gudrunorut

Please God forgive me for I have sinned

A humble experience

När man pluggar sa lär man sig inte bara om ett ämne. Det är mycket mer än sa. Man lär sig ett visst sätt att tänka, man lär sig att prata pa ett mer nyanserat sätt (med det menar jag t.ex.att ord som "alltid" "aldrig" "alla" "ingen" sällan används). Men en utav de största lärdomarna jag har fatt med mig pa vägen är upplevelsen att inte ha pengar. Jag har tva underbara föräldrar och jag har blivit kallad bortskämd manga ganger. Framförallt av Sofia:-). Och det kan jag skriva under pa. Jag har tva föräldrar som har arbetat hart för att vi ska fa det bra. Och med deras hjälp har jag verkligen kunna leva mycket bättre än utan deras stöd. Men dessa sex ar har varit präglande och nagonting jag aldrig kommer att glömma. Jag gick ifran att vara tjejen som köpte kläder minst en gang i veckan, at ute allt som oftast och reste till att leva limiterat. Jag har lärt mig att leta billigt, att inte köpa onödiga saker (förutom kläder. Jag jobbar fortfarande pa den). Självklart finns det nackdelar med att inte ha pengar. Baksidan är alla de basala sakerna som man ibland inte har haft rad med. Som att t.ex. fundera tva ganger pa om man ska ga till doktorn, stressen varje gang jag har stämplat innan jag har gatt pa taget osv. 

 

Men jag kommer aldrig att glömma den tiden (för den tiden är faktiskt förbi)! När jag och Patrick träffades hade vare sig han eller jag mkt pengar. Missförsta mig rätt, vi har haft det okej med pengar och vi har kunnat unna oss sma semestrar t.ex. Men vi har vänt pa pengarna, spontanköp av framförallt dyra ting har varit obefintliga. Var lägenhet har vi gjort sa fin som möjligt med sa lite pengar som möjligt (iaf för att vara tva okreativa individer). 

 

Anledningen till det här inlägget är för att känslan av att kunna köpa de saker som vi länge inte har kunnat köpa är underbar. För sex ar sedan fick vi t.ex. en madrass utav Pattens snälla pappa. En ny alltsa. Väldigt hard. Vi har varit pa IKEA manga ganger för att jag har velat haft ett "madrassöverlag" eller vad det heter, för att sängen ska vara lite mjukare. Den kostar 2000 kronor. Det har aldrig blivit av. Förrän idag. Och hur sen? Pa samma sätt som vi inte har kunnat prioritera ett madrassöverlag har vi inte heller kunnat köpa en ny garderob. Jag har haft Patricks gamla, Patrick har haft ett skap för 500 kronor. Kaos i kläder sedan vi flyttade ihop. Lösningar med träkistor som jag malade men som lätt blir röriga. Men nu har vi köpt en ny garderob. Äntligen! Och när jag beställde den sa slängde jag med en ny madrass. Ah det känns sa underbart!

 

Hart arbete lönar sig och jag känner att jag och framförallt Patrick, som har levt mkt mer knapert än jag, förtjänar det. I slutet av Augusti kommer garderoben och madrassen. Inget speciellt men det ska bli underbart att fa ordning pa torpet. Förra veckan köpte vi även ett nytt soffbord. Det har varit sönder en längre tid men vi har vare sig haft pengar eller lust att köpa ett nytt. Var lägenhet är väldigt IKEA, just för att det är billigt och för att de har fina grejer. Personligen gillar jag IKEA men vill gärna börja komplettera och byta ut mot andra möbler. Sa soffbordet blir var första möbel som vi byter ut. Jag har försökt att sätta personlig prägel pa lägenheten trots präglingen av IKEA möbler. Men sakta men säkert ska vi fa det jättefint. En manad i taget. Nu är det sovrummet. Sedan skulle jag vilja styra upp vart kontor. Innan jag gar vidare till vardagsrummet. Garderoben är fran IKEA men det är mest för deras PAX-planeringssystem är superbra och för att jag känner att mitt sovrum inte behöver ha samma personliga prägel som resten av lägenheten. Dessutom är det billigt.

 

 

Den nya garderoben. Jag far en garderob pa 100 cm och en pa 75 cm (de har inga dörrar till 75 cm garderoberna, men jag tror att det kan se fint ut). Patrick far nöja sig med 100 cm garderob. Vi bada kommer att ha dubbelt sa mycket plats än förut. Bra grejer.

