A trip down Festival Lane
Lätta tankar för nu blir det fyra dagar musik, dansande, fet mat och alkohol. Gurtenfestival gar aterigen av stapeln. It is going to be hard. Men roligt. Man far ta med sig tre liter PET in pa festivalomradet och det har alltid varit ett problem eftersom att jag inte dricker öl. Öl är dock det enda de salt pa PET i affärerna. Men som jag instagrammade om igar sa är det problemet löst. Mojito och SOTB pa PET. Kan det bli bättre? 15 % alkoholhalt dock. Hej dimman, nu ses vi igen!
Tänkte att det skulle vara roligt att ga igenom bilden fran mina festivaler. Jag var ju en late-bloomer. När jag gick igenom korten insag jag att jag lika gärna hade kunnat kalla det här inlägget: Min viktresa. Kolla bilderna sa förstar ni typ vad jag menar.
Greenfield 2008: Min första festival och en liten knubbsäl.
Hello Chubby! Jag kommer saväl ihag den här sommaren. Jag hade redan gatt ner kanske 5 kg. Helt sjukt. Min viktnedgang var ju aldrig planerad men i efterhand sa var den rätt nödvändig.
Greenfield 2009:
Fran vänster: Sandro jag, Patrick, Eugene, jag igen, George
Hussling i 35 graders sol. Mindre knubbsäl mer Swisslostjej.
Gurten 2009
Ingen mera knubbsäl.
Som ni ser är jag utan tvekan den snyggaste chicken pa Gurten. Het tjej.
Greenfield 2010
Gurten 2010
Ett egoinlägg. Men det är sa sjukt att se hur man förändras med aren. Och med glädje man kan konstatera att det fortfarande är till det bättre.
Ja, sa var det med det. Dags att rulla vidare.
Det kanske bara är jag?
Aftonbladet skriver just nu om dödsstraffet i USA. Det är ju helt sjukt. Att staten far ta livet av en annan människa. Jag mar illa. Jag vet inte..det kanske bara är jag? Men är det inte absurt att man mördar en människa för att den människan har mördat nagon annan? Dubbelmoral kan jag tycka. Nej, dödsstraff är fruktansvärt och jag är sa glad att jag bor i Europa där vi har övergivit det barbariska fenomenet som dödsstraff faktiskt är.
USA, vilket land...som jag aldrig skulle vilja leva i.
Du är en snigel!
Vilken helg! Fint väder, ny cykel och finfint sällskap. I lördags morse sa styrde vi skeppet mot Interlaken. Den stora dagen var här när jag äntligen skulle fa cykla en längre sträcka med min cykel. 50 km. Att cykla pa en racer är fortfarande väldigt mkt hjärngymastik för mig. Kom ihag att klicka ur, högerväxlar, bara den stora blir det tyngre, bada sa blir det lättare. Tvärtom pa vänster. Det var nästan mer menalt jobbigt än fysiskt. Jag har inte fatt in snitsen än men jag är pa god väg. Det gäller att vara försiktig.
Patrick var glad och tyckte att det var roligt att jag tyckte det var roligt. Och framförallt sa var jag snabbare än vad han trodde att jag skulle vara. En snabb snigel som han kallar mig.
Jag var sa snabb att Patrick inte ens kunde ta en bild:-)
Väl framme i mal akte vi till stranden. Njöt av sol och bad innan det var dags för grillning med Patricks bror Pascal och hans fru Nadja.
Tyvärr blev det en drink för mkt och dagen efter startade med ett rätt tungt huvud. Sa vi tog vara cyklar pa taget och akte hem. Tva slagna hjältar. Ingen ork att aka och handla. Rester rotades fram i kylskapet. Haricot vertes, sockerärtor, rödlök, vitlök, majskolv och sa likvita korvar till Patrick. Inget speciellt. Bara rester.
Tva slagna hjältar som efter ett halvt avsnitt av den mediokra serien "Castle" gick och lade sig kvart över nio. Uppe med tuppen idag. Nu blir det träning och sen lunch med min föredetta chef.
Det var det. Vilken härlig helg, vilket härligt liv.
Min cykel och jag
Igar tog vi ut min nya cykel pa en första aktur. Jag hade massa respekt och övade i kvarteret först. Man maste ju ha sanadära klippskor, sa man sitter fast i pedalen. Vill man komma ut igen maste man dra ut foten at sidan liksom. Kändes livsfarligt och som att jag skulle glömma bort det. Ni vet, ramla platt som en pannkaka. Men det var ingen fara. Däremot var det svarare att växla och bromsa. Väldigt ovant. But it is cöming.
