Fyrkantig, materiell lycka
Äntligen har vi fatt ordning pa vara kläder. Med en begränsad ekonomi har vi haft alternativlösningar för att kunna förvara vara kläder (läs kaos. Iaf i mitt fall). Jag gillar kläder och det märks även i min klädsamling. Da vi bada länge var studenter eller doktorander, var budgeten liten. Vilket man alltid har sett i var lägenhet. Billiga möbler (läs Billys bokhylla) och spartanskt. Eller relativt atminstonde. Nu är ju vare sig jag eller Patrick nagra människor som skulle fa för oss att lägga pengar pa designermöbler. Jag lägger pengarna hellre pa annat. Men nu kan vi äntligen köpa möbler som räcker till och nu har vi börjat med sovrummet som tidigare nämnts. Sa jävla skönt att fa ordning pa loftet. Skor far plats. Sportkläder far plats. Arbetskläder (i mitt fall) far plats. Jag är riktigt glad för var nya garderob och ser framemot att fa byta ut vissa möbler. Langsamt men säkert. Min kära Patrick är mer sparsam än vad jag är och det kommer nog att bli vissa dispyter gällande vad som borde bytas ut och vad som fortfarande är okej. Men jag är glad för det. Att han är sparsam. Jag har lärt mig väldigt mycket. Hur som. Var nya garderob.
Patrick har en garderob. Jag har tva. Det tycker jag är rättvist. Som tillsynes pa bilden maste vi rätta till garderoberna. Dom är fortfarande lite snea. Med vi menar jag Patrick. Jag är väldigt tacksam för att han är sa nogrann med sadana här grejer. Jag hade inte litat pa manga som hade satt borren i gareroben för att sätta dit handtagen. Men som vanligt, svinrakt och exakt. Han är min lilla exakta vetenskapsman.
Min garderob med framförallt kläder jag kan använda pa jobbet (som jag förövrigt börjar pa imorgon). Skorna tillhör självklart inte till jobboutfitsen, men där är dom. Jag gillar att den inte har ngn dörr. Kanske mest för att det tvingar mig att ha ordning och reda. Nästa projekt blir vart kontor. Och det är verkligen ett kontor. Skulle jag fa bestämma sa hade jag slängt ut alla möbler därinne för att börja om pa ngnting helt nytt. Men det kommer Patrick aldrig ga med pa. Och i slutändan sa har han ju rätt. Men jag hoppas att vi kan komma överens. Rummet är sa himla charmigt och man kan göra sa mycket med det. Jag undrar ju om man verkligen behöver ett kontor? Men det gör vi nog. Men ibland är jag sugen pa att göra ett mysrum av det. Ni vet, med fatöljer, fina bilder, bokhyllor med alla vara böcker. Men tyvärr sa har vi för lite plats för det. Men det är ett sa himla fint rum. Mörkt trägolv, snetak och charmigt helt enkelt. Synd att vi inte har ett rum till. Nog om det. Nu ska jag sätta igang att plugga.
Kram pa er.
Livet i kaos
Den här helgen har inte varit aterhämtning efter semestern. Fast behöver man det? Vi har byggt, eller haller fortfarande pa att bygga var garderob. Vem hade kunnat veta att med garderob kommer kaos.
Sovrummet och belamrad säng. Svart att sova i den sängen.
Eftersom att sängen är upptagen med vara kläder sa ser vart vardagsrum ut sahär. Byggverkstad/sovrum/tvättstuga. Jag hatar oreda. Och är stressad. Det stressar mig. Oreda. Dessutom sa kom alla saker inte med i leveransen sa vi blir saklart tvugna att aka till IKEA imorgon. Bajs. Men sen är det klart!
Puss
Snart går tåget. ..
...som Madicken skulle ha sagt. Om tio minuter kommer bussen som ska ta oss från trettio grader och oändligt hav till fyra grader och (förmodligen) slask. Jag har ätit pitabröd med halloumi och bacon varje dag. Åh, det kommer jag också att sakna. Känns som att jag vill gråta, vill inte åka hem. Men nästa vecka börjar mitt nya liv på Mercuri. Jag får väl glädjas åt det.
