Fluga
Igar när jag var ute och sprang fick jag en fluga i munnen. Inatt kunde jag inte sova för att det kändes som att den höll pa att lägga maskar i min mage. Äckligt. Jag hoppas att den inte gör det.
Hej
Dagen efter
Dagen efter blev inte sa farlig som jag trodde. Jag tror sviterna fran Fredagens vin fortfarande spökade igar:-). Vi var hemma sent men inga galna alkoholäventyr sa efter detta ska jag faktiskt ut pa en joggingtur. I mina egna, nya sportsolglasögon.
Kvällen började med en civiliserad grillning med människor som faktiskt är vuxna pa riktigt.
Efter brakmiddagen spatserade vi iväg till brasseriet, vara kompisar som är mer vuxna pa latsas och Lukas, som lämnar oss pa mandag för att bli irländare.
Massa folk. Jolanda, Pascal, jag, Patten, Nadja, Trizle och Nora. Och shotsen saklart. Jag skulle självklart ha en tequilashot och svepa ner den med lite kanel och apelsin. Jag luktade pa den och kände, att nej, jag kommer nog aldrig mer att dricka tequila. Men det är sa du vet att du är i ett sällskap med vuxna som är vuxna pa latsas, man shottar.
Bildbeviset. De andra shotar och jag tar kort. Min shot star till synes kvar. Orörd.
My viking. Han tog även min shot. Och medan jag sitter här och skriver blogg är han pa väg hem. Pa cykel. Han är en viking, den där Puttefnasken.
Sedan var det dags att skiljas at. Lukas ville säga hej da till Interlaken pa riktigt genom att dansa hela natten. För mig blev det ingen dans. Men systrarna Jolanda och Patrizia hade dansskorna pa och var inte sena att hänga pa. Vi syns snart Lukas.
Jag hoppas att ni har haft en fin helg. Vädret verkar ljuvligt hemma i blagult. Det är det här med. I rödvitt. Ikväll ska vi grilla pa riktigt hemma hos Stuvi och Nora. Ute med kolgrill. Nothing slar en kolgrill. Sen blire film med Helen med fina ben.
Puss
Avskedsfest nummer tva
Sa, nu är det dags för avskedsfest nummer tva som börjar med en grillning hos P med hans föräldrar.
Koncentrerad tjej som försöker ta en bild pa sin rygglösa top som hon äntligen far ha pa sej!
Hej.
I Schweiz finns ocksa Sumpan
Igar kväll begav jag mig till Thun. Min kompis Nicole och hennes kille Oliver har blivit sambos och flyttat dit. Lägenheten är helt nybyggd och underbar. Jag har alltid sagt att om jag skulle bo kvar i Schweiz, da skulle jag vilja bo i Thun. Det tar tjugo minuter att ta sig till Bern och man har bergen runt hörnet. Thun är väldigt vackert. Jag jämför Thun med Sundbyberg, vilket är staden jag verkligen skulle kunna tänka mig att bo i om jag flyttar tillbaka till Sverige. Lagom nära till city, men är liksom en stad pa samma gang. Dock sa slar ju Thun Sumpan med hästlängder när det gäller naturen.
Deras kök. Micket fint.
Nicole och jag i hissen för ett besök pa elfte och tolfte vaningen. Det är ett hyreshus, men de tva lägenheterna som är högst upp är bostadsrätter. De är fortfarande inte färdiga sa man kan ga in i lägenheterna och kolla runt. Tydligen tog det lang tid för lägenheterna att bli salda da de gar pa det ringa priset av 14 mille ungefär. Hur som, lägenheterna är tva vaningar och utsikten, check out the utsikt.
Lägenheterna har enorma fönster och det här är utsikten. Här skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo. Däremot känns det som att jag aldrig kommer att kunna ha 14 miljoner att lägga pa en lägenhet.
Sa, kul att de har fatt en sadan fin lägenhet och att de verkar trivas tillsammans. Nu ska jag plugga statistik innan det är dags för grillning och avskedsfest numero duo.
Puss
To cheap to be sensible
Ni vet Sunes Sommar? Kommer ni ihag när Anna kommer in pa sjukhuset och berättar för pappa Rudolf att det hade blivit billigare att aka till Grekland än pa husvagnssemester efter att hon har räknat in var det kostade att betala fönstret som Hakan tog sönder och sjukhusräkningarna som maste betalas efter att mamma Karin körde pa pappa Rudolf? Kommer ni ihag? Jag känner mig som Rudolf. Stupidly cheap. Jag betalade 500 kronor för frisörbesöket fran helvetet. Sedan betalade jag 600 kr för en schweizisk frisör att aterställa skatboet (och klippa det ÄNNU kortare) plus 200 kronor för toningen som jag köpte med mig fran Sverige. Jag räknar däremot bara 100 kronor eftersom att jag inte använder bada pa samma gang. Da kommer jag fram till det ringa priset av 1200 kronor. Fortfarande inte jättedyrt men mycket mer än 500 och innehallar ett jäkla massa flängande fram och tillbaka.
