km platt går du kanske på tre timmar eller ngt sånt. Så ni fattar hur brant:-D
Pryd
Andra dagen i Galtür börjar lida mot sitt slut. Dagen iaf. Kvällen har vi fortfarande kvar. Resan hit gick bra förutom att jag somnade på motorcykeln hela tiden. Och varje gång jag somnade så flöj jag rakt in med mib hjälm i Patricks. Haha. Det måste se så roligt ut med en trasdocka bakpå goldwingen. Men jag måste skärpa mig. Det kan ju bli farligt. Här är iaf ngra bilder.
Utsikten från hotellrummet.
Första dagen begav vi oss ut på en joggingtur. Självklat med massa meter uppför. Men sammanlagt sprang vi 13.5 km och gick sedan och vandrade 10 km. Aktiv dag.
Idag var vädret fint när vi startade vår vandring. Snabbt kom molnen och regnet. Vi lyckades få en tretimmars vandring trots vädret men känns surt att det inte höll sig fint. Imorgon ska det bli finare. Då ska det bli en riktigt vandring.
Fin utsikt innan molnen hopade sej. Eftermiddagen spenderas med en nap, lunch, intervaller och magträning i gymmet och en runda på spat för min del. Därav titeln på det här inlägget. Österrike precis som i Schweiz har väldigt fina och bra spa. MEN det är unisex och nej, jag är nog pryd. Idag skulle jag precis gå ner när Patten sa att han hade sett att det var mkt folk på SPAavdelningen. Och sa jag och tog min badmantel och nakna bröst och gick? Det visade sig (återigen) att jag inte trivs med karlar och kärringar nakna i samma rum. Jag är väldigt obekväm med deras nakenhet mer än min egen. Men efter ett snabbt hopp in i aromabastun (jag slängde handduken precis bredvid dörren och satte mig i aromabastun som bara har plats för två personer) och ett lika snabbt besöka i den vanliga traditionella bastun gav jag upp. I'm pryd and damn proud! :-D
På återseende!
Semester
Nu drar vi bitches! En vecka i alperna. Träningsläger inför Jungfrau. Men även SPA, fyrarätters pa kvällen, ansiktsbehandlingar, massage och semesterhäng med min Patrick. Som jag har längtat.
Tja!
Biel-Magglingen-Twannbachschlucht-Twann-Biel-Kusinbarn
Semestertider! Äntligen. Idag aker jag och Patrick till Ö-riket för träning, SPA, massage, lyx och semester. Ska bli underbart. Patrick är förvirrad och hade semester redan ifran igar. Vi passade pa att aka och vandra i mina hemtrakter. Biel. 12 km pa tre timmar. Om det var brant? Ni känner oss. Klart det var. Och underbart vackert saklart.
Vandringen uppat kan börja.
Patten hittade en kompis.
Sa underbart vackert. Jag har alltid älskat att vandra och jag hoppas att Österrike har bra skit att bjuda pa. Efter var vandring blev det bad med mina tva kusiner och mina tva kusinbarn. Mina kusiner ser roliga ut tillsammans da de bada är höggravida.
Mitt ena kusinbarn Filip. Han har blivit sa stor och han är sa himla söt. Han tycker inte om vatten sa när vi badade skulle han alltid komma och torka av sig pa sin mamma, min kusin Eveline. Senast vi sags var han väldigt, väldigt blyg med mig. Men nu lekte vi och han tog mig i handen och drog med mig pa äventyr. Kul! Jag har lite svart att kommunicera med Filip dock. Han är halvsvensk och jag vägrar att prata schweizertyska med honom. Man ska alltid prata modersmal med barn men han gillar inte när man pratar svenska. Han säger tydligen alltid ifran när hans pappa gör det men det gäller att vara konsistent. Men det är svart och ibland pratade jag tyska med Filip. Fy pa mej! Mitt andra kusinbarn var som en virvelvind och jag fick inte till en enda bild. Han är ett ar äldre än Filip och det märks. Men söt är han.
Nej, nu ska jag väcka Patrick. Kram pa er och vi hörs ifran Österrike.
Tjupp
När vi accelererar....
