https://www.youtube.com/watch?v=nbWH5929cic
Sitter på tåget hem. Eller till ett annat hem. Upp till berget. Till farmor och farfar. Och pappa. Det blir köttbullar till middag (tack pappa!) och kortspel. Lugn lördagkväll.
I morgon ska vi träffa tjocka släkten. Pappas kusiner. Fast nu när jag tänker på det är jag osäker på om det är pappas kusiner. Det måste jag fråga.
Vi ska till två hushåll och det första stoppet känns lite emotionellt. Det är till Tobbes gudfars ex-fru, hennes nya man och deras två barn. Jag har inte sett dem på minst 15 år. Ibland kommer livet emellan.
Pappa var alltid noga med att ta med oss ofta till Schweiz (tyvärr inte med att prata schweizertyska. Men det löste sig ju i slutändan:-D). Varje sommar hälsade vi på Beat, Sabine, Rolf och Mark. Beat, Tobbes gudfar, var underbar. En bra gudfar och vi båda var stora fans. Beat var även pappas bästa kompis (och kanske kusin?).
Men så kom sommaren som ändrade allt. Jag minns det som igår. Jag var på Ådö när mamma och pappa kom. Mamma bredde ut deras handdukar och pappa traskade direkt ut i vattnet. Huvudet neråt och vatten till knäna. Inte ett ord. Mamma berättade att Beat var död. Han hade varit på fotbollsläger med sonen Rolf och hade ramlat ihop på planen. Hjärtat hade slutat slå. Jag såg pappa framför mig. Jag tror inte att han grät. Aldrig framför mig. Vad jag kan minnas. Men där var min pappa, som alltid är så glad. Nedsjunket huvud och vatten till knäna. Pappa som förlorade sin 18-åriga syster samma år som jag föddes. Och nu hade förlorat sin bästa vän.
Sedan dess blev det aldrig som det varit. Vi åkte och hälsade på Sabine och hennes nya man ibland. Men det var inte samma sak och tillslut slutade vi att besöka dem. Men imorgon är det alltså dags igen. Jag har sett att Rolf, den yngsta sonen och han som var med när hjärtat gav upp, själv är pappa. Mark vet jag inget om. Det ska hur som bli kul att träffa dem igen.
Tänk vad många människor man förlorar under ett liv. Och hur livet kan förändras så snabbt. Det är verkligen viktigt att försöka att inte ta en enda dag för givet. För imorgon kan det vara för sent. Stor tanke, omöjlig att omsätta.
Det blev en nostalgisk tågresa. Å andra sidan har jag alltid varit lite nostalgisk. Nostalgirebecca. Det är nog därför jag är ett Lasse Winnerbäck fan.
Puss på er och ta hand om varandra!
Sjuk igen. Jag är sa trött pa att vara sjuk. Nu sitter jag här pa jobbet och dricker äckligt förkylningste och knaprar tabletter. Vägrar att sjukanmäla mig igen. Tva ganger inom tva manader. Det är inte superbra statistik. Men det värsta med att vara sjuk är allt man missar. Jag missar att träna vilket jag tycker är superkul och jag börjar faktiskt fa riktigt bra rutin (förutom när jag är sjuk som en bajskorv), jag missar min pappa typ. Han var ju här igar men jag var hängig och inget vidare sällskap. Igar skulle jag även ut och äta med Patrick. Det blev „Hart of Dixie“ och laxbaguette istället. Imorgon är det födelsedagsfest. Jag vill sa gärna ga men jag vet inte hur fit jag kommer att vara.
Det som gör mig lite gladare är min nya fina klocka och kläderna pappa tog med sig som jag hade beställt fran Sverige. Och det faktum att jag har bokat en tid pa Björn Axen dagen innan julafton. För att göra mig lite piffig. Gick ju till en frisör för ungefär en manad sen men hon var sa langsam sa jag hann bara färga haret (vilket knappt syntes). Klippningen hanns det inte med. Men nu väntar jag tills den 23 December och sen kör vi raaaakt av ba!
En sjuk jag.
Sjuk igen. Andra gången på en månad. Jag misstänker att anledningen är kriget på kontoret. Den ena fryser och sätter på en ugn som sprutar varm luft och den andra tycker att det är för varmt och öppnar fönstret. Konsekvensen: jag blir sjuk. Och det suger balle. Tur att pappa tog med sig kuckilurmedicin.
Startplats tilldelad
Rebecca Lanz, du har tilldelats en startplats i Vätternrundan 2015 med starttid 21:50.
För att din startplats ska bli giltig har du 5 dagar på dig att genomföra betalningen. Detta görs på Mina Sidor.
Vet inte vad jag tycker är värst. Att pappa inte har betalat at mig eller att jag faktiskt ska cykla trettio mil i Juni:-)
Underbara helg. Kan man säga nagot annat? Vi har haft underbart vacker väder och sa även idag. Patrick är i militären sa det är extra skönt pa helgerna da han kommer hem. I fredags hade jag fint middagssällskap i form av Helen och Sophia. Tyvärr tog jag inga bilder men det var en mysig kväll. Ibland är tacos och tjejsnack det enda som behövs. Pa lördagen ville jag och Patrick vandra men prioriterade att sova och kom inte iväg förrän tolv. Sa vi promenerade i tva timmar och malet blev IKEA. Varma, härliga första november.
Kunde inte lata bli att ta en bild pa den sötaste bänken istan. Visst är den gullig? Pa IKEA höll vi (läs jag) mig i skinnet. Vi köpte lite presentpapper inför julpappersinslagningen som faktiskt lurar runt hörnet, lite ljus och annat smatt och gott men det blev inte sa mycket mer.
Och sa blev det kväll och vi var inbjudna till tva nära kompisar till oss bade, Stuvi och Nora, för arets första raclette. Det är sa jävla gott. Och vi at som vanligt för mycket. Middagen rundades av med en kiwisorbet.
Fin och trevlig lördag. Idag tänkte jag och Patrick satsa pa en joggingrunda tillsammans. Vi far se om vi kommer iväg.
Kram
