Ibland maste man förändra sig

Ni vet hur man har gamla vanor som man aldrig bryter? Och sen finns det vanor eller snarare principer som man aldrig bryter men som man inte längre följer och därför borde fundera pa att ändra sina principer. En "princip" jag har haft är att inte beställa fotoalbum online utan att sätta in dem själv (old school ni vet!) för att jag har tyckt att det är finare och personligare. Efter fem ar av icke-album görande bestämde jag mig för att ändra mig och beställa ett album online. Det blev jättebra och jag är jättenöjd. Det är inte riktigt samma sak som att göra ett själv men det är bättre än att inte ha nagot alls. You know what I mean? 
 
 
 
Man ser inte riktigt pa bilderna hur stort albumet är men det är fett stort och jag är fett nöjd. Bra grejer. Lite svammel innan pluggandet maste börja. 
 
Puss


Ojämn bloggare...that`s moi!

Sitter och drömmer om nästa resa. Man far liksom mersmak pa världen när man är ute och reser. En dröm som jag har är att bestiga kilimanjaro. Fatta vad häftigt! Bestiga Kilimanjaro (man behöver inte klättra:-)!) och sedan fortsätta med safari och avsluta med en vecka sol,- och badsemester. Herregud var härligt! Malet är att göra resan när jag fyller trettio (vilket är om ett och ett halvt ar) sa jag maste börja spara nu för det är inte billitgt folks!
 
Onödigt inlägg men jajja. Vi syns snart igen. Ska bli en bättre bloggare.
 
Hej.
 
 
Först upp för det lilla berget....
 
...för att sedan hänga i Mombasa. Jag var där när jag var sju. Kommer inte ihag sa mkt. Jag vill aka nuuuuu!


The gag reflex

Jag varnar redan nu för att detta inlägg kan framkalla "gag reflexes" sa om du vill undvika det. Sluta läsa...nu. Till dej som fortfarande läser. Det här inlägget är tillägnat min bästa kompis och min livskamrat, Patrick. Idag, för trettiofyra ar sedan, föddes nämligen den lilla kille, som en dag skulle bli det vackraste i mitt liv. Vart förhallande har varit en berg,- och dalbana fran dag ett. Men vi har tagit oss igenom allt och idag känns det som att vi är starkare än nagonsin. När vi träffades sa blev det vadslagning om hur länge vi skulle vara tillsammans, jag tror att det längsta som nagon gissade pa var en manad. Och här är vi. Sex ar plus senare och we are still going strong. Jag har haft en sadan tur att jag far ha en sadan fin människa i mitt liv. Som jag älskar och som älskar mig. Vi är varandras motsatser men vi kompletterar varandra otroligt bra. Patrick, jag älskar dej mer än allt annat. Du är det viktigaste i mitt liv och en stor inspiration för mig. Kan du tänka dig att vi har varit tillsammans sa länge? Upplevt sa mycket tillsammans? Och vi har fortfarande manga ar kvar att uppleva ännu mer äventyr. Jag hoppas att du far en underbar födelsedag. Grattis mitt Puttefnask pa din dag!
 
 
Idag fyller den här lilla killen 34 ar. Vem hade trott att du skulle växa upp och bli sa bra som du blev?:-)
 
 
 
 
 
Sa nu ska jag ga och hoppa i sängen sa att du vaknar. Du kan inte sova hela dagen. Trots att du fyller ar:-)
 
När jag hörde den här laten tänkte jag pa dej pa en gang. 
https://www.youtube.com/watch?v=an4ySOlsUMY
 
Hej. 



Brevbärare ska dela ut post. Inget annat. Ga och rösta istället!

Du borde bara ha en punkt pa dina planer nästa helg och det är att ga och rösta! Ga och rösta. Blatt, rött, rosa, grönt! Lägg din röst. Din röst räknas.
 