 

Och en annan sak. Vi aker pa solsemester i slutet av September. Bara sadär. För att vi kan. För att vi har jobbat hart. För att vi äntligen snart är där vi vill vara. 

 

Hart arbete lönar sig. Sa tack mamma och pappa för allt stöd under dessa ar. Nu är det min tur att betala!

 

Kram

 

 

 

 

 

It`s the smaller things in life

Det regnar fortfarande. Ni kan inte första vad jag menar med daligt väder. Jag har sett gratt hela Juli. Och regn. Svenskt väder börjar sticka i ögonen. Fan ocksa. Men, man far vara glad för det lilla.

 

 

Morgonlapp pa kaffemaskinen.

Idag är ingen vanlig dag..

Aftermath of long run

Som oruttad maratonlöpare är jag glad att jag har Helen som efter 5 jungfrau och 1 STHLM-maraton är en gammal räv i gamet. Någonting som jag inte hade tänkt på är kläder. Eftersom att du springer så länge (jungfrau längre än andra lopp eftersom att det är 2 km stigning. Nästan iaf. Man har 6.5 h på sig) så är det lätt att kläder börjar skava. Killar kommer upp med blödande bröstvårtor för att de skaver mot tischan, skavsår mellan låren för att de skaver mot varandra och tånaglar som ramlar av i mål av för små skor. Listan kan göras lång och i lördags märkte jag att en ny sportbehå måste inköpas. Har fina skavsår på halsen av den:-D. 

 

 

 Inte världens bästa bild men det är vare sej snyggt eller skönt. Förövrigt ser veckans träning ut som följande:

 

Måndag: Styrketräning överkropp och intervaller

Tisdag: Cykling 60 km (måste försöka skona knäna)

Onsadag: Sällskapsjogg med Helen 10 km

Torsdag: Styrketräning överkropp och core

Fredag: dryga 20 km med Patten.

 

Eftersom att det är första augusti på fredag och fest med Karin och Martin som är hemma från USA på lördag blir det en intensiv träningsvecka innan helgen. Nästa vecka drar vi på lyxhotell i Österreich för hårdträning mixed upp med god mat, massage,  spa och ansiktsbehandlingar. Klarar jag inte att komma upp för det där jävla fittberget kommer jag vara sååå besviken. Det om det. Dags för D-uppsatsskrivande, innan träning. 

 

Hej.

2.5 mil

Igar sprang jag och Helen 2.5 mil. En spott i havet för madam Kaufmann. Det längsta jag sprungit...nagonsin. När jag vaknade pa morgonen var jag rätt opepp. Det regnade. Spöregnade. Men skam den som ger upp. Cykeln till Helen. En runda pa 2.5 mil. Cykla  hem. Vi konstaterade att vi är bra träningspartners. Helen kanske bara säger sa:-) men jag känner iaf att jag gärna tränar mer med Helen. 

 

Det gick väldigt bra. Vi tog det lugnt och kunde prata i princip hela vägen. Ibland tog vi en tyst minut för att aterhämta oss. Vi hade tva dipp, pa tva olika tidpunkter sa vi kunde peppa varandra. Jag är verkligen förvanad över hur lätt det gick. Kul att se att träning ger resultat. 

 

Cyklade sedan hem fran Helen, huttrande som en naken höna. Trött. Träffade en Patrick som även han hade sprungit 2.5 mil. Kom även hem till ett nystädat kök och framförallt kylskap, sa han är bra han. Väldigt bra. Bade jag och P konstaterade att den här lördagen kunde ha potential till att bli den bästa pa länge. Lunch och en eftermiddagsnap stod pa schemat. I love eftermiddagsnappar. 

 

Duschar bara för att upptäcka att jag har världens tova i haret. Det kanske later som en petitess men jag kan säga sahär. Det blev ingen nap och det tog tre timmar för mig att fa ut tovan. FYY FAAAN. Fortfarande en bra eftermiddag men sa jävla irriterande. Alltsa, att en tova i haret kan vara sa illa är nytt för mig.