Puss på er! Nu åker vi!
Det är mysigt med semester
Igår aktiverade vi oss äntligen och gick till en mkt vacker och liten strand. Vandringen fram och tillbaka tog tre timmar. Idag drar vi till Nissi beach. Kortare promenad men skönt att röra lite på sej. Måste säga att jag är sjukt imponerad (kanske mer irriterad) på hotellgästerna som lägger ut sina handdukar. Framförallt på detta hotell där det finns lite mindre stolar än gäster. Ett engelskt par tar priset. Dom har lyckats mygla sig till tre handdukar. Så tar dom två platser med a ett parasoll och två stolar. Lägger ut tre handdukar, lämnar en stol tom emellan sig. Och så sitter de där med fyra solstolar och två parasoll. Medan andra hotellgäster inte har ngn plats alls. Vi använder inte poolen men ibland undrar man hur folk är funtade. Nej, dags för beachen.
Kvällspromenad efter gårdagens middag. Oh, how I will miss this.
Agia napa..
...är mycket större än jag minns det. Konstigt. Ofta brukar det vara tvärtom. Vi bor på ett underbart hotell, stranden precis utanför och agia napas nattliv på lagom distan Vi har badat. Tre dagar i rad har spenderats vid stranden (tiden går så fort) men idag ska vi bege oss ut på äventyr.
Mkt strandhäng..
I söndags fick vi smaka på agia napas nattliv. Efter en rätt ospeciell middag blev kvällen och natten mkt speciell. Det är omöjligt att dricka måttligt i Agia Napa. En gratisdrink i varje hörn. Hade gärna hängt på Black Hawk for old time sake men BH var stängt så vi nöjde oss med ambassaden. Runt tresnåret ramlade vi hem. Klockan ett dagen efter orkade vi gå ner till poolen. Igår kväll somnade vi klockan nio. Japp. Partymössen blev två pensionärer på semester.
Det är inte alltid lätt att få till den perfekta instagrambilden.
But then.. it happens.
Suddigt ambassadenhäng i Agia Napa natten.
Och så avslutar vi med hotellet gånger tre.
Nej, nu ska jag väcka Herr Salm. Klockan är halv sex. Man kan ju inte sova bort dagarna heller:-D
Heeeej
My new guilty pleasure.
Ni far skratta om ni vill men jag har ett nytt "guilty pleasure". Jag sätter pa R-Kellys - Worlds greatest och sa kollar jag pa bilderna när jag springer i mal. Om och om igen. Haha.
I'm that star up in the sky
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
And I'm that little bit of hope
When my back's against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
I'm that mountain peak up high
Hey, I made it
I'm the world's greatest
And I'm that little bit of hope
When my back's against the ropes
I can feel it
I'm the world's greatest
Herregud, jag är en san fjant.
Sahär med facit i hand...
...är lördagens maraton en av de roligaste grejerna jag ngnsin har gjort. Och jag kommer att göra det igen och igen och igen. Tills kroppen säger nej. Förhoppningsvis aldrig. Jag sitter här och försöker samla känslorna, intrycken och dagen i sin helhet. Jag är fortfarande omtumlad. Omtumlad över att det gick sa bra, att jag klarade det, att det var sa roligt och hur stark ens kropp egentligen är. Jag försöker att första känslan i min kropp. När jag kommer i mal. Den otröstliga graten, lyckan. Den är obeskrivlig. För mig, som blev sjuk och tränade väldigt lite manaden innan. För mig som sprang tjejmilen pa 1:00:00 och da med andan i halsen. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Jag trodde att de första 26 km skulle bli för tuffa och att jag skulle vara för langsam. Jag trodde inte att jag skulle klara det. Jag hade inget hopp om en tshirt i mal. Ingen medalj. Jag trodde att jag skulle ta emot de andra. Fira dem. Sa trots att jag var taggad vid starten sa var jag samtidigt besviken. Jag har statt där vid malet och hejat pa Helen sa manga ganger. Jag hade sa gärna vilja uppleva det själv. Och det visade sig att jag var starkare än jag trodde. Jag fick fira med de andra. Och känslan gar inte att beskriva med ord.