Hur som, här är jag. I nytt har och ny färg. Nöjd med toningen, även fast skillnaden inte är radikal och framförallt inte pa bilderna. Men nu är den historian avslutad. Tror att jag ska kontakta Rudolf. Sa vi kan ta en kaffe tillsammans och prata om vara snalfiaskon.
Jag och selfies är obviously inte en bra kombination. I cannot do. Vet inte om det beror pa mina korta armar. Kanske det. Det är iaf större skillnad pa färgen pa mitt har i verkligheten än pa bilden. Men sa ser det ut iaf.
Nu ska jag till en kompis för lite balkongvin i solen.
Hejs svejs.
Springapp
Alltsa, jag behöver verkligen en app som trackar hur jag springer. Först hade jag runkeeper och var fett onöjd för att GPSen inte fungerade och att den inte trackade som den skulle. Jag laddade ner endomondo och var galet nöjd de första tva gangerna. Igar tänkte jag att, nu jävlar och sa var jag ute och sprang i en och en halv timme. När jag kommer tillbaka säger Appjäveln att jag har sprungit 10 km. Hörredu, glöm det. Jag ma vara langsom men jag är ingen sköldpadda. Ngn som har ett tips pa en bra springapp? Gillade verkligen endomondo och tycker att det är nedrans synd att det inte funkar. Kollade hur den hade trackat mig och enligt appen tar jag väldigt mycket genvägar. Vilket jag inte gör. I need new app. What to do?
Got 99 problems and my app is one.
Jag bakar bullar. Har nämligen bjudit över grannen för kaffe och bullar
Igar hade jag finfint besök. Helen och Sophia var här och drack te och skvallrade. Helen tog med sig knullbull(ar). Jag kallar dem sa eftersom att hon bakade dem för att hennes manliga granne skulle komma över för kaffe och bullar. Det lät sa snuskigt. Men det var ett väldigt rumsrent möte tydligen. Kallar det knullbull(ar) ända.
Helen hade gjort finfina bullar. Underbart goda. Hon hade aldrig gjort bullar förut, eller om det var länge sedan, kommer inte ihag. Sa jag tror att hon har en liten kanelbulle gen för de var jättefina och supergoda.
Ett smygfota pa fina Fia som i sommar ska lämna oss för den nordiska stjärnan. Men än sa länge är hon fortfarande kvar. Tack för en supertrevlig kväll ladies!
Puss
Den polska frisörskan
Inför Sverige besöket beställde jag en deal pa groupon. Jag vill helst klippa mig i Sverige och en bra deal är alltid en bra deal. Klippning ganger tva (!) plus färgning för 500 riksdaler pa M&I Beauty i Sollentuna. Jag vet, if it walks like a duck men jag har gjort bra erfarenheter med frisörer här i Schweiz och tänkte att det säker kommer att ga bra. I am a hussler, therefore I hussle.
Redan när jag ringde fran Schweiz fick jag en dalig magkänsla. Kvinnan pa andra sidan telefonen, pratade v-ä-l-d-i-g-t knagglig svenska. Med talamod och klar artikulering av ord sa lyckades jag beställa en tid. Jag bestämde mig för att inte lyssna pa min magkänsla. Framförallt för att den grundade sig i en dalig svenska och det är egentligen ingen anledning. Jag skulle fa angra mig.
Sa kommer dagen da jag ska klippa mig. Fram och tillbaka funderade jag pa taget. Hur mycket ska jag klippa och hur ska jag färga? Jag har inte färgat haret pa över ett ar och vill egentligen spara ut min riktiga färg. Jag kanske lägger i ngra slingor. Jag har även fatt väldigt langt har, säkert 10 cm längre än det som Patrick och jag kallar bröstvartehar, har som nar till bröstvartan. Sparat länge men visste att jag borde klippa en rejäl bit.
Kommer dit. Den polska kvinnan öppnar. Mycket trevlig tjej. Men hon förstar inte svenska. Knappt. Hon pratar typ sahär: Du slinga? Vilka färg? Och jag försöker förklara. Jag märker snabbt att hon är en rookie to say the least. Mitt i blandandet av färger, kommer hon tillbaka till frisörstolen, du färga? Och visar mig en karta pa helfärgningar. Jag kollar pa färgerna och tänker att det kanske är en bättre ide. Mitt i min contemplation, slänger hon igen boken. Nej, färga nästa gang. Nu du slinga. Jaha. När hon kommer tillbaka med färgen känner jag att nej, jag kan inte lata den här kvinnan ga lös pa mitt har. Jag lyssnar pa magkänslan, vilket jag idag är väldigt tacksam över och säger vänligt men mycket bestämt att jag har angrat mig. Att jag bara vill klippa mig. Hon fattar inte först, men när ljuset gar upp för henne, blir hon lite putt. Vilket jag kan första, framförallt eftersom att det tog typ 20 min för henne att blanda färgen. Jag vill bara klippa mig.
