Vemod
Som vanligt kommer allting till ett slut och som vanligt är det förknippat med vemod. Vad är hemma för mig? Jag vet inte. Är båda hemma? Eller är inget hemma? Men det är bara att blunda och fortsätta med livet. Försöka ignorera ambivalenta känslor som sorg för att lämna och glädje för att återvända. Men trots osomrigt väder har det varit en fin tid hemma. Jag har hunnit med mkt och hunnit träffat (de flesta) de som jag ville träffa.
Jag antar att det är så livet fungerar. Det går vidare. Nu väntar London runt hörnet. Bäst att se framåt och inte bakåt. Tack alla som förgyllde min tid här hemma. Inga nämnda, inga glömda. Men ni är alla viktiga för mig. Men jag har ju faktiskt en dag kvar. Och nu jävlar, ska jag leva Sverige.
Igår fick jag priviliget att träffa de här tjejerna. Vilka härliga. Jag saknar er.
Kommentarer
Trackback
