gudrunorut

Hem till ett annat hem

Sitter på tåget hem. Eller till ett annat hem. Upp till berget. Till farmor och farfar. Och pappa. Det blir köttbullar till middag (tack pappa!) och kortspel. Lugn lördagkväll.

 

I morgon ska vi träffa tjocka släkten. Pappas kusiner. Fast nu när jag tänker på det är jag osäker på om det är pappas kusiner. Det måste jag fråga. 

 

Vi ska till två hushåll och det första stoppet känns lite emotionellt. Det är till Tobbes gudfars ex-fru, hennes nya man och deras två barn. Jag har inte sett dem på minst 15 år. Ibland kommer livet emellan.

 

Pappa var alltid noga med att ta med oss ofta till Schweiz (tyvärr inte med att prata schweizertyska. Men det löste sig ju i slutändan:-D). Varje sommar hälsade vi på Beat, Sabine, Rolf och Mark. Beat, Tobbes gudfar,  var underbar. En bra gudfar och vi båda var stora fans. Beat var även pappas bästa kompis (och kanske kusin?). 

 

Men så kom sommaren som ändrade allt. Jag minns det som igår. Jag var på Ådö när mamma och pappa kom. Mamma bredde ut deras handdukar och pappa traskade direkt ut i vattnet. Huvudet neråt och vatten till knäna. Inte ett ord. Mamma berättade att Beat var död. Han hade varit på fotbollsläger med sonen Rolf och hade ramlat ihop på planen. Hjärtat hade slutat slå. Jag såg pappa framför mig. Jag tror inte att han grät. Aldrig framför mig. Vad jag kan minnas. Men där var min pappa, som alltid är så glad. Nedsjunket huvud och vatten till knäna. Pappa som förlorade sin 18-åriga syster samma år som jag föddes. Och nu hade förlorat sin bästa vän.

 

Sedan dess blev det aldrig som det varit. Vi åkte och hälsade på Sabine och hennes nya man ibland. Men det var inte samma sak och tillslut slutade vi att besöka dem. Men imorgon är det alltså dags igen. Jag har sett att Rolf, den yngsta sonen och han som var med när hjärtat gav upp, själv är pappa.  Mark vet jag inget om. Det ska hur som bli kul att träffa dem igen.

 

Tänk vad många människor man förlorar under ett liv. Och hur livet kan förändras så snabbt. Det är verkligen viktigt att försöka att inte ta en enda dag för givet. För imorgon kan det vara för sent. Stor tanke,  omöjlig att omsätta. 

 

Det blev en nostalgisk tågresa. Å andra sidan har jag alltid varit lite nostalgisk. Nostalgirebecca. Det är nog därför jag är ett Lasse Winnerbäck fan.

 

Puss på er och ta hand om varandra! 

 

 

Fina ord❤️