1945 var aret da andra världskriget äntligen kom till ett slut. Det fanns manga bakomliggande faktorer till början av kriget och en utav de största var rädsla och behovet av en syndabock. Manga judar fick betala priset. Efter kriget, ett enat Europa. Ett Europa som kämpade för fred. En gemenskap. En för alla, alla för en. Men precis som allt annat, gar historia i cirklar, den upprepar sig. 70 ar efter kriget hittar vi oss själva igen i ett Europa där propagandan "rädsla" används som medel. Nu är inte fokuset pa judendomen och judar, utan pa islam och muslimer. I nagon slags kedjereaktion sprids dessa myter av islam som en farlig religion och att de människor som utöver denna religion borde bli uteslutna fran Europa. Typ. 
 
Det är ett farligt och skevt antagande. Religion har skapat problem genom alla tider, men ligger aldrig i religionen själv utan i samhället som religion praktiseras i. Manga muslimska länder är diktaturer, fattiga länder. Inte alla. Där finns det inte mycket mer än religion att förlita sig till. Lag utbildning och enkelriktad information om världen utanför. Men muslimer, precis som judar, ateister, kristna är ett heterogent folk där de flesta har hjärtat precis där det ska vara. 
 
Det är en fruktansvärd trend som vi ser i Europa. Historian upprepar sig. Därför är det viktigt att ga och rösta. Lat inte rädslan och hatet vinna. Utan lat demokrati, solidaritet och kärlek vara slagorden. Och med detta vill jag understryka att demokrati inte innebär att brevbärare kastar information om ett visst parti eller att ett visst parti inte far besöka sjukhus eller tala offentligt. Det är inte demokrati och inte rätt metod att kämpa mot det som vi inte tror pa. Da är vi inte bättre än dem. Jimmy Akesson eller vad han nu heter besökte en skola nagonstans i Sverige varav elever valde att inte lyssna pa det han ville säga. De gick därifran. Det är att kämpa emot. Det är demokrati. När vi, som individer, väljer att tro nagot annat. Men att barrikera ett sjukhus eller att slänga post, välja vad befolkningen ska se och inte, det är inte okej. En brevbärare ska dela ut brev, annars borde hen kanske byta jobb (ser ni! jag använda ordet hen. Kors i taket!). Det är inte demokrati och jag tror att dessa handlingar (tyvärr)  har gett mer röster at ett parti som enligt mig, inte star för nagonting som har med demokrati att göra. Det allra bästa vi kan göra, är att ga och rösta. Använd det finaste vi har. Ga och rösta och visa att Jimmy och hans gäng inte har nagot att komma med. Visa att vi är bättre och intelligentare än sa. Men sjunk inte till deras niva. För da är du tyvärr inte bättre själv. 
 
Summan av kardemumman, ga och rösta men riv inte ner nagra affischer pa vägen!
 
Jag far brevrösta. Men jag far rösta. Och den chansen kommer jag att ta. Lägga all min kraft med min röst mot Sverigedemokraterna. För i det här valet, handlar det mer om att minska SDs chanser och platser i Europaparlamentet än nagonting annat. För mig.  I det här valet finns det bara en färg jag inte vill se och det är det patriotiska blagula. 
 
 
 
Eleonor och jag.
 
Great minds discuss ideas,
average minds discuss events,
small minds discuss people (SD)
 
Hej. 


Langt borta

Idag saknar jag dej mer än andra dagar. Kan inte sluta tänka pa dej och hur orättvist det är att du försvann. Världens mest underbara Sarah. Du ska veta att jag bär med dig i mitt hjärta, i mina tankar. Varje dag, tills vi ses igen. 
 
 
 
 
Jag kan med glädje berätta att bade jag och Sue är snyggare idag än da:-). Och vi bada är snart klara med skolan. Du finns med oss. Mycket motivation i saknaden av dej.
 