Hon tvättar mitt har, vilket hon gör väldigt bra. Förutom att hon säger; har torrt. Ditt har torrt. Torrt. Du första? Ja, jag förstar. När det väl är dags för klippning säger jag till henne att jag absolut inte vill klippa mer än fyra cm, men jag förstar att jag maste klippa sa mycket eftersom att det är slitet. Jaja, hon förstar. Och sa börjar hon klippa och hon far mig att tänka pa hur det skulle se ut om Edward Scissorhands skulle klippa har. Hon klipper liksom helt pa mafa. Tar stora tester av har och klipper av. När hon väl är färdig (det tar kanske tio minuter sa hon klippte mig i racerfart. Vilket förvissa inte är sa svart om man bara klipper lite hur som helst) och fönar mitt har, ser jag att hon säkert har klippt 15 cm. Jag blir bestört, men vad ska jag göra. Det är för sent. Klippet är gjort. Haret ligger pa golvet och kommer aldrig mer att sitta pa mitt huvud. Jag gar därifran med graten i halsen. Känner mig ytlig och dum för att jag är ledsen över nagot sa trivialt, men jag sparade sa länge. Och nu ser jag ut som att nagon med balansstörningar har klippt mitt har.
Jag är sa jävla besviken. Pa groupon som inte har bättre koll pa sina kunder och pa M&I beauty som utnyttjar en nyinflyttad polska för att tjäna pengar. Man kan och ska inte som företag tjäna pengar pa att ha en deal pa groupon. Det ska generera pengar i slutändan. Hela konceptet är ju att göra PR för sitt företag. Men jag märkte direk att M&I beauty tänkte att de skulle tjäna pengar. Snabba pengar. Och lura massa folk. Jag vill understryka att jag inte är arg pa den polska kvinnan. Den här kvinnan blev lämnad ensam i salongen, utan utbildning och erfarenhet. Ingen som kan hjälpa henne eller lära henne. Det är hon som far konfrontera alla arga kunder. Och jag tycker att det är fruktansvärt. Medan hon klippte mitt har sa försökte jag prata med henne. Hon sa da att hon jobbar pa salongen för att öva pa att klippa har. Känns fint att hon fick öva pa mitt (jag är, to state the obvious, ironisk). Hon sa; Nej, jag barn. Tva ar. Nu jag jobba här. Öva klippa har.
Sa hall er borta fran den salongen. Det är ett pack idioter som jobbar där. Ägaren kom in, när jag nästan var klar. Han sa inte ens hej. Han gick bra förbi. Ett sadant jävla pack. När jag akte därifran sa var jag ledsen och arg men det jag tänkte mest pa är hur det kan finnas människor som inte har nagon yrkesstolthet överhuvudtaget. Ingen alls. Noll. Jag skrev ett argt e-mail när jag kom hem. Fick självklart inget svar.
När jag kom till stan akte jag direkt till ahlens och köpte en toning som jag använde förra aret. Som blev bra men som tyvärr inte finns i Schweiz. Det kändes bra, för jag ville ju egentligen inte färga mitt har. Idag ska jag jämna till haret pa en salong i Bern. 500 kronor i sjön. Om inte Groupon bestämmer sig för att svara pa mitt mail.
Den som lever far veta. Det var historien om M&I Beauty i Sollentuna. En Skamfläck i frisörernas värld.
Aja. Kort har är fint det med.
Pimp up my hallway
Försökte fa igang ett projekt med olika ramar i min hall. Men eftersom att mina kompisar är värdelösa (Sofia, Sara, Erika, Malin och Emelie, ni behöver inte ta at er!) och aldrig skickar nagra ramar, sa bestämde jag mig för att annat projekt. Att jag ska hänga upp mina instagram ar. Det är ocksa roligt. Sa nu hänger Instagramaret 2013 pa hallväggen.
Rolig grej. Vill däremot understryka att om ni har en fin bild pa er själva och en ram som skriker ni, sa är ni fortfarande varmt välkomna att skicka dom till mig.
Puss
Sweden
Det mesta som hände i Sverige har jag ju redan berättat om. Men det blir roligare med bilder. Nya kameran var självklart med. Tyvärr har vi inte hunnit lära oss den än, men ngra funktioner har vi lyckats lista ut pa vägen. Det blir fina bilder. Här är mitt Sverige. I bilder.
Torsdagen
Torsdagen bjöd pa snö. Fran ett underbart varmt Schweiz till ett gratt och trist Sverige. Eller snöigt atminstonde.
Snö, snö och mera snö. Vi pulsade till mammas och pappas restaurang. Vi hade tur, där fanns det lunch.
Pa kvällen jassade vi. Eftersom att jag hade önskat den kulinariska kebabrullen till middag sa drog jag och P till kebaben. Mamma och pappa hittade da var kamera och bjöd pa en selfie.
Som vanligt när man jassar blev diskussionerna manga. Och högljudda. Mamma undrar varför vi tror att det är pa liv och död. För att det är det fattar du väl!
