Fyrkantig, materiell lycka
Äntligen har vi fatt ordning pa vara kläder. Med en begränsad ekonomi har vi haft alternativlösningar för att kunna förvara vara kläder (läs kaos. Iaf i mitt fall). Jag gillar kläder och det märks även i min klädsamling. Da vi bada länge var studenter eller doktorander, var budgeten liten. Vilket man alltid har sett i var lägenhet. Billiga möbler (läs Billys bokhylla) och spartanskt. Eller relativt atminstonde. Nu är ju vare sig jag eller Patrick nagra människor som skulle fa för oss att lägga pengar pa designermöbler. Jag lägger pengarna hellre pa annat. Men nu kan vi äntligen köpa möbler som räcker till och nu har vi börjat med sovrummet som tidigare nämnts. Sa jävla skönt att fa ordning pa loftet. Skor far plats. Sportkläder far plats. Arbetskläder (i mitt fall) far plats. Jag är riktigt glad för var nya garderob och ser framemot att fa byta ut vissa möbler. Langsamt men säkert. Min kära Patrick är mer sparsam än vad jag är och det kommer nog att bli vissa dispyter gällande vad som borde bytas ut och vad som fortfarande är okej. Men jag är glad för det. Att han är sparsam. Jag har lärt mig väldigt mycket. Hur som. Var nya garderob.
Patrick har en garderob. Jag har tva. Det tycker jag är rättvist. Som tillsynes pa bilden maste vi rätta till garderoberna. Dom är fortfarande lite snea. Med vi menar jag Patrick. Jag är väldigt tacksam för att han är sa nogrann med sadana här grejer. Jag hade inte litat pa manga som hade satt borren i gareroben för att sätta dit handtagen. Men som vanligt, svinrakt och exakt. Han är min lilla exakta vetenskapsman.
Min garderob med framförallt kläder jag kan använda pa jobbet (som jag förövrigt börjar pa imorgon). Skorna tillhör självklart inte till jobboutfitsen, men där är dom. Jag gillar att den inte har ngn dörr. Kanske mest för att det tvingar mig att ha ordning och reda. Nästa projekt blir vart kontor. Och det är verkligen ett kontor. Skulle jag fa bestämma sa hade jag slängt ut alla möbler därinne för att börja om pa ngnting helt nytt. Men det kommer Patrick aldrig ga med pa. Och i slutändan sa har han ju rätt. Men jag hoppas att vi kan komma överens. Rummet är sa himla charmigt och man kan göra sa mycket med det. Jag undrar ju om man verkligen behöver ett kontor? Men det gör vi nog. Men ibland är jag sugen pa att göra ett mysrum av det. Ni vet, med fatöljer, fina bilder, bokhyllor med alla vara böcker. Men tyvärr sa har vi för lite plats för det. Men det är ett sa himla fint rum. Mörkt trägolv, snetak och charmigt helt enkelt. Synd att vi inte har ett rum till. Nog om det. Nu ska jag sätta igang att plugga.
Kram pa er.
Kommentarer
Trackback