 

Pa kvällen begav sig the awesome three in till stan för middag pa papa joes. Efter 40 min väntan ringde jag en annan restaurang för att fraga om de hade bord. Det hade dom. Patrick tyckte att det nästan är pa gränsen till att ringa och beställa en pizza till en restaurang när man ringer och beställer bord i en restaurang, till en annan restaurang. Men alltsa, fyrtio minuter väntan. Nej tack. Blev ett bra avslut pa lördagen och allt i allo, en bra lördag. Herregud vad jag är stolt över oss. 2.5 mil. Det är inte alla som kan springa sa langt. En bättre lördag helt enkelt.

 

Nej, nu ska jag hoppa pa Patrick och sitta och betrakta var Bonsai som vi köpte i fredags

 

Ha en underbar lördag allihopa och till alla er som var pa volleybollen igar, jag hoppas att ni inte lider för mkt idag!:-)

 

 

Pyssla

I dåligt väder får man pyssla. Blir nedrans mkt pysslande kan man säga.  Just nu, få ordning på alla recepten. 

 

 

 

Güsche 2014

Sa var det aterigen dags för den arliga festivalen. Att säga att vi hade tur med vädret är en underdrift. Det har regnat konstant (!) och jag överdriver inte, sedan jag kom hem fran London. Pa torsdagen innan Gurtenfestivalen kom solen fram, och höll sig framme bade pa fredagen och lördagen. Bara för att försvinna pa söndagen. Need I say att jag är trött pa den här sommaren. Fi fan. Hur som helst, här är historien om Gurten. Skräpmat. Sol. RedbullVodka. Franz Ferdinand. The Kooks. Kodaline (bästa bandet lätt!). Och allt annat.

 

 

Varför ens försöka att vara nyttiga fragade vi oss själva och började dagen med engelsk frukost. Och screwdrivers. Med muschen pa plats. En bild pa den berömda Gurtenkon fick ocksa plats. Tycker hon paminner lite om Patten när han är i sin bästa form.

 

 

Alltid mkt soligt häng pa Gurten med fina vänner.

 

 

Och självklart nattligt festerie. Och enhörningar. 

 

 

Den annuala promenaden ner för berget. Mörkt och rätt sa brant. Framförallt med lite alkohol i kroppen och sandaler. But it is good for you! Tar ungefär 20 min i onyktert tillstand.

 

 

Mitt festivalsällskap. Bästa festivalsällskapet. Som tillsynes varierade formen under dagarna tva.

 

 

Shopping. Eller inte. Jag jiddrar mest med försäljarna. Jag tror aldrig att jag har köpt ngnting pa Gurten. Eller jo. Gummistövlar.

 

 

 Och självklart, massa folk och massa musik. Gurten är sa jävla bra.

 

 

 

Vad är det man säger, alla goda ting är tre? Selfie i migrostältet. Och Pigge med glasögonen pa sne. Och jag med min muscha saklart. Och Patten med sin. Herregud vilken helg.

 

Vardagen är här men kul hade vi. Nu är det dags för gymmet. En och en halv manad kvar till mitt maraton. 42 km uppför.  6.5 timme har jag pa mig. Ja, nu är det absolut dags för gymmet.

 

Tack alla inblandade för en riktigt bra helg. Och framförallt tack till Patten som höll i mig hela vägen ner för berget. Du är bra du. 

 

Tjupp. 

 

 

 

Underbara sommar, underbara sol, underbara torsdag, underbara Helen

Torsdagen var definitivt en battre torsdag. Jag borjade morgonen med en 15 km springrunda. Flög fram och kände mig positiv inför mitt maraton som jag ska springa. Efter det träffade jag Helen för sol och bad vid Wylerbad. Det ar en utav de absoluta basta sakerna med Bern pa sommaren. Alla gratisbad. Och det allra finaste typ, ligger bara ett stenkast fran oss. Forst kom Patten (inte Katten Sofia:-)) och at lunch med mej. Han jobbar namligen fem minuter ifran badet. Efter det kom min finaste Helen, for lite jordgubbar och tjejsnack. Alltsa, jag maste bara kora ett sidospar har och skriva att Helen, du ar sa himla underbar och utan dej hade inte Schweiz varit detsamma. En del av hem har ar du och jag ar saker pa att var vanskap is forever. Sa slut med smorandet. 