Dagen efter begav vi oss till den stora staden. Jag skulle klippa mig och sedan skulle jag och P träffa en kompis till mig för lite lunch och jobbsnack eftersom att jag ska pa en intervju om en vecka pa det företag som han jobbar för i Sverige. Hur som, frisörbesöket tar vi en annan gang. FAIL. Dagen bjöd pa sol och snöfritt. Det är snabba svängar i vädersverige.
Vackra hemma
Pa kvällen var vi bjudna till Tobias och Sarah, min bror och hans tjej. De har precis köpt hus och det var dags att inviga den nya spisen. Alltsa, för mamma och pappa att inviga den nya spisen.
Promenaden till huset var färgglad och fin.
Barhäng.
Underbart fint kök och übercool kock/pappa.
Mamma gör förrätt. Hon är duktig.
Förrätten. Done.
Pappeli stod för varmrätten. Beef Wellington. Gordons signature dish och min favorit. Det är ju sa himelskt gott.
Proseccon byttes ut mot rödvin och vi kunde äntligen börja äta varmrätten.
Kvällen avslutades med en vit chokladmousse ala Tobias. Tyvärr hann jag inte med en bild. Men den var mycket god. Och framförallt rosa.
Runt ettsnaret rullade vi hem. Dagen efter akte jag in till stan för att träffa världens finaste vänner.
Först akte jag till Gullmars för att träffa den här pinglan. Planen var en promenad men eftersom att sjukhet började smyga sig pa sa tog vi det bara lugnt. Fikade och hängde. Cätchade up innan vi akte vidare till Sumpan och Eva-Maria där det vankades middag.
Här har vi henne, the hostess with the mostess och hennes lilla Gry. Som har blivit sa stor.
Vacker dukning.
Resten av tjejerna ramlar in.
Jossan hade fatt dispans och tog med sig den enda killen för kvällen, Sigge. Världens sötaste och minsta lilla Sigge.
Fran vänster, säg hej till Lina, Emilie, Jossan, Sofia, Elina och Dajmscheescake.
En micket bra kväll, med otroligt god mat (tack E-M!) och underbart sällskap. Jag saknar er redan!
Dagen efter var det dags för "The kalas" och anledningen till att vi akte till Sverige. Min mormor fyllde attio ar. Min fina mormor. Innan vi begav oss pa matfest sa tog jag och Patrick en promenad.
Sedan var det dags för fecke, attioarsfecke.
Födelsedagsbarnet. Hon hatar att vara med pa kort och jag tror att hon blev arg pa pappa pa riktigt när han tog kort pa henne hela tiden.
Fran vänster, pappa Rolf och mitt fina kusinbarn Jasmine, Tobias och Sarah, Jasmine och Eleonore med deras pappa och min kusin Dennis, mormor och mamma.
Min mormor och jag.
Puttnick och jag.
Jag.
Och som jag skrattade när vi tog familjebilden. Och som jag skrattade när jag sag den. Ni vet dom dära korten man ser, med konstiga familjebilder. Vi hade kvalat in, utan problem.
Försök ett. Mormor sitter med ryggen mot kameran och fattar inte att vi ska ta kort. Det ser sa sjukt roligt ut. Och sa galna barnbarnsbarn saklart.
Efter ett antal försök sa blev det en bra bild. Eller bra och bra. De flesta kollar in i kameran och mormor star inte med ryggen mot den. Trevlig middag som varade i tre timmar.
Det var det om Sverige för den här gangen. Nästa gang ska jag berätta om frisörbesöket.
En snabbis
En anledning till att jag saknar Sverige. Världens absolut finaste kompisar.
Livet rullar på i Svedala
Herregud. I vilken ände ska jag börja? Resan hit gick bra. I Sverige möttes vi av snö och enligt taxichauffören, det sämsta väglaget på 35 år. Han tyckte att staten bara tänker pengar, pengar. Istället för människoliv, människoliv. Jag kan hålla med.
Torsdagen var lugn. Vi sov och sedan promenerade vi till golfen. I djupsnö. Det var mysigt och kallt. Det bjöds på torsk med anjovissmör när vi kom fram. Sedan åkte vi och kollade på pappas nya bil. Fina grejer. Kvällen avrundades med jass. Jag fick välja middag. Jag valde faroken. Eller hur man nu stavar hans namn. Har varit där en gång, mitt i natten. Så nu ville jag uppleva bros egna lilla pärla på riktigt. Dessutom ville jag att Patrick skulle få äta "svensk" kebabrulle. Micket gott.
På fredagen skulle jag till frisören. Den historien tar vi en annan gång. Är fortfarande irriterad. Efter det mötte jag och P upp en gammal barndomskompis till mig, Erik, för lunch och insidertips. Det företaget han jobbar för ringde mig och ville träffas för att se över ett jobberbjudande. Så det kändes aktuellt att träffa Erik. Självklart skönt att träffas hur som. Lunchen avslutades på hans kontor i world trade center. Fint kontor och han verkar ha fina kolleger. Jag är glad för hans skull.