 
Som jag saknar dej. Varför du?

https://www.youtube.com/watch?v=jNzCFN5bnu4
 

Walk of fame

Jo. En liten kort historia om Los Angeles och the walk of fame. Patten har varit i Los Angeles och hade helst velat skippa hela grejen. Tyckte inte det var nagot speciellt. Och stjärnona. Ingenting att se. Men, ni vet, man vill själv se och bestämma. Och man kan inte missa stjärnorna. Vi bodde pa ett superlyxigt hotell och medan Patrick lämnade bilen till parkeringskillen sprang jag iväg till närmaste kiosk för en cola zero (jag är beroende!). Kom tillbaka. Upp till rummet. Installerar oss och vi gar ut pa balkongen varpa Patrick fragar:
 
- Sa vad tyckte du nu da?
- Om vada? Hotellet? Fint men inte värt dom pengarna.
- Nej, jag menar mer stjärnorna.
Eeeeh tänker jag och ser fragande pa Patrick.
- Du gick ju ner till Hollywood Boulevard. Da gick du ju pa stjärnona. 
Eeeeeehhh.
- Kolla där. Patrick pekar fran balkongen. Tatsächlich. Stjärnor.
Summan av kardemumman. The walk of fame är ingenting speciellt. Du märker inte ens att du gar pa stjärnorna. 

Det var det. Hej.
 
 
Now. Aware of the stars.


4:20, 420, Fourtwenty

Dalig, suger, värdelös pa att blogga. Statistik i huvudet. Men tänkte fortsätta min historia om US and A. Som bekannt började vi med ett stopp i Washington för att hälsa pa Pattens bästa kompis Martin och hans fru, svenska Karin. Världens finaste par. Men eftersom att jag redan har berättat om Washington sa lämnar jag det sahär och gar vidare i resans historia. 
 
Efter stoppet i Washington flög vi vidare till San Fran. Det var da den 20 April. Vi landade i sol med  blast. Det allra bästa med en resa är det oväntade, inte planerade, som händer pa vägen. Planlösa för dagen strosade vi San Fran. Utan mal. Vi var en aning konfunderade för hela staden luktade Cannabis, I am not joking folks. Alla rökte pa. Det var nästan som att det lag ett tjockt moln av söt braj över San Fran. Confusing. Och ju närmare vi kom Golden Gate Park desto mer luktade det söta jointar. När vi väl kom fram till Golden Gate Park sa var vi tvungen att gnugga vara ögon och försöka stänga vara förvanade munnar. Parken var full med folk. Packad. Vollgestopft. Människor med högtalare, alkohol, grillar och självklart, braj. Whaaaat? Är det alltid sahär pa Söndagar i Golden Gate Park tänkte vi? Efter ett tag tog nyfikenheten och konfunderingen över och jag fragade tva tjejer (unga tjejer) som varesej sag höga eller fulla ut.  
 
- I`m sorry, can I ask you a question?
Konfunderade tjejer gav en osäker nick.
- Is there anything special going on or is there always this much people around on Sundays?
Tjejerna kollade pa varandra. Fortfarande lika osäka.
- It`s fourtwenty.
Jag var väl medveten om att det var den tjugonde April men jag var fortfarande inte säker pa att det var det dom menade. Att det var mkt folk i parken för att det var just 20 April. 
- I am not sure I know what you mean?
- It`s fourtwenty. The celebration of cannabis.
 
Ahaaa. Nu föll pusselbitarna pa plats. Anledningen till att det luktade braj över hela San Fran var alltsa för att det var dagen man firade gräset. Now I got it. Uttrycket kommer fran en grupp pa 1970-talet som kallade sej "the Waldos". De hade hört rykten om att det skulle finnas ett övergivet cannabisfält i närheten av var de bodde och träffades varje dag klockan fourtwenty för att leta efter fältet. De fann det aldrig men uttrycket spred sig och är nu för tiden ett allmänt uttryck för att röka pa, antingen pa en ospecifierad dag klockan 4:20 pm (vissa källor menar att det ska vara 4:20 am) och att fira cannabisen den 20 April, varje ar. Och en utav de största samlingarna av folk som firar cannabisen är belägen just i Golden Gate Park. Verkligen glad att vi upplevde fourtwenty. Det var väldigt speciellt och det är nog inte manga som far uppleva stämningen i parken. Tur att vi inte visste om det innan. Da hade vi nog bara tagit med oss öl och picknick och suttit i parken hela dagen. Vi har en viss dragningskraft till parker, sol, alkohol och mat. Som sagt, det bästa med att resa är resan själv och alla överraskningar pa vägen. 
 