 

Pa kvallen traffades vi igen och drack rosevin pa Helens balle och at delikat middag (tacos). Mkt bra torsdag. Idag beger vi oss (jag och Patten) upp till husberget har i Bern for festival. Lineupen idag ar "right up my street" med John Butler Trio, Kodaline (har ni aldrig hort Kodaline, hit your spotify up! Sjukt bra), the Kooks och sa kanske mindre min grej, Prodigy. Everlast ska spela ocksa kom jag pa. Jag som gammalt inbitet Eminemfan far inte tycka om honom men har lyssnat pa hans musik de senaste dagarna och jag maste saga, nicht schlecht:-). 

 

 

Glad selfie pa "stranden"

 

 

Jag bevisar for Helen att jag visst kan sta i brygga. Hon klarade inte av det fast jag tror att det beror pa dalig teknik och inget annat. Hon ar ju precis som jag en liten Terminator. Dessutom ar det inte svart att sta i brygga.

 

 

Fick en bild fran vara kompisar som var uppe pa Gurten redan igar. Jag tror att det ar campingplatsen. Men som ni ser sa ar vadret wunderbra. Patten var sa rolig igar. Jag visade vad jag skulle ha pa mig och han ba: alltsa du ar sa rolig. For mig ar det viktigt att vara funktionell. For dej ar det viktigt att vara snygg. Eeeeh ja? Thank you for stating the obvious. Varfor vara funktionell nar man kan vara snygg liksom:-)? Nej horrni, har blir inga barn gjorda. Nu ska jag och Puttefnask ata engelsk frukost och dricka screwdrivers. Var redo for instgrambombning. I ar skiter jag i att numrera bilderna. Det blev validgt konfunderande. 

 

Hej

Livia Emma

Det har visst hänt ngt kom jag på. Cissi fick en liten dotter igår. Hon och Marc har hållit könet hemligt men vi trodde alla att det skulle bli en kille av olika anledningar. Jag var förvisso inte lika säker som de andra. Hur som,  igår kom som sagt lilla Livia Emma och idag hälsade jag och Katten på den nya, fina familjen. 

 

 

Inte ens en dag. Den minsta bebisen jag sett. 

 

 

Samlade runt krubban. Stolt mamma och pappa plus mamma soon to be. Efter besöket njöt Katten och jag av en pizza i solen. 

 

Massa grattis Cissi och Marc till ert mirakel. Hon är så underbart fin. Nu börjar ert nya liv som en enhet på tre delar. Ni är en väldigt fin familj. 

 

 

Inte mkt nytt

Inte mycket nytt här förutom att sommaren är tillbaka. Lagom tills vi ska på festival i helgen skiner solen med sina trettio grader. Har även lärt mig att marulk typ är omöjligt att få tag på här. Aja. Och. .jag har den coolaste pyjamasen i världen:-D.  Eller? 

 

 

Nytt liv, ny tid

Den här veckan har gatt i barnens tecken. I onsdag hade vi en baby shower för Cecilia och igar hade vi en för Catrine. Tänk att tva helt nya liv är pa väg. Cecilias kan komma redan igar sa vi var glada att hon kunde vara med igar. Och självklart att hon kunde vara med pa sin egen babyshower. Vi var lite oroliga att bebis skulle dimpa ut när vi överraskade henne. Men det gick bra. Tyvärr tog jag inga bilder i onsdags men kameran var med igar. Kanske framförallt för att vi var hemma hos mig. Här är söndagens baby shower i bilder.

 

 

 

 

Lugnet före stormen. 

 

 

 

Till vänster har vi Helen, Cecilia som kan föda typ nu och Catrines pappa Anders. Bakom "blöjtartan" sitter Catrines systerdotter Matilda och den lilla mannen pa golvet är Mateo. Till höger har vi den lilla virvelvinden Mateo igen.

 

 

Catrine var tvungen att göra en bebis ur lera med förbundna ögon. Med tanke pa hur hennes bebis sag ut sa tror jag att Caitlyn (Mateos fyraariga syster) är mer imponerad av den nyblivna mamman än hennes lerskills. 

Mateo och Caitlyns mamma är ett ar yngre än mig och deras pappa är amerikan men arbetar som soldat i Spanien. Hon tar alltsa hand om sina barn i princip helt själv. Stenhard mamma. No fuzzing about. Blev hon arg bytte hon sprak fran engelska till franska. Riktigt imponerad. Inte bara att Caitlyn i sin ringa alder pa fyra ar är flytande i tva sprak. Utan att hon har stenkoll pa sina barn. Mateo var det lite svarare med. Han är fortfarande sa liten. Men hon gör ett underbart jobb. 