Tänka sig att killen jag brukade göra snöänglar med har blivit vuxen.
Efter lunchen promenerade vi till södra station. Snön försvann ju lika fort som den kom. Trots blåst var det en mysig och solig promenad. Vi har ju båda shoppingstopp innan usa. Men den här fick följa med hem.
Nu jäklar ska det bli ordning på receptloftet.
Kvällen spenderades med fint sällskap i min Tobbes och Sarahs nya, fina hus. Det är verkligen jättefint. Det bjöds på räkor, beef Wellington (me love) och chokladmousse. Namnamnam.
Eftersom att vi tar mkt kort med vår nya superkamera så har jag lite bilder på mobben. Men när jag kommer hem ska jag bjuda på lite mer Sverigebilder. Här är iaf en bild på Abu och hunden Loki.
Så. Nu ska jag väcka P.
Hej.
Är det där Tobias?
Talking funny mirrors. Vad kul vi har haft med den appen. Vilka roliga grejer man kan göra med den. Det allra roligaste med bilden nedan är inte att jag är otroligt ful utan att när jag har visat den för folk sa har alla och jag menar verkligen alla, fragat om det är min lillebror Tobias. Haha. Sa jäkla kul.
Tobias, dagen efter krogbesöket.
Sverige ohoj
Idag ska Puttefnask och jag bege oss mot nordligare breddgrader. Som vanligt är schemat fullspäckat men det ska bli wunderbra att komma hem. Vi ska till Uppsala pa äventyrsbad och träffa en tjej som jag lärde känna här i Schweiz. En jättefin Sofia. Vi ska in till stan och hänga. Ett musembesök kanske? Jag ska äntligen fa se Tobias nya hus och hänga med honom och hans Sarah. Jag ska självklart träffa mamma och pappa. Svart att undvika dem eftersom att vi ska bo där. Vi ska jassa, sadesa! Jag ska träffa de allra finaste vännerna i hela världen, en annan Sofia (min Sofia som jag säger här i Schweiz. Sofia, känn dej ägd!), Eva-Maria, Lina, Elina, Emilie och Josephine. Renen saknar vi tyvärr eftersom att hon spelar Allan Ballan och är i USA:-). Hon kommer att vara med oss i vara tankar. Jag kommer även att fa träffa E-Ms lilla Gry som har blivit sa stor och Jossans senaste produkt, Sigge. Liten och sööt. Vi ska även fira min fina mormor, som ma vara dement pa alla sätt och vis men som trots allt fyller hela attio ar.
Det ska bli underbart att fa komma hem. Dock sa lämnar jag ett soligt Schweiz och aker mot kallt och ratt. Som tur är sa ska det bli daligt väder här ocksa:-)
Gardagens lunch. Linne och skor utan strumpor. Kan jag ha samma outfit imorgon i Sverige mantro?
Igar kväll sa blev jag bjuden pa finfin middag av Helen som (äntligen!) har kommit hem fran Sverige. Hon bjöd pa kyckling som var väldigt good och en finfin efterrätt. Du kan laga mat kompis!
Kolla vad fin hon är. Min Helen (du kan ocksa känna dej ägd! Vem fan är den där Rebecca:-)?
Nej, nu är det dags att rulla vidare. Jag ska träna, handla, föreläsning, plugga statistik och sedan flyyyyga iväg.
Puss heej
My story: Being a Swedish (or scandinavian) woman in Switzerland (in English)
I decided to write this blog in English because I felt that I wanted to address it to all my female (and male of course) friends. Swedish, English, Swiss, German. Before we get going I would really like to emphasize that the meaning of this blog is not to slag someone off, it’s not about right or wrong, left or right. It is just my story, my perception, my feelings.
A while back I started feeling really low. Empty. A couple of months later I decided to take it seriously. I started eating medicine and I went to see a therapist (whom I’m still seeing). As we started to speak I was confronted with many questions and thoughts. Things I have never reflected on. Don’t worry, I am not going to mention all my issues here so you can keep on reading. As I started this internal psychological journey and have kept on travelling, I realized that one of the issues that made me nervous, sad, twist and turn in my bed at night, was my role as a woman. Here in Switzerland. Once again. I am speaking about the fit, between me and Switzerland. I am not talking about some big universal truth meaning that all Swiss women should emigrate and move to Sweden. That is not at all what I mean. But I was raised in an entirely different society and while I was doing this psychological journey in my inner self, I realized that this is one of my issues.
So what has happened along the way? During these seven odd years that I have been here, what happened? What was it that lead to this crisis with myself and my role as a woman in the Swiss society? Before we get to that I would like to explain to my Swedish and my Swiss friends how different Sweden and Switzerland actually are.
I was born and raised in a society where women have fought actively and loudly for their rights. To be equal with a man. With that I mean, they have fought for equality between gender concerning salary, power and political position. It is a fight that has become one of the bone structures of the Swedish society. An issue that never rest, always in magazines, newspaper, discussions on television. The fight for equal rights in Sweden is ongoing, loud and never stops. Hopefully.