Den här sträckan hade jag verkligen fasat för. Men som ni ser sa var jag bade glad och fit for fight efter 20 sprugna km. Sa även Patten. När jag kom till Lauterbrunnen började jag tänka att "det här kan fan ga". Och kvastgubben som tar ut folk sag jag inte röken av. Efter att man har sprungit de första 26 kilometrarna är det som att man springer in i en vägg, BAM och det börjar stiga. 45 grader.
Mina ben var riktigt tunga. Varje steg var väldigt tungt. Jag sneglade ibland pa massagetälten men sen tänkte jag att "äh, vad fan. Vi kör pa". Och det gjorde jag. Plattare blev det inte. Det roligaste är väl att jag under stor del av sträckan mer började oroa mig över de facto att jag hade glömt att smörja in mig med solkräm. Jag, blekfisen. I stralande sol. Pa 2000 meters höjd. Jag sag bondbrännan och blasorna i mitt inre. Men jag klarade mig faktiskt. Var för snabb för solens stralar:-)
Sista stationen och mätningen är vid ngnting som heter "Wixi". Den kommer vid kilometer 38. Jag hade en sandär sms-service (i jämförelse med Sverige, ingar sms-servicen och kan användas utomlands) och hade registrerat pappa sa han fick ett sms vid de olika stationerna. Han fick ett sms vid "Wixi" och efter en timme blev han orolig berättade han. Han trodde att nagot hade hänt da jag inte hade natt mal. Ska jag ringa Patrick? hade han tänkt. Nej pappa. Sista 4 km tar minst en timme. Det är som sagt BRANT. Men han är gullig han pappeli.
Sahär gar det uppför i slutet. Langt. Och nu har man, eller jag hade det iaf, riktigt tunga ben. Fast jag kände mig ända rätt fit och försökte köra om de andra, men det är väldigt svart eftersom att det är sa brant och smalt. Och det är lätt att man gör ett feltramp och ramlar ner för ett stup när benen är sa trötta. Sa mest höll jag mig pa min plats.
Den sista delen skulle jag vilja ha filmat. Du har stigit i tre timmar. Du har kämpat dig uppför. Tunga ben blandat med eurofori. I alla fall för min del. Passerar du Wixi sa kommer du att komma i mal. Sa fran den punkten kom kickarna tätt inpa. Fan jag kommer att klara det! När du har kommit upp för den sista stigningen star människor och hjälper dej över sista biten för att det är smalt och brant. Här delar de även ut choklad och Helen har manga ganger pratat om den här chokladstenen. Sen gar det nerför. Du har malet framför dej och alperna bakom dej. Du ser alla människor som hejar pa dej. Du känner stoltheten, den otroliga lyckan, din starka (om än trötta) kropp. Och sa springer du in i mal.
Patrick körde självklart en öl efter mal. Hans andra Jungfrau var nu avklarat.
Min hjälte Helen. Henne sjätte Maraton. Min viking! Nu vet jag vad det är du har tjatat om de senaste sex aren! Och glad att jag fick dela det med dej. Du är sa himlans bra.
(Älskar den här bilden). Sa fort jag sag Patrick släppte allt och graten kom. Jag kände mig som "the worlds greatest". Kom i mal och Helen kramade mig och jag grät som ett otröstligt barn. Har aldrig varit sa stolt över nagot jag har gjort. Nagonsin i mitt liv. Jag skulle vilja ateruppleva den känslan om och om igen.
Tack till alla som kom och hejade. Tack till Pascal (tack för bilderna!), Nadja, Patricks pappa Jürg, Sophia och hennes besök fran Sverige, Nicole, Tamara, Babs och alla andra. Tack till er som hejade pa avstand. Tack snälla Sofia för dina stöttande ord. Du trodde pa mig och det kändes väldigt bra. Det betydde jättemkt för mig. Och framförallt tack till Helen och Patrick. För att ni finns i mitt liv. Inte bara pa Jungfrau utan alltid. Ni är sa sjukt bra.
Nu ska jag plugga det sista innan jag har prov i eftermiddag. Om jag kan. Har fortfarande en sadan svindlande känsla i magen. Vilket lördag!