 

 

Och sist men inte minst, Catrine. The mom to be. Vi är sa himla glada för er badas skulle. Cecila och Catrine. Det är kul att vi far följa er resa och ser verkligen framemot när de nya liven dimper ner. Ni kommer att bli tva helt underbara mammor!

 

Kram och Hej. 

And so we celebrated

Efter fredagens framgangsrika kontraktskrivande blev jag bjuden pa fancy dinner and drinks av min kära P. Vädret var som vanligt regnigt. Nothing new. Men vi hade sol i sinnet. 

 

 

Apero in town. Patrick överraskade mig och dök upp i sin kostym. Fin kille. 

 

Pa steak bjöds det pa riktigt bra mat. Och kunnig personal. Nu vet jag skillnaden pa Entrecote och rib eye. Förutom att Entrecote är ett franskt namn och rib eye är engelskt. Det är mer fett pa RBn. Inte för att det spelar nagon roll eftersom att jag ända at filèn.

 

  

Förrätt 1. Tartar. Den var sjukt god. Godare än Gordon Ramsays. Cross my heart. Fast jag gillar Gordons idè med hemlagade chips till istället för bröd. 

 

 

Förrätt tva. Tonfisk. Sa sjukt god.

 

Vi missade tyvärr att ta bilder pa varmrätten men vi var sjukt nöjda bada tva och kommer säkert att besöka steak igen.

 

 

Firandet fortsatte in i natten. Först lite barhopping och sen lite dansande pa dudu. Nagon gang i natten ramlade vi hem i säng. Tack världens finaste P för en bra kväll. We still got it!

 

 

Dagen efter bestod av bakishäng i Bern. Vi bada kände av gardagens bravader och man kan lugnt säga att lördagen kan beskrivas som upp som en sol, ner som en pannkaka. Vi vaknade och var rörande överens om att det maste bli hemmagjorda hamburgare till middag. Ni vet när bakisgenerna skriker efter fett. Efter en frukost i stan bestämde vi oss för fint kött och sallad istället.

 

 

Efter en tvatimmars nap och förberedelser inför dagens äventyr (berättar sen) blev det mysmiddag. Den följdes av tva trötta själar som sträckkollade pa orange is the new black. 

 

Det var länge sedan vi spenderade sa mycket tid med varandra. Ibland är det välbehövligt. Och aterigen, tack Patrick för en fin middag och för att du alltid säger att du är stolt över mig. Nu ska jag fortsätta med min söndag. 

 

Hej. 

 

 

"You are not getting younger" they said. "You need to get one" they said. So I'm getting one. Like they said.

Nej. Jag pratar inte om en bebis. Jag känner mig ibland som fjorton och inte alls redo för barn än. Däremot har jag fatt mitt första jobb. Riktiga jobb. Efter fyra intervjuer, ett intelligenttest och ett personlighetstest sa har jag nu en anställning pa "Mercuri Urval" här i Bern. 80 % fran Oktober och 100 % fran Mars. Har nämligen poäng kvar sa det blir hussle i höst. Dessutom maste jag skriva pa min D-uppsats som gar v-ä-l-d-i-g-t langsamt framat. 

 

När jag akte till Sverige ringde PwC mig och ville att jag skulle komma pa intervju efter min semester. Självklart. Jobbet pa Mercuri var inte säkert da. Nu är det säkert och jag har meddelat chefen pa PwC att jag inte kommer att komma. Det är verkligen en boost för självförtroendet att redan ha ett jobb innan jag är färdig med studierna. Och att min svaga tyska plus mitt svenska ursprung verkar vara mer en styrka än en svaghet. Är sjukt glad. Trodde att jag skulle behöva vara arbetslös, ga i mjukisbyxor och äta glass hur länge som helst efter att skolan är över. Men icke sa nicke. Jag har jobb. Sjukt bra grejer. Känns konstigt att tänka att skolan snart är slut. Och att jag lyckades med den allra största prestationen i mitt liv (hittills). Känns surrealistiskt. Men nu är det inte langt kvar. Ville bara dela med mig av den glada nyheten och skriva av mig lite. Och passa pa att tacka min kära vän Erik Paulsson som hookade upp mig med Roffe. 

 

Nu ska jag fira med fancy apero och finmiddag med mitt Puttefnask.  Fast först blire budgetlunch med fina tjejer. 

 

Det är okej att det regnar.