....känner jag adrenalinet i hela kroppen. Vi ska pa semester imorgon och eftersom att vi är en billös familj sa har vi lanat Pattens pappas motorcykel. Igar kväll blev det en till sväng till IKEA för att kolla säng (vi har köpt ny säng och framförallt en ny madrass. Var madrass är steinehert. I alla fall för mig. Nu har vi en 180 cm säng och varsin 90 cm madrass. Olika eftersom att jag är under 60 kg och jag och Patten inte ska ha likadana madrasser. Förlat för sidosparet!).
När vi aker motorcykel tänker jag mycket pa Sarah. En anledning är motorcykelturen vi tog till Vallis den dagen hon begravdes. Det var en vacker och varm sommardag och vi akte upp i bergen. Hon finns liksom i naturen. Men jag tänker även pa Sarah för att när jag sitter där pa motorcykeln och det gar snabbt, sa känner jag mig levande, blodet pumpar och jag har lust att skrika ett lyckoskrik. Men trots att jag vet att motorcykel (som mycket annat) kan vara farligt, tänker jag aldrig pa att jag kan dö. Jag vet att risken är större, men det är inte möjligt att tänka "idag kanske jag dör. Men det är det värt". Det är som att försöka göra en mental rotation at fel hall i huvudet (föreställ dig att du vänder dig om i ditt huvud. Jag kan vrida mig at vänster, men at höger gar det inte. Det blir liksom som en gra klump i huvudet). När Sarah dog var det fler (de som inte kände henne sa bra framförallt) som sa att hon visste vad riskerna var när hon klättrade. Hon var förberedd. I alla fall till viss del. Och det gjorde mig sa arg. Det finns ingen som är förberedd pa att dö. För det händer andra, inte mig. Det är kognitivt alldeles för stort för oss att vara förberedd pa, att det inte gar. Det spelar ingen roll om du är en trakmus som sitter och läser i din fatölj hela dagarna eller om du är en base jumper. Det händer inte mig. Det händer andra. Att människor tror att Sarah pa riktigt, den morgonen, när hon satte pa sig selet och pussade Jonas pa kinden, tänkte att "det här kan vara sista gangen" är absurd. Hon var lika levande som oss den dagen och tog livet för givet som alla andra. Men sen blev hon en av dem. En av dem som dog. Som lämnade oss för tidigt. Som aldrig fick barn. Som aldrig fick avsluta sina studier. Jag haller med om att hon levde, mer än manga andra. Men hon var inte förberedd pa att dö. Manga nätter har jag haft svart att sova. Nu mindre än förut men hennes rädsla när hon föll, sjutton meter fritt fall jagar mig fortfarande ibland. De tva sekunderna hon fortfarande var vid livet, vad tänkte hon? Hur rädd var hon? Hade hon ont? Lilla Sarah, varför du? Men jag vet att hon inte var redo. För man kan inte vara redo. Hon klättrade dessutom i en nybörjarpark i Wilderswil där den högsta punkten är 17 meter. Där du star pa en plata för att säkra dig själv. Där det ska vara säkert. Där man inte ska kunna dö. Men hon gjorde det. Hon var inte förberedd och nu är hon borta.
Jag älskar att aka motorcykel. Det far mig att känna mig levande. Jag älskar när det gar fort. För fort kanske. Men jag tänker aldrig att jag skulle kunna bli en utav dem. För man är aldrig förberedd. Det är underbart att aka motorcykel. Det är min tid med Sarah. Hon känns sa nära.
Jag och Patrick avslutade kvällen med middag i kvällsolen. Det var en fin kväll. Patrick, jag och Sarah.
Vanskap, grillning, sol, bad, finnljus, regnbagar och ljusspel
Igar bjod pa en battre eftermiddag. Den spenderades i Martins foraldrars (eller egentligen hans och hans syskons) "sommarstuga". De har precis renoverat den och det ar underbart vackert. Ligger precis vid vattnet och man kan inte ha battre lage om man vill njuta av den vackra naturen i Berner Oberland. Avundsjuk? Jag? Aldrig! (las lite grann).
"Sommarstugan". Jag anvander citationstecken eftersom att stugan kan anvandas pa vintern. Fyra sovrum, tre toaletter, ett kok och ett vardagsrum. Ratt bra sommarstuga.
Utsikten. Helt okej. Framforallt nar det ar varldens finaste manniskor pa bilderna.
Regnbagar kan vara faschinerande.
Patrick var glad. Och full.
Flaggan pa topp.
Patrick lekte proffsfotograf. Fin bild pa det schweizarna kallar finnljus. Riktigt mysigt att sta nere vid vattnet framfor oppna eldar. Synd att man ska behova det bara. Det ar ju faktiskt Augusti.
Nar smatimmarna smog sig pa var discokanslan ett faktum med de sjalvlysande roren. Jag tyckte det var det roligaste inslaget pa hela kvallen och tog pa mig arbetet att gora en till alla. Tyvarr fick jag ingen battre bild an den har. Men vi hade iaf en riktigt fin kvall och Stuvi och Nora var ocksa dar. De har varit pa semester i Norge i tre och en halv vecka och de har varit saknade. Men nu var de tillbaka. Och sjalvklart var Karin och Martin dar. Som ocksa ar saknade saklart. Men riktig vanskap kanner inga granser.
Sa nu ar det dags for frukost innan vi beger oss hemat.
Kram pa er. Och tack alla for igar.
Forsta Augusti firas i dagarna tva
For det forsta maste jag be om ursakt for att jag inte skriver ngra bokstaver med prickar over. Jag sitter med var lasplatta eller vad fan det heter och den har amerikanskt skrivbord och jag vet inte hur man staller in det. I vanliga fall lyser bara den bokstaven med en prick pa med sin franvaro.
Forsta Augusti igar. Som bekannt borjade vi dagen med en springrunda. 25 km var planen. Vi brot efter tjugo. Det ar tungt alltsa och just nu vet jag inte hur jag ska klara jungfrau. Du springer ungefar 26 km innan det blir sa brant att du maste ga, for att sedan springa lite emellanat. Du har ungefar 2.5 timme pa dej att springa 26 km. Sedan har du 4 timmar pa dej att springa de resterande 17 km. Da forstar man kanske hur brant det blir. Men grejen ar den att vagen fran Interlaken till Lauterbrunnen (den delen som ar "platt") ar riktigt ful alltsa. Det gar lite uppat hela tiden. Jag hatar sadana fisbackar. Ni vet, dom gar uppat men inte superuppat. I'm an all or nothing kinda a gal. Forsokte fa lite tips fran inbitna lopare igar kvall. Alla sa samma sak. Spring snabbt (haha. tack. skitbratips. verkligen) och trana pa strackor som liknar den fran Interlaken till Lauterbrunnen. Trana inte for mkt uppat utan fokusera pa att springa langt och platt. Aja. Vi far se hur det gar i September. Jag har garanterat blodad tand och vill klara det men man springer langt, det ar tungt och risken att knan eller hoft borjar kranga okar for varje steg.
Strackan ar som till synes valdigt vacker, men vad hjalper det:)?. Och som ni marker var det en manniska som tog bilder och en manniska som svor och kampade. Patten kommer att klara Jungfrau i en handvandning.
Val hemma at vi lunch for att sedan kora en powernap. Vara powernapar ar ungefar 2 timmar langa. I love them. Efter det begav vi oss till centrum for att fira Schweiz och framforallt mota upp med Karin och Martin som ar hemma fran USA. Bittersweet eftersom att de berattade igar att de blir kvar ett ar till. Javla bajs. Men desto storra anledning att bege sig till US and A.
Beautiful people.
Hela ganget samlat. Val medveten om att bilden ar suddig. Men den representerade stamningen under kvallen sa den fick en plats i bloggen den med.
I eftermiddag blir det "welcome home party" for vara fina vanner. Trakigt att de inte stannar langre.
Nej. Dags att vacka resten av huset.
Puss
Grattis schvejs!
Vi startar Schweiz nationaldag med första sträckan av Jungfrau.
Pastauppladdning (igår alltså)
Denna sommar har precis som i Sverige slagit väderrekord. Sedan man började mäta regn har man aldrig mätt så mkt regn som i år. Men idag är det fint.
Så. Dags för gröt.