 
 
 
Sa. Resten far vi ta en annan dag. Hej. 

 
 

 
 

Sa mycket att berätta men sa lite tid

Hemma i Ost. Efter en lang resa och en kort natt sa är vi äntligen hemma igen. Det finns sa mkt att berätta men jag tar det lite i omgangar. Och med bilder. Men idag sa maste jag ta shoppingdelen. Eftersom att jag har packat upp. Eller haller pa iaf.
 
 
Sa manga bargains att jag blir helt snurrig. Vi börjar med skorna. Jag är en lucky girl som har sma fötter. Jag fick med mig sex par skor hem. Hade Patten velat ta med sig sex par hem, hade han varit tvungen att köpa en till resväska eftersom att hans skor tar feeett mkt plats. Det gör inte mina. Jag gjorde riktiga bargains. En annan positiv sak med att ha sma fötter är att man kan ha barnskor. Och de är billigare än vuxerskor. Sa tva par converse för trehundrafemtio kronor, för bada. Saaay whaat! Men det bästa är mina air max 90 som jag äntligen har kunnat köpa. De kostar 1500 här i Schweiz och det är för mkt tycker jag, för ett par skor som inte har ngn funktion alls. Men för 500 kronor sa tog jag dem sofort. Galet nöjd. Köpte även ett par LEVIS byxor. LEVIS har ju ngt de kallar curve ID med tre olika modeller av samma byxa och som är anpassade efter kroppsform: slight, demi och bold curve. I affären ville de mäta mig och självklart fick de det. Men jag sa redan innan, ni far gärna mäta mig men jag är säker pa att jag är en bold. Smal midja och en stor rumpa. Visade sig att jag var mellan demi och bold. Men när jag provade byxorna var bold mycket bättre. Sa det blev ett par bold. Sa jävla sköna. Perfekt för min kropp. Jag köpte massa John Frieda shampoon. Det roliga är att de är rätt dyra här. Och i Sverige ocksa. Ni vet, de där totally blonde bl.a. I USA är de galet billiga. Alltsa även för amerikaner. Typ ett lagbudgetmärke. Konstigt att det är sa dyrt här hemma. Hur som, jag gillar märket sa jag drog med mig ett par flaskor hem för trettio kronor per flaska. Sen köpte jag massa annat, en keps, ett par jumpsuits, lite kläder fran wallmart, en väska och den största bomben, en whiskey. Har aldrig gillat ngn avec sa när Patten tar fram Hennesseyn sa brukar jag halla mig til kaffe. Ren alkohol är ofta alldeles för stark för mig, framförallt whiskey, hell no skulle jag dricka den rent. Men alltsa, den här är heelt underbar. Med smak av honung. Kan verkligen rekommendera den till alla. Sa den ska jag smutta pa i sommar i trädgarden. 
 
 
Det blev självklart ett besök pa VS. En ny superfin BH i turkos och en ny svart. Den gamla slängdes i papperskorgen. Massa trosor och världens sötaste bikini. Den är rosa och sa hänger det liksom över tyg över brösten. Kan inte förklara bättre men den är fin. Micket glad. 
 
 
Och sa unnade jag mig även en pedikyr. Fran och med nu ska jag verkligen ta hand om mina fötter bättre. Det är sa himla fint med öppna skor. Nej nu maste jag fortsätta packa upp och plugga.
 
Pa aterseende. 

 

 
 
 

RSS 2.0