 

In English

 

I got a job! A real job! Jeej me!

 

 

Jag är mer arg än inte

This is how we ran it

Tillbaka i Schweiz. Regnet förföljer mig. Tänk Don`t panic med Coldplay. Även i Sverige var det mer gratt än inte. Men i staden där det (typ) alltid regnar sken solan. Lite extra stark sol eftersom att jag reste med min solstrale, Helen. Det här är var historia om how we ran London. I bilder. Bilder som reflekterar tiden vi lever i, tiden av selfies. Det är mer Helen och Rebecca med London som bakgrund än London. But here we go.

 

 

Excited girls med lyxprosecco pa planet. Och hatten fran förra sommaren. 

 

 

Första kvällen. Tubengirls. 

 

 

Resans första middag intogs pa Wetherspoon. En pärla i London. Billig (sjukt!) mat och en fin atmosfär. Efter middagen märkte vi av resan och begav oss "hemat" för en välförtjänad törnrosasömn.

 

 

 

 

Lätt Londons bästa hotell, hotel Qbic, beläget i East Aldridge. Första natten sov vi med ett öga öppet, vi behövde tid att vänja oss med madame Cupcake. Nu i efterhand förstar jag att resan inte hade varit densamma utan henne. 

 

 

 

Fredagens program bestod av sightseeing och shopping. Vi höll oss i skinnet och shoppingen blev begränsad (läs sjuukt begränsad). Och självklart var vi tvungna att ta den obligatoriska bilden vid Picadilly. 

 

Efter en lang dag med sol, kaffe, picknick och häng begav vi oss tillbaka till hotellet för nap och lite förfest innan galenheterna drog igang.

 

 

Förfest med madam Cupcake. 

 

 

Navigering i tuben. Inte alltid lätt. 

 

 

 

 

Men som den blinda flugan hittar skit, hittade vi festligheterna. Dans, shots och limbo. Avslutades med gourmetmiddag pa Mcdonalds och en nattbussresa tillbaka till hotellet. Tur att vi stötte pa ett par okända killar som även de skulle till samma station som vi. För jag hade lovat Helen att betala taxi hem. Puh. Där hade jag tur. Är väldigt ofta generös pa krogen, framförallt med taxiresor. Eller hur Sofia:-)? Runt femsnaret ramlade vi i säng och madam Cupcake vakade över oss.

 

 

Dagen efter och även den sista dagen spenderades i i bakismode i Covent Garden. Mer folk än man tror är möjligt och pulled pork burgare. 

 

 

Indisk middag (igen!) i Brick Lane. Jag vill understryka att jag inte kör sightseeing i minijumpsuit och högklackat utan jag försöker bara hitta vägen till Brick Lane där vi at middag. Det tog tva minuter att ga. 

 

 

Helgen flög förbi alldeles för snabbt. Men jag tror att jag talar för oss bada när jag säger att trots en snabb helg är vi berikade med manga minnen, färgglada jackor och Helen med ett par solglasögon mindre. 

 

Bra helg med en människa som betyder väldigt mycket för mig. Tack för London baby. Du är sjukt bra. 

 

 

Har verkligen haft tur...

..med vädret den här sommaren. Apa.

 

Tiden går fort när man har roligt

Dags för hemfärd. Vi lämnar ett regnigt London men har haft 27 grader och sol. Helen väckte mig kvart över sju imorse. Mitt alarm hade inte gått. Slängde mig i duschen för att hinna. Bara för att upptäcka att klockan bara var kvart över sex. Helen har mindre koll men är världens bästa resesällskap. Bilder följer.

 

Tja.

 

 

 

London baby

Genom aren har jag varit lite fran och till i London. Hade pojkvän där ett tag och da akte jag skyttetrafik mellan lektionerna pa gymnasiet och Welwyn Garden City. Sen flyttade ju jag och Soof dit och efter det har det blivit ngra besök för att hälsa pa alla de jag left behind. Tog en trip down London lane och hittade massa bilder. Här har ni pärlorna fran ngra av aren och gangerna i London.

 

Första tiden som engelskboende. 

 

Fett snygga tjejer. Vet inte riktigt vart vi är, men förmodligen i typ Pin Green där vi bodde. Världens mest deprimerande ställe. Men kul hade vi eller hur Soof? Gratisdrickakvällar pa jumpin jaks och billig bio pa tisdagar. 

 

 

 

Köket i Pin Green. Upplyftande. Kanske förstaerligt att vi drog till Londön istället? Var ju tvungen att färga om mitt strawberry blonde. Var sisadär tio ar före min tid:-). 

 

Pin Green höll i tre veckor och sedan tog vi vart pick och pack och drog till London istället. 

 

 

Utekväll med jobbet. Bild pa Dave och mig. Vi var inte sa mycket fest. Väldigt lite fest. Och sa sma var vi.

 

 

 

Svunna tider som londonbor. Men det blev ett par besök till efter det. Här 2006 med Sofia och Emelie (som inte är med pa bild)

 

 

 

Jag och Fia pa aterbesök i London. Eller ska jag säga Köttbullen och Fia?

 

2009 var jag där och hälsade pa min australienska kompis Jemila.

 

 

Vi mötte upp gamla jobbkollegor. Dave och John. Det blev galet.

 

 

 

 

Och saklart 2012 med min kära Patrick. 

 

 

 

Lyckades fa en bild pa huset där vi bodde. Alltsa när jag och Soof bodde i London. Visst är det färgglatt?

 

Oh, gosh what memories? Jag och Sofia pratade samtidigt som jag skrev det här inlägget. Vi har varit i London sa manga ganger att vi har tappat räkningen. När var det? Hur sag vi ut da? Vad gjorde vi? Ska verkligen sätta mig ner och skriva ner en tidslinje. Fa lite struktur. Men en sak vet jag. Nu drar jag och Helen till London. 2014 var aret när vi akte pa semester tillsammans. För första gangen. Sedan vi träffades 2007. Helt sjukt. Men nu drar vi. WoooHoooo!

 

 

Watch out bitches, we are on our way!

 

 

 

 

 

 

Back in life...for half a day

Resan hem till andra hemma gick smidigt. Träffade en kille som bodde i Kungsängen pa planet sa tiden bara flög förbi. När jag flög hem tittade solen fram för första gangen sedan jag kom till Sverige. Typiskt min tur. Som tur var akte jag till ett soligt Schweiz. Inte. Det pissregnade. En snäll pojkvän mötte upp mig vid taget och agerade väskbärare. Tur att jag har en sadan stark PV. Det är händigt:-). 

 

Den sista kvällen i Schweden spenderades med familjen. Vi tittade självklart pa matchen. Vilken match! Synd att inte Schweiz gick vidare men schweizarna verkar vara nöjda. Det var en bra match och besvikelsen har lagt sig lite. 

 

 

Pappa var glad. Men det var innan matchen var slut. Fast han var glad efter matchen. Men kanske inte lika glad. 

 

 

Jag slängde ihop en rabarberpaj för att "fira" min hemresa. Världens enklaste men kanske världens godaste efterrätt. 

 

Tiden gick snabbt och nu sitter jag här hemma. Fick med mig tva mattor hem som jag redan har invigt. Jag visste att Patten förmodligen inte skulle gilla dom men jag tänkte att, köper jag inga mattor, blir det aldrig nagra mattor. Dom fick rätt bra betyg, för att vara Patten. Han sa: Dom stör mig inte iaf. Sa det är helt okej. Jag tycker det blev bra. Lite färg skadar aldrig.

 

 

 

Jag är nöjd. Nej nu maste jag gitta. Haller pa att packa inför London baby. Imorgon drar jag. Breath and let's go!

Vemod

Som vanligt kommer allting till ett slut och som vanligt är det förknippat med vemod. Vad är hemma för mig? Jag vet inte. Är båda hemma? Eller är inget hemma? Men det är bara att blunda och fortsätta med livet. Försöka ignorera ambivalenta känslor som sorg för att lämna och glädje för att återvända. Men trots osomrigt väder har det varit en fin tid hemma. Jag har hunnit med mkt och hunnit träffat (de flesta) de som jag ville träffa. 

 

Jag antar att det är så livet fungerar. Det går vidare. Nu väntar London runt hörnet. Bäst att se framåt och inte bakåt. Tack alla som förgyllde min tid här hemma. Inga nämnda, inga glömda. Men ni är alla viktiga för mig.  Men jag har ju faktiskt en dag kvar. Och nu jävlar, ska jag leva Sverige. 

 

 

Igår fick jag priviliget att träffa de här tjejerna. Vilka härliga. Jag saknar er.