This struggle has led to a society with a good, solid child care. Roughly speaking, the cost of daycare in Sweden for a month is slightly cheaper than what you pay in Switzerland for ONE DAY. It is cheap, and in my opinion, essential if you want to achieve some kind of equality between women and men. In Sweden the maternity leave is 52 weeks (please parents in Sweden, feel free to correct me. As you know, I do not have children of my own) and of these 52 weeks, the father has to take at least 8 weeks paternity leave. And I hope you read that correctly, it is compulsory. Oh and I forgot, at childbirth, the mother and the father get ten days off together (once again, please feel free to correct me!) In my opinion, good maternity and paternity leave is an investment in the future good health of our society. If the father then wish to take a longer paternity leave, we welcome that with open arms. In Sweden, just like in every other country, men still make more money than women. Unfortunally. However, if a father wants to stay home longer than that, the government will help you out, compensate for the difference in salary between the mother and the father (not fully, but partly).
So, if you ever were to visit Stockholm, have a look around. You will see daddies with their strollers walking around with their babies. Having coffee with their fellow paternity leave dads or maternity leave moms. They are everywhere you look. So while the mother is at work, the father gets some proper quality time with his children. Time to improve the attachment between father and child as we would say in psychological terms. The majority of men are fully content with the Swedish society. They, just like us (not to the same extent, but they do support us), fight for equality. For (most) Swedish men, it makes no sense that you should stay at home, “just because” the arbitrary fact that you are a woman. At the same time, most men are enjoying their paternity leave and are thankful for the fact that Sweden, as a society and by their doings, signalize that the father is just as important as the mother.
The contrast is overwhelming. In Switzerland your maternity leave is 14 weeks. Yep. I am not joking. But listen to this, paternity leave can vary, anything from one day to a couple of weeks. My boyfriend had one day, until his company was nice enough to give him 5 days. I can imagine that a lot of Swedes go, whaaat right about now. But, this is how the Swiss society is structured. To each his own.
In Sweden I would assume, that most women are back at work between 1 to 2 years after childbirth. They have then (as well as the fathers) been able to spend solid, quality time with their children. That very essential time that is important for the attachment between the child and the (both!) parents. And after a certain time, they go back to work and the children go to daycare. As the children grow older, they tend to manage well on their own. In Sweden lunch is served in school. From the age of seven until the age of 19. This meal is obviously for free, or more correct, paid with tax money. So children can go to school and stay there until the school day is over. If nobody is home at that time, they can stay in school and play with the other children until their parents have finished work.
As mentioned before, child care in Switzerland is superfucking expensive. At the same time, as the children grow older, schools here in Switzerland do not serve lunch, but the children need to go home and eat their lunch. So if you were to actually have a job, you would have to make sure that somebody is home to cook lunch for your children. Obviously, making it somewhat complicated to have a job. And to have a job a little bit further away seems impossible. Obviously, there are alternative solutions, such as “collective” lunch at a friend’s house or that the grandparents are cooking for the children. But it all seem to be such a hassle. And my position on this, is that I understand Swiss women who stay at home, or at least, make sure that they are home when lunch is served. For their children not to be alone. Hell, I would do the same thing. I would not want my children to come home to an empty house and then have to microwave yesterday’s dinner. I would also make sure that either I or Puttefnask would be home for lunch. On this matter, I love the Swedish system. That the children are served lunch in school. They can spend time with their friends. Play and have a proper break. And not to forget are the children who might only have that one meal every day. Whom comes from an unsafe environment and where school is their only safe haven.
All of this leads to two totally different family structures. It needs to be said that I have tried to look up statistics but it is really detailed. But my conclusion is that the family structure is usually that women and men work, around the same amount. In Switzerland the woman is often a housewife and the man is the money maker. I think that it is common that women has a half-time job, 20-40 per cent. More common when the children are older.
I can imagine that a lot of Swedish women read this blog and react negatively. Poor, suppressed women. They need to start fighting. According to my perception, this is not the case. Women in Switzerland are content with their situation, in general. Not everybody obviously, but the majority. I have come to realize, after all this time in Switzerland, that my truth can only be my truth. I cannot condemned a society that seem to be pretty happy with their family situation. I hear that many Swiss would like to improve their family politic (concerning maternity leave) but other than that, most women and men seem happy. This is obviously not absolute, there will be women and men in Sweden as well as in Switzerland who are dissatisfied with the structure of family politics.
To come back to why I wrote this blog. As time went by, I realized that most women are satisfied in Switzerland. Or at least far away from the critical thinking that I had. When I came here and I realized how the situation actually looked, I thought, I am going to fight for and with these women. They need to not be dependent on anybody but themselves. Until I realized, that most women are not willing to fight. They like it like this and who am I to judge? Too each his own. And this is an essential part to my “depression”. That I realized that I have to go with the flow. Accept the society as it is. Or move home. Because without the will to change, things will not change. I love Switzerland in so many ways and that is why this realization hurt so badly. I am most likely not going to be able to run my life the way I wish and therefore, I am “forced” to move back. Not saying that I do not want to move back. I just feel like I do not really have a choice sometimes. And to empasize, I am not saying that there is something wrong with how the family structure is in Switzerland, it is just not for me. To each his own.