Tre dagar kvar
Inte bra grejer. Var ute och sprang igar. 14 km pa 1.5 h. Inte bra. Med en snittpuls, och det här är inget skämt, pa 190. Jag antar att jag har en hög puls generellt da de flesta inte skulle kunna springa sa länge med den pulsen. Men det ser verkligen inte bra ut. Fan ocksa. Johan berättade för mig att flygning ofta har ett inflytande, negativt. Sa en liten del kanske är det. Dessutom at jag inga kolhydrater igar och det var svinvarmt. Pa lördag sa kommer det att vara jävligt knappt och varje faktor kommer att spela in.
Gällande dieten. Johan rekommenderade oss att ta en dag till utan kolhydrater. Jag gick med pa tills ikväll. Jag drömde om spagetti och köttefärsas inatt. Efter en dag utan kolhydrater. Patrick satt och muttrade vid frukosten idag och undrade var brödet var. Hallelujah för kolhydrater säger jag. Ikväll blire carbonara.
Det var det.
Motivation
Jag har börjat att förlika mig med tanken att jag inte har tränat nog för att klara maratonet pa lördag. Vilket självklart känns trakigt, men jag maste vara realistisk. Den senaste manaden har jag kanske sprungit 7 ganger, varav den längsta rundan var i lördags da jag sprang 10 km. Nu, sa här i hinsight har jag lärt mig att för det första, träna mer. Men sedan, äta bättre. Och dricka mer. Jag tänker springa pa lördag och jag försöker att tänka att det kommer att bli roligt. Jag laddar som om jag skulle springa ett maraton. Idag har jag börjat att försöka dricka vatten och har redan druckit 2 dl:-). Det är mer än vad jag dricker pa en dag i vanliga fall. Jag märkte pa tjejmilen att jag hade druckit för lite. Och laddat med fel mat. En kokt korv är nog inte rätt mat att ladda med. Idag kör jag och Patten även en kolhydratsfri dag. Haha. Vi skulle aldrig kunna bli LCHFare. Det var mkt googlande imorse. - Rebecca, kan jag äta ett äpple?. Google, google: - Njae. Jag vet inte. Det är rätt mkt kolhydrater i ett äpple. Fast det är mer i en banan. Jag vet inte. Om du vill vara helt säker, ät timjan. Det star här att det är jättelite kolhydrater i timjan. - Rebecca vad ska jag äta till frukost? Till lunch? Och sadär höll vi pa. Patrick at tva ägg, skinka, kalkon och keso till frukost. Blir samma för mig. Sen blire min favoritsallad till lunch, machesallad med ägg och bacon. Aterigen, google. Kan jag ens äta salladen? Yes. Det är lungt. 1 gr kolhydrater. Eller jag tror det iaf. Jag tror att ett gr är lite. Men jag vet inte. Herregud. Ikväll blire köttfärsmomelett, ett LCHF recept som Helen har bjudit mig pa. Och ingen choklad efter middagen. Det är det värsta! Jag äter alltid choklad efter maten. Förvisso, kanske en dalig "ovana", men hellre lite choklad varje dag än en kladdkaka pa lördagar.
Anledningen till att vi kör kolhydratsfritt är för att kroppen tar upp kolhydraterna mer effektivt när man väl börjar ladda. Vilket vi ska göra imorgon. Da behöver jag inte fundera pa vad jag äter för jag äter nog rätt mkt kolhydrater. Ska dock försöka äta mer kolhydrater i form av ngt annat än bröd:-). Det var dagens uppdatering. Idag har jag lanat Pattens pulsklocka (min är pa väg) för att se vilken puls jag ska ligga pa och mäta distans sa exakt som möjligt. Jag har provat manga (läs alla) springappar och ingen är exakt vilket har varit väldigt irriterande under hela tiden jag har tränat. Det spelar inte sa stor roll om man bara springer för att det är kul. Men ska man springa ett maraton och ligger man precis pa gränsen till att klara tidsgränserna de har, är det viktigt att appen mäter 10 km och inte 9.2. Typ.