Tre stycken jag.
Ber om ursäkt för bilden. Den vill inte laddas upp rakt. What's öp? I don't know.
Det blev bara en "liten" runda pa 24 km. Men det var lagom övning inför lördag da vi tänker tredubbla. Det gar inte ens att beskriva skillnaden att cykla pa en racercykel i jämförelse med en MB. Som natt och dag. Vi var uppe i 48 km/h i gar. Och sa snabba var vi även fast jag är rädd och harig och bromsar i nerförsbackar. Fett snabba!
Nu ska jag träna och handla inför kvällens grillning. Det är sa gott med grill. Efter otaliga pestosallader, potatissallader och tomatsallader har jag bestämt mig för att prova en annan sallad. Om det blir bra, det visar sig ikväll.
Tjupp!
Tiden läker alla sår
Mat...vad jag älskar mat.
Jag verkligen älskar mat. Jag älskar att planera, pröva och experimentera. Jag är sandära som älskar att ga i mataffärer. Klämma, dofta och inspireras. Ofta har jag inte tid, eller kanske framförallt inte pengar. Men just nu har jag tid och lite pengar. Mat är sa roligt och ger sa mycket glädje tycker jag.
Mat är ett intresse som jag och Patrick har gemensamt. Vi är lite olika i var matlagning, Patrick gillar att följa recept och jag gillar att göra som jag vill. Destotrotz, det brukar bli rätt bra för oss bada i slutändan.
Igar blev middagen enkel. Praktiskt mat när man inte har tid, för tva kvällssportare.
Cantaloupemelon med serranoskinka.
Lax med potatissallad.
Det var allt för nu. Ska iväg och träna (work on my fitness) och sen ska jag faktiskt klippa mig (det var pa tiden!).
Tjupp!
Bern
Semestertider. Bern. Vacker stad.
Fin dag med min fina kompis Nora. Dags för middagsförberedelser!
Tjupp!
Hemmafru
Efter en helg av underbarthet och massor av sol, sa bestämde jag mig för att halla mig borta fran solen idag. Min hud tal inte för mycket sol och jag vill inte se ut som en läderlapp när jag är 50. Sa jag har lekt hemmafru. Tvättat efter semestern, handlat, städat och gjort müesli till min Patrick. Ibland är det helt o.k att vara hemmafru. Undrar vad jag ska göra för husmorligt imorgon? Lägga in gurka kanske?
Min kärleksmüesli till Patrick. Sa han blir stor och stark.
Tjupp!
When life is good...
...it`s good. Framförallt när det är semesterdags. I helgen var vi pa minisemester här i Schweiz. Schweiz is the shit! Världens vackraste land....tycker jag i fall. Det som är surrealistiskt när man bor i Schweiz är skillnad i kultur och framförallt sprak. Bara en timme med taget och plötsligt var vi i landet där ingen förstar tyska, där ingen vet vad en dagens är (Sacrilège!) och där man känner sig aningens förvirrad. Hela tiden. Sacrebleu!
Men nu tänker jag lata bilderna tala för sig själv.
Det här är sagan om Bern-Lausanne- Des terrasses de Lavaux-Montreux-Gampel-Bern....i bilder.
Dag 1: Lausanne
Utsikten fran vart hotell och Eriks gamla hemstad.
Glad Patrick.
Solnedgang.
Vad gör man inte för den perfekta bilden? (Det blev ingen perfekt bild)
Dag 2: Des terrasses de Lavaux
Sa var vi äntligen iväg. 10 km och rätt platt. Inte sa langt, inte sa jobbigt. Vi startade klockan 09.00 och räknade med att vara framme i mal runt lunch. Da skulle vi hinna bada pa vägen. Hur det blev? Det var inte 10 km, vi var framme vid klockan 14.00. Utan att ha badat. Vi hade knappt ätit frukost, vi hade tva bananer och ett provexemplar av Kellogs K-Special med oss. Och allt i 35-graders värme. Men det var bra grejer. Oväntat men bra. Vi är ju vikingar bada tva.
Kolla, bevis. Jag vandrade jag med!
Som tidigare nämnt sa var det lite längre än vad vi hade trott. Egentligen inga problem men med lite mat och framförallt, lite vatten, var det en utmaning. To say the least. Efter en sista kraftansträngning uppför sa var vi framme i byn. Prioritet ett var att bada. Vilken känsla.
Väl framme vid hotellet sa unnade vi oss prosecco fran minibaren (kolla utsikten!) och klappade oss själva pa axeln. Bra jobbat, kompis!
Efter en dusch sa begav vi oss ut pa byn. Här: Drink pa femstjärnigt hotell. Alldeles för dyrt. Men utsikten var atemraubend!
Mojito för 20 CHF. De tar fran de levande som man säger pa tyska!
Välförtjänad middag. Jag var sugen pa efterrätt och tog därför ingen förrätt (jag brukar alltid ta en liten sallad till förrätt). Ironiskt nog sa var varmrätten sa stor att jag vare sig orkade äta upp den än mindre slänga in en tiramisu i ekvationen.
Efter middag tog vi av oss vara hattar och sade godnatt. En sista blick av utsikten och sen ramlade vi ner i sängen. Sa trötta.
Sedan blev det morgon igen och frukostbuffè (kolla utsikten!).
Dag 3: Montreux
Efter frukosten drog vi som sagt vidare till Montreux och deras jazzfestival. Förutom ett religiöst jazzband sa var det inte mycket aktivitet pa dagen. Men vi blev bada väldigt fashinerade av deras trädgardskonst (även fast Patrick ser väldigt ointresserad ut pa bilden). Riktigt maffigt som mormor skulle säga.
Efter det blev det äntligen baddags. Pa med bikini och badbyxor och hopp i!
Och efter badet blev det hemgang. Eller vi akte vidare till Familjen Salm för middag och sol.
En underbar minisemester! Utomstaende insmörjning av själen!
Det var min saga om var minisemester. Tack Patrick, du har varit ett utomordentligt resesällskap och pusskompis. Jag älskar dig!
Tjupp!
IKEA
Jag köpte massa grejer. Framförallt köpte jag en ny pall (jag är kort) eftersom att det stod att man inte borde stå på den rosa plastpallen vi hade innan. Nu har vi en stabil vit istället. Bra grejer. 
Jag älskar vår nya bestickgrej. Den är så turkos och fin. Micket nöjd. Så nu ska jag äta lite banankaka och kolla på PLL..tjupp!A cowboy is in town
Härliga ledighet. Inleddes med en joggingtur som förvandlades till en powerwalk. Jag fick hall efter tva kilometer och gick de resterande sju. Sen drog jag iväg till badet och solade. Körde världens dummaste svennegrej och glömde att smörja in axlarna, axlarna liksom! Hur kan man missa dem!?Som tur var sa var det inte sa farligt. I alla fall inte idag. Simmade nagra längder..det är sa skönt att bada!
Fin powerwalk.
När jag kom hem sa kände jag mig energisk. Sag att vi hade bananer som var fyra nyanser av brun. Sa jag bakade en banankaka. Jag har inte smakat den en, men enligt min Patrick sa var den jättegod. Efter det sa begav jag mig till min finaste Helen, som har flyttat till Bern (5 min fran mig) för att kolla in hennes nya lägenhet. Jättefin! Alldeles perfekt för lilla Helen.
Vi invigde balkongen med lite Bernprosecco, innan vi tog oss in till stan för att träffa Patrick och dricka ett par drinkar.
Nicole och Nathalie körde en sponanatare. De hade bada legat pa soffan när jag skrev pa whatsapp om de vill ansluta till var "Välkommen till Bern" fest. Spontana som de är, sa satt de med oss pa uteserveringen en halvtimme senare.
En härlig dag. Och Helen, "Herzlich Willkommen zuhause:-)". Du kommer trivas i Bern och jag äälskar att du bor sa nära nu!
Idag är det regnigt sa jag ska bege mig till IKEA. För jag har tid!
Puss
What a weekend
Jag känner mig rock and roll. Det var en san helg. Även fast jag var tvungen att plugga sa blev det mera rock än jag hade tänkte mig. Fredagen blev till grillning, lördagen blev till trucker & country festivalen och söndagen förbringades med att smyga omkring vid arenan för att försöka fa biljetter till Bon Jovi. Och dricka öl. Vi fick inga biljetter, kanske för att vi vägrade att betala mer än 150 SEK per biljett. Helt ok helg.
Nadja och jag jobbar mojito.
Patrick och en gammal rekrut eller vad det nu heter pa svenska, kille i militären helt enkelt.
Radiostyrda bilar. Livsfarligt. Massa fulla människor som aker runt och kör in i varandra. Inte riktigt min grej.
Idag hade jag tänkt att aka till IKEA. Men det ska vara daligt imorn sa nu ska jag iväg och jogga och sen iväg och bada och sola.
Puss och heeej.