And I think that the most important conclusion here is that we need to be more open to people and how they decide to run their life. This apply to all people, in all countries. We need to be more open and less judgmental. I mentioned the struggle for women’s’ right in Sweden. This fight, that used to be a union of women, fighting for the same cause, has changed. We have women fighting against women. Fighting for equality but fighting against each other at the same time. “You are not the right kind of feminist!” (A feminist is a synonym for equality fighter. Nothing more, nothing less. It means the same rights between gender concerning politics, power and salary. Nothing more, nothing less). So instead of fighting together, they more often fight against each other and in my opinion, feminism in Sweden, which cause I praise, need to stop these internal battles. At the end of the day, we are all women.
And the same thing can be applied to Switzerland. We need to stick together. We need to do what we think is best for our family and our children. And not judge others. A friend of mine (I will let the name be unsaid) will go on maternity leave here in Switzerland in September. As she talked to her supervisors, and said that she wants to come back after a year, to work 80 per cent. Her supervisors’ greatest concern was that other women would talk. Call her a bad mother. And this is exactly what I mean. In Sweden she would not be perceived as a bad mother. In Switzerland, apparently, she will. And the problem lies right here. We should not judge other women. We should fight together. Not judge. In Sweden as well as in Switzerland and everywhere else. To each his own. Regardless of how we want to live our lives, we should fight together. Support each other. Be more accepting towards women whom does not want to live their life in the same manner as we do. This can be applied to Swedish women, Swiss women, Women of the world. We need to support each other no matter what. To each his own.
Obviously, this blog could have been at least another couple of pages. At least. There are so many issues and important aspects that can be mentioned. But I will leave it like this. We should really start fighting together and not against each other. Don`t get me wrong though. I would like to see that societies move towards a Swedish family strucutre. I strongly believe in our family politics and the advantages that it brings. But more importantly is that we are united. And happy. A happy woman is for me a victory. And happy parents are at the end of the day, the best parents.
That was that. About that.
Fina tjejer och tjugo grader varmt
Söndagen var lugn. Ingen väckarklocka. Vid tio kravlade vi oss upp ur sängen. At frukosten vi fick fran kasinot igar. Namnamnam. Patrick at sin första macka med sylt OCH ost pa. Han gillade det.
Efter frukosten körde vi lite aufräumen. Tvättade, städade, dammsög. Klockan kvart över tolv hade jag bestämt med Helen att vi skulle träffas. Äntligen är hon hemma! Packade ner nya kameran och solglasögonen, och sen iväg. Jag har ingen riktig varjacka sa det kändes som en gamble när jag bara satt pa mig en tröja. Men it was hot. Hot hot hot. Och sa drog jag iväg för att träffa Helen.
Först drog vi till Rosengarten för att ta lite bilder med min kamera. Jag har inte lärt mig funktionerna än, sa det var kanske lite onödigt att ta med kameran. Men bilderna blev fina och visst är Bern underbart fint? Det som var allra roligast var att träffa Helen med fina ben. Hon är bra.
Efterat hade vi bestämt träff med de andra svenska tjejerna som bor i Bern. Träffas vid nallarna för lite fika. Skön söndag blev det. Vi träffades klockan ett och tre utav oss satt kvar ända till klockan fyra. Jag kan säga att jag var glad att jag i sista minuten här hemma bestämde mig för att smörja in ansiktet med solkräm. Ingen tomat idag inte!
Fina tjejer i solen. Plus Bam saklart. Världens finaste hund.
Riktigt fin bild pa Catrine och Bam. Vilken pingla och vilken hund.
Efterat promenerade jag och Helen vidare. Handlade middag och slängde ihop en kycklingsallad. Efter det begav sig Helen hemat. Jag och Patrick at chips med dipp och kollade pa the Armstrong lie. Verkade vara en bra dokumentär om Lance Armstrong den lilla fuskaren, men jag somnade. Saklart. Far kolla pa den en annan gang. All in all en riktigt bra söndag.
Idag är vädret pa topp igen sa jag ska ut och dra en runda i skogen med mina joggingskor. Klockan fyra ska jag träffa min pluggkompis Sue för lite Statistik. Och där emellan ska jag plugga lite statistik on my own. Sa ser min dag ut ungefär. Nothing more, nothing less.
Hej heeeej.
Time to say goodbye
Igar var en bra lördag. Vädret blev tyvärr sämre än resterande veckan, men det var ända en bra lördag. Den började i vanlig ordning (känns det som) med en 40 km cykeltur. Patrick, den jäveln, planerade och det blev en runda med mkt uppför. En tid cyklade vi bara uppför. Det blaste även sa in i helvete och det är inte kul när man cyklar och vill vara snabb. Känns som att trampa vatten:-). Hur som helst, sa var det jättekul. Skönt att komma ut. När vi kom hem slängde vi ihop en carbonara innan vi gjorde det som jag gillar allra mest, sova pa eftermiddagen.
