gudrunorut -

Om att ramla och att försöka ta sig upp igen

Jag är slut. Slut som artist. I flera veckor har jag levt i ett ekorrhjul. Jag har pluggat, pluggat och pluggat. Och jag överdriver inte. Jag har, i nästan tre veckors tid, börjat plugga klockan 07.00 och fortsatt langt efter att middagen var serverad. Jag har inte klätt pa mig, jag har duschat ibland och jag har inte varit ute (Jo, tre ganger. En gang när jag skulle till jobbet och tva ganger när jag hade prov). Jag är slut. Trött. Orkar inte mer.

Det gar inte att beskriva vilket trycka jag har inom mig. Och runtomkring mig. Jag har flera hundratusen i skulder. Men jag har inte bara investerat pengar utan även tid. Hittills är det fyra och ett halvt ar för att vara exakt. Och jag far göra om mina prov, en gang. En jävla gang. Jag har tva bakom mig. Tva som gick daligt. Varav ett prov, om jag inte klarar det, kommer att vara ett muntligt omprov. Da är jag körd. Rökt, hej da psykolog! hej da tid! hej da mitt framtida liv! Med tva daliga prov bakom mig sa är det svart att försöka fokusera pa de tva som kommer den här veckan. Katastroftänkandet är där. Det blir pannkaka av allt. Proven som jag har den här veckan är svara. Sjukt svara. Och för att klara dem maste man ha minst 80 % rätt. Och jag vet inte hur det ska ga. Jag är rädd, orolig och ledsen. I am going nuts, cupcake! Give me me life back!

Ett utav proven handlar om stress. Och hur man kan hantera stress pa bästa sätt. Jag är oerhört dalig pa att hantera stress. De senaste dagarna har jag brytit ihop. Varit ledsen, störtgrinat och varit livrädd. En vision av mig själv som en hemlös gumma. Samtidigt har jag insett, att det som vi lär oss i skolan faktiskt stämmer. Det är sa mkt lättare att hantera stress om man har stöd (resurser), framförallt i form av sociala resurser. Och jag har en underbar resurs. Min bästa kompis och min pojkvän, Patrick.

Min Patrick har nämligen givit mig stöd, bade instrumentellt och emotionellt (ni far ursäkta svenskan om den är fel, jag kan bara de här uttryckan pa tyska). Han har lagat mat i flera veckor. Idag har han t.o.m bakad muffins. Jag har hela tiden sagt att han inte behöver laga mat. I alla fall inte pa riktigt. Nudelsoppa duger, pizza som man häver in i ugnen, perfekt. Men han har lagat mat. God mat, nyttig mat, göra-glad-mat. Hela tiden med motivationen att han vill göra mig glad. Att det är det minsta han kan göra. Och det har gjort mig sa glad. Att han vill hjälpa mig. Han har även städat. Dammsugit, skrubbat toan och torkat dammrattor.

Idag. Pa hans Söndag. Pa hans lediga dag,sa har han suttit med mig hela dagen. Och jag menar verkligen hela dagen. Först gick vi igenom EFA, sen CFA, sen strukturmodell och sen mer-niva-analysen (jag tror inte att det heter sa pa svenska). Och när jag inte fattade ngnting av det sistnämnda, gjorde han en sammanfattning. Han är helt otrolig. Han är faktiskt det.

Att Patrick har hallit min hand. Att han hela tiden tror pa mig och hjälper mig, när jag behöver, är värt mer än allt. Det har fatt mig att orka. När jag har börjat grata, har han fatt mig att tro pa mig själv igen. Han har berättat för mig hur mycket jag kan astadkomma. Och hur stolt jag borde vara över mig själv. Han har trott pa mig.

Jag är trött. Jag är rädd. Jag orkar inte mer. Men en sak vet jag. Jag har hamnat i rätt famn, i rätt hem, pa rätt plats. Home is where your heart is. Just nu är det här. För här är han.

Jag ska orka ta mig upp igen.

Och med det var sista ordet sagt. To be continued

2013-01-20 @ 20:03:00 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

jag bloggar från mobilen

Nu har jag också en såndär smart (are) phåne. Jag är glad över min fina, lilla Samsung Galaxy S3 mini. Borde däremot inte ha köpt den i provtider för det planerade plugget har jag redan lagt ner.

puss

2013-01-12 @ 21:19:48 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

GP i Maj

Jo, förresten. Jag ska springa Grand Prix här i Bern i Maj. 16 km. Skönt att ha en utmaning att träna inför:-)

2013-01-10 @ 08:10:08 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lista

Trött och stressad. Pluggar mest men det känns tyvärr som att tiden inte kommer att räcka till. Jano. Listor funkar alltid.

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Nja. Det var en bra fraga. Jag hade magsjukan 2 ganger pa en vecka. Det har nog aldrig hänt förut.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag hade inga nyarslöften även om sluta röka alltid är pa tapeten.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Nej. Fast ett barn har jäst i en kompis mage nästan hela aret.

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej. Inte i ar. Tack för det. Patricks farmor dog i och försig. Men vi var inte sa nära.

5. Vilka länder besökte du?

2012 var ju ett knapert ar, pengamässigt. Men jag och P var i Frankrike och sen var jag i Thailand. Räknas Sverige:-)?

6. Är det något du saknat år 2012 som du vill ha år 2013?

PENGAR! och en riktig garderob. Och en soffa som inte är orange.

7. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?

Datum? Inget förmodligen.

8. Vad var din största framgång 2012?

Fick mitt Bachelordiplom i psykologi.

9. Största misstaget?

Som vanligt, att jag började plugga för sent inför mina prov. Konsekvenserna kommer inte förrän i 2013 dock.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Se ovan.

11. Bästa köpet?

Mina vinterskor. Jag gillar dom.

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Hm. Ingen aning. Mat?

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

En sommar i Sverige gav mig ett duntäcke runt själen.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?

Dansa/Pausa och alla andra svenska later som lät ungefär likadant i somras.

Jag är glad att den tiden är förbi:-)

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag tror att jag var gladare

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Pluggat! Och tränat kanske.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Rökt

18. Hur tillbringade du julen?

Pa ett flygplan med mamma, pappa och Tobbe.

19. Blev du kär i år?

Nej. Usch.

20. Favoritprogram på TV?

In treatment. "Gammal serie" men passar en framtida psykolog. Jag gillade även avslutningen av Gossip Girl. Sen gillar jag Debatt.

21. Bästa boken du läste i år?

Oj, oj. Svar fraga. Jag har läst stört mkt. Men jag läste en bok som hette "att tala med en änkling" som var väldigt bra. Svart humor, sarkastisk och ledsam. Me like.

22. Största musikaliska upptäckten?

Förmodligen Angus & Julia Stone. Aterupptäckte Miss Li ocksa.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Jag önskade mig ingenting.

25. Något du önskade dig men inte fick?

Se oven.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2012?

Jag drog ihop ett gäng och at middag. Och blev fulla. Nothing special.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer pengar. Att resan till USA hade blivit av. Jag hoppas pa ett bättre 2012.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2012?

Ingen stor skillnad emot föregaende ar. Inget speciellt.

29. Vad fick dig att må bra?

Träna, sommaren i Sverige.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?

Jag var inte sa sugen pa ngn kändis. Tror aldrig att jag har varit sugen pa ngn kändis.

31. Vem saknade du?

Alla mina fina i Sverige.

32. De bästa nya människorna du träffade?

Nya skolkompisar. Det blev inte sa ensam som jag trodde.

33. Vad ser du mest fram emot med 2013?

Se hur det nya jobbet utvecklar sig. Att närma mig ett avslut med min utbildning..I cannot wait!

2013-01-10 @ 06:12:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fifty shades of curry

Bara nagra dagar in pa semestern blev jag (saklart, som bara hade en vecka i Thailand) magsjuk. En kaskad av spyor, hela natten. Vätskan sprutade bade bak och fram (usch, vad äckligt det lät!) Jag spenderade en dag pa hotellrummet men blev aldrig riktigt bra i magen. Den kulinariska resan slutade da. Jag at allt som var beiget. Pommes frites, bröd, ost, smör. Om jag at överhuvudtaget. Sa fort jag sag de färgglada thailändska rätterna höll jag pa att spy. Matlusten var borta. Jag kände mig ofta svimfärdig med tanke pa att jag knappt at och att lilla jag inte pallade värmen. Framförallt pa tom mage.

När jag skulle iväg till Bangkok för att resa tillbaka till Schweiz kände jag mig lite orolig. Jag var yr och rädd att jag skulle tuppa av ngnstans i ett upptaget Bangkok. Och jag var ju helt själv. Men det gick bra. Pa väg till Bangkok kom faktiskt hungern tillbaka. Och jag sag framemot dagen efter och frukosten pa Bangkoks flyplats. Västerländsk frukost utan curry, kladd eller räkor.

När jag kom fram till mitt hotell i Bangkok hade jag ett hal i magen (hole in the head?). Det fanns ingen mat pa hotellet och hotellet lag tio minuter bort fran närmaste affär. Inte sa langt, men utan belysning och väldigt skumt folk sa vagade jag inte ge mig av. Det fanns nudlar pa rummet. Det fick duga.

Helvetet startade när jag skulle flyga hem. Istället för att äta en god frukost och dricka en krämig kaffe, kramade jag toaletten pa flygplatsen. Jag hade blivit magsjuk av nudlarna....magsjuka nummer 2. Jag hade alltsa en resan pa 18.5 h framför mig. Och jag hade blivit magsjuk..igen. Jag var sa snurrig och sa ensam att jag började störtböla pa flygplatsen. Inne pa toaletten, mellan hulkningarna. Ingen förstar ju engelska och thailändarna skiter väl i att jag är magsjuk. Lost in translation, lost in bangkok.

Jag lyckades tillslut ta mig till gaten. Jag spydde i papperskorgarna pa vägen dit och kände att om det fanns en gud sa hatade han mig. Men, eftersom att jag inte hade ätit sa mkt de senaste dagarna sa blev jag snabbt bättre igen. Pa flyget till New Dehli kände jag att jag vagade ge mig pa att äta frukosten. Jag fruktade att New Dehlis flygplats skulle vara kaos och behövde ngt i magen. Men haha pa mig! Jag visste inte om jag skulle skratta eller grata när jag insag att mitt flyg var indiskt. Och frukosten bestod av nan svinstark kycklingcurry. Till alla er som ngnsin har varit magsjuka, kycklingcurry är direkt inte ett alternativ. Aja. Det far bära eller brista. Fan ocksa. Vad hände med en rostmacka och marmelad?

New Dehli var ju som en annan hönsgard. Planet fran Bangkok var försenat och jag skulle vidare till Milano. Planet skulle lyfta om en halvtimme. Att springa var inte direkt ett alternativ. När jag väl kom till ngt som jag tror att indierna kallar säkerthetskontroll, blev jag rätt uppgiven. Människor överallt och ingen riktig kö. Jag höll pa och tuppa av ett par ganger, men som tur var sa hittade jag (eller de hittade mig) en solidarisk italiensk familj som hjälpte mig. Bar mina grejer och höll i mig. De insag väl att jag madde skit. Grazie mille.

Jag hittade en indisk vakt. Och var glad att indier i alla fall förstar engelska. Jag förklarade min situation. Att jag inte hade ätit eller druckit pa flera dagar. Att jag kände mig svimfärdig och att min blekhet faktiskt inte är sa blek (om än rätt blek?) i vanliga fall. Kan jag fa ga före i kön? Han kollade pa mig och sa: Nej, du är ingen man. Män kan fa ga före i kön. Da förlorade jag allt förstand och kallade honom en fucking idiot och andra engelska ord som jag har pickat upp under min livstid. Det skulle jag inte ha gjort. Han ignorerade mig och lät alla andra förutom jag ga vidare till den dära säkerthetsmaskinen. Jävla kukskaft! Tillslut fick jag komma igenom och jag hann med flyget tillslut.

Nio timmar tog det till Milano. Det luktade curry. Om maten och om människorna. I nio timmar stod jag ut. Det är lang tid. Efter nio timmar landade jag i Milano. Där det inte luktade curry. Där jag kunde köpa en kaffe och en macka. Inget slem, inga räkor, inte starkt. Tillslut var jag framme i Schweiz. Jag klarade det!

Nu i efterhand kan jag ju bara skratta. Jag blir alltsa magsjuk tva ganger pa sammanlagt 10 dagar. Och i alla denna härlighet sa omges jag av fifty shades of curry. Härligt. Men jag klarade mig. Och nu sitter jag här i mitt rena, fina Schweiz och äter macka med edamer och paprika. What doesn`t kill you, makes you stronger heter det ju. Man klarar sig alltid. Pa ett eller annat sätt.

Ja, det var min historia om en resa som präglats av magsjuka. Jag hade ända en väldigt bra resa. Men jag tackar nej till att uppleva 18.5 h pa en spymage. Jag säger vänligt men besämt "nej tack" till det.

2013-01-05 @ 04:56:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ping-Pong show med Ping-Ping hoe (Tobias gillar ladyboys!)

Ja, mycket har hänt. Nu är det 2013. Händelser i bilder. Det är bra.

Sverige. Julfest.

Vänster: En glad Sofia och en nysshemkommenfran Mexico Lina. Höger: Martin och Oskar. Ser vuxna ut.

Vänster: Elina, Nike, Malins syrra..hm hette hon Anna? och Malin. Höger: Masa folk. Men framförallt fina Malin och polisen Lina.

Vänster:Malins Petter och Erikas Micke. Höger: Sara och Martin. Diskuterar Baloo:-)

Sedan förvandlades snön till sol.

Bangkok.

Poolen i skymning. Fina grejer. Skyddat fran avgaser.

Battur i Bangkok. Kontrasternas stad.

Pilgrimsmusslor. Gott. Denna middag var däremot en utav gangerna vi blev lurade i Bangkok. 4800 Baht för en middag. Ni som har varit i Thailand vet vad jag pratar om.

Bangkok var inte riktigt min grej. Avgasigt, otrevliga thailändare och lurendrejeri. Hur som helst, efter Bangkok begav vi oss till Hua-Hin. Via tag. Pappa hade hört att tagen var kräm. Jag definerar kräm annorlunda. Smutsiga och galet langsamma. Men vi tog oss till H-H i tillslut.

H-H och strand.

Poolen vid hotellet. Ganger 3.

Nyarsafton

Nya aret inleddes pa stranden i H-H. Speciellt och tolvslaget var otroligt vackert. Speciell känsla att sta i klänning och känna sanden under fötterna när 2012 blev till 2013.

Jag sparar resten av mina resereflektioner till en annan dag och avslutar detta inlägg med en vanligt aterkommande fras "nu ska jag ga och plugga". För det ska jag faktiskt. Tack familjen Lanz för en fin om än annorlunda semester. Kram.

2013-01-04 @ 12:14:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()