Nej. Nu ska jag dricka ett glas vatten till. Hej.
I`m not a gadget girl...
..men eftersom att jag ska springa ett maraton borde jag ha köpt ett pulsur för länge sen. Eller som jag känner nu blir det nog bara ett halvmaraton innan de tar ut mig, men ni fattar vad jag menar. Med hjälp fran Patrick beställde jag idag en klocka. Vi brakade lite eftersom att vi har lite olika uppfattningar om vad som är viktigt. Jag tycker att det är viktigt att den är snygg t.ex. Det tycker Patten är mindre viktigt. Men med tanke pa att jag vill ha en klocka med inbyggd gps sa hade jag inte använt klockan till vardags ända. Den blir sa bultig. Och stor. Fast vid närmare eftertanke hade jag inte använt till vardags oavsett. Men tillslut kom vi överrens om vilken klocka jag skulle köpa och Patten är t.o.m lite avundsjuk. Det kändes viktigt att han tyckte klockan var bra eftersom att han har mer koll än vad jag har. Efter mkt framochtillbaka blev det den här.
Nu hoppas jag pa att den hinner fram tills pa lördag. I`m happy. Ska bli kul att leka med klockan lite.
Hej.
Tjejmilen
Jo, igår vare att ju tjejmilen. Dålig organisation men väldigt vacker bana. Kul grejer! Väldigt missnöjd med tiden men dagsformen bidrog nog lite till det. Sofia tyckte att jag kunde skylla på att jag inte hade mina snabba skor. Dom ser tyvärr bara snabba ut. Ingen ursäkt. Däremot grundade jag med en kokt korv med bröd innan. Och fick håll och fick gå flera gånger. Jag snittade på femtio minuter efter fyra km (alltså 5 min/km) vilket är bra. Men sen kom hållet och jag sprang in på 1.00.00..sjukt va? SÅ det är jag nöjd över och väntar på tv4 att ringa mig och fråga hur jag lyckades. De har inte ringt än men de ringer nog snart:-D
Efter loppet känner jag mig väldigt orolig över Jungfrau. Jag vet att min styrka är att jag kan springa långt men jag kan inte springa fort (vilket till viss del är förståeligt pga. korta ben) och känner att det inte kommer att räcka till. Idag känns det dock annorlunda. Jag kör på lördag och ser hur långt jag kommer. Resten får jag kanske ta nästa år. Vi får se hur det går.
Som tidigare när var organisationen löjligt dålig. Med 30 000 deltagare kan jag väl tycka att de ska skicka hem startnumrerna. Om jag jämför med Schweiz så var det dyrt att springa så de känner mkt pengar trots 30 000 frimärken. Dessutom så hämtade man startnumret vid Östermalms ip. Starten var på Gärdet. Ni kan tänka er kaoset. Men nu är det slut på gnäll. Det var kul och vädret var wunderbar. Kom hem och på kvällen blev jag mer och mer "kokt-kräfta " färgad i ansiktet. Bilden är förövrigt från ungefär en tredjedel av kön. De hade alltså ungefär två tredjedelar framför sig. Just sayin.
Kvällen avslutades med laxpasta, karamellkungen och häng med hela familjen. Tiden gick som vanligt alldeles för fort och jag sitter återigen på flygplatsen. Jag hoppas vi ses snart igen alla ni fina. Dags att dra.
Extraknack och grillkvall
Tjaba!
Igar gastspelade jag pa mamma och pappas jobb. De hade en catering till smyginvigningen av Kungsangens nya kulturhus och jag fick da aran att hjalpa till. Jag sager bara, riktigt fint ar det darinne. Jag hoppas att de investerade massor med pengar, var valinvesterade och att kulturhuset blir valbesokt. Var iaf kul att jobba lite.
Jag tog mitt jobb som snittansvarig pa allra storsta allvar.
Massa folk fast mindre an det var anmalt. Allting gick jattebra och folk verkade vara noja och glada. Pappa var iaf glad som man ser pa bilden. Som tack for hjalpen fick jag gratis middag pa golfen. Det var arets sista grillkvall sa det passade perfekt. Restaurangen var fullsmockad och det var kul.
Tyvarr tog jag inga bilder forutom pa mitt sallskap, apotekaren Martin som kom och halsade pa. Det var iaf bra stamning forutom att trubaduren kanske var lite for hogljudd. Bra kvall hur som helst.
Nu ska jag springa en mil runt djurgarden. Hej
Vackra, underbara Sverige
Antligen en fin vecka hemma. Det har varit fint och det ser ut som att det kommer att halla sig sa tills jag aker hem. Pa lordag ska jag springa tjejmilen vilket ska bli jatteroligt, framforallt med tanke pa att jag missade det senaste loppet. Pa planen idag ar att aka till stan med min pappa. Tankte kora en lunch pa Lennart och Bror. Senast jag var dar var i december for att kopa prinskorv sa det ska bli kul att aka dit nu och ata lunch. Se om det har blivit ngnting nytt i butiken. Och juste, jag har anmalt mig till vattern. The point of no return;-).
Puuussssss
Mammas fina, blommiga tradgard.
Vi kor en utmaning till
Pa lordag blir det tjejmilen. Ska bli jatteroligt. Och lordagen efter det ar det dagen med stort D. Eller M kanske. Jungfraumaraton. Just nu kanner jag mig inte alls redo. Det ar mkt mojligt att det inte blir ngn malgang for mig men jag tar det som det kommer. Ett steg i taget:-). Hur som, sa anmalde jag mig igar till ett till aventyr. Vatternrunda. Sa jag antar att jag vet vad jag ska gora i vinter. Men det ar kul med mal. Det blir mkt lattare att trana tycker jag.
Hej
Babyshower, semester och forsta September
Igar var det babyshower hemma hos Ewa for dottern Emilie som ska bli mamma ungefar den tioende September. Vad spannande det ska bli! Ewa hade lagat massa goda bakverk och Emilie sken av lycka for det som komma skall. Och jag fick traffa det finaste tjejganget i varlden. Alla samlade. Alla forutom Sofia som ar en lyxlirare pa semester. Dom ar sa fina. Mina tjejer. Och deras barn ar sa fina. Jag glomde tyvarr min mobil dvs. min kamera hemma men lanar bilder av http://evamariasoderberg.blogspot.se/
The woman of the hour, Emilie. Snart ska Emilie bli mamma. Storhet.
Mamma och blivande mormor Ewa hade bakat fina bakverk. Minipavlovas, kladdkakecupcakes och massa annat underbart gott.
Sjalvklart som sig bor, var det aven sma gaster med pa showern. Lilla Gry som ville vara med och oppna paket, Alvin och Pelle. Inte pa bild men valdigt narvarandra ar smattingarna, Svante och Sigge.
Hann med lite catching up with my girls. Ni ar sa fina, ni har sa fina barn och ni ar sa jakla bra. Aterigen ett stort grattis till Emilie och Jogge till lilla bebis!
Nar jag kom hem somnade jag som en stock. Var sa nedrans trott. Nar jag vaknade fick jag reda pa att vi (Patrick) antligen har bokat var solsemester. I mitten av September beger vi oss till Agia Napa. Egentligen vill jag inte aka till samma stalle igen, men Cypern har absolut storst solchans i September (dessutom tror jag att regnet kom nar du var dar Sofia:)?). Trots att jag har varit i Agia Napa tre ganger sa var senaste gangen for ungefar tio ar sedan. Mycket har sakert andrats. Och vi bor nu inte mitt i Agia Napa dar gasterna sover pa dagarna och lever pa natterna. Vi bor lite utanfor, precis vid stranden. En km till centrum. En helt annan resa pa en mycket bekant plats. Ska bli kul att utforska Cypern och Agia Napa. Ska aven bli kul att ga ner for gatorna som jag sa val kanner till. Och allt detta med den finaste manniskan jag vet, min Patrick.
Det som kommer att vara vart hotell. Jag langtar med varje del av min kropp. Sommaren i Schweiz bjod inte pa sol sa det ska bli underbart att bara fa sola och bada.
Hej hopp, dags att borja dagen i en till solig dag i Sverige.
Kram