Kvällens äventyr var nämligen att säga hej da till en utav Patricks bästa kompisar, Lukas. Patrick och Lukas cyklade genom USA tillsammans t.ex. Lukas (den jäveln) jobbar som internpsykolog pa PWC och ska nu aka till Irland för att jobba pa deras PWC kontor där. Ansvarig för vidarutbildning och träning. Avundsjuk, jag? Näää. Han har förövrigt hookat upp mig med sin chef här i Schweiz, sa det är bra. Back to temat, Lukas och hans tjej flyttar till Irland i slutet av Mars. Sa de hade en liten hej da fest.
Pa väg till där de bor, sa var jag tvungen att ga pa toa. Det fick bli pa kasinot i Bern. När jag gick in, fick jag en liten present. Patrick fick ocksa en. Jättefin tycker jag och passar alldeles utmärkt idag, da vi inte hann handla frukost till idag. Och rabarerjordgubbssylt. Sa jävla gott. Nam nam nam.
Blev inte sa mkt bilder under kvällen. Men ngra stycken iaf. Roligt var det. Lukas och Jessie hade dukat upp mat för en hel arme och det fanns prosecco i mängder (oooo). Men jag höll mig i skinnet och nu sitter jag här. När de andra begav sig ut, begav vi oss hem. Vi börjar verkligen bli gamla.
Och sa självklart en bild pa mig och Puttefnask. Nu ska jag städa innan jag ska träffa mina fina, svenska tjejer i staden.
Puss
International foods
Äntligen en pluggdag med flow. Finally. Lyckades lyssna pa en statistikföreläsning (hjälp!) och skriva en hel del pa min D-uppsats. Snart är jag klar med teoridelen och det är dags för SPSS och statistiska analyser. Jag ska bl.a. räkna en modererad mediation. De ni! Det är förvisso ingenting egentligen, da min föredetta chef och hon som hjälper mig, vill att jag ska räkna en multilevel analys. Hell no säger jag. Hur som, hann även med en liten springtur. 11.8 km för att vara exakt.
Fett sexig tjej. You can call me the tomato om ni vill. Gone with the wind fabulous som husfruarna fran Atlanta skulle säga.
Till middag körde vi opretentiöst med plockmat fran europas alla hörn.
Bruschettas som är italienskt, likasa oliverna som är direktimporterade fran Italien by myself, italiensk salami och italiensk prosciutto.
Selleri och gurkstänger fran Schweiz. Vitlöksdipp fran Estrella. Namnamnam. A variation of kex, även dessa fran Sweden. Köpta pa IKEA här i Ostland.
Och självklart, schweizisk ost. Saint Christoph, en rahmweichkäse och min personliga favorit. Greyezer, som är en hartkäse. Inte för nybörjare. Vi tog en mild version, men den luktade ända som mina fötter efter en joggingtur. Not for everybody. Men jag älskarn. Och sedan en frischkäse saklart. Färskost med gräslök. Fran Danmark. Gott, gott, gott! Vi tittade även pa the book tief, shit vilken bra film. Kan verkligen rekommendera den! Bade jag och Patrick grät som sma baaaaarn. Sa om ni inte vet vad ni ska se pa bio, ga och se den!
Sa, nu räcker det.
Kram
Greyerzer
Det som göms i snö, kommer upp i tö
Haha. Dom här filmerna hittade jag imorse. De är fran en presentation som jag gjorde med min kompis. Min lösning för att slippa prata live alldeles för mkt:-). Jag laddar upp dom här, kanske är ngn som är intresserad av högklassikt skadespeleri fran myself. Presentationen handlade om CBASP, en speciell behandling för kroniskt depressiva. Personligen tycker jag att det är jätteintressant och en bra behandling, eller metod. Hur som, varsegoda. Jag spelar patient, Clelia spelar therapeut eller vad fan det heter pa svenska.
Prata i sömnen
Inatt pratade jag tydligen i sömnen enligt P. Han hade vaknat mitt i natten och givit mig en puss varpå jag hade sagt (på tyska)
- har jag gjort ngt fel?
När P berättade det ville jag krama mitt sovande jag. På tal om sömn, man säger att det språk man drömmer på är typ det språk som är dominerande. Mitt problem är att jag verkligen inte vet vilket språk jag drömmer på. Jag ser i bilder, hör inget språk. Inte vad jag vet
Sjukt. Ngn annan som känner igen sig?
Så back to breaking bad.
Puss
Pleeessseeent
Jag köper sällan tekniksaker. Väldigt sällan. Telefon när jag maste. Data när jag maste, ja ni fattar the drill. När jag väl köper sa köper jag pa känsla och typ, den här var fin. Eller, den här har ju varit pa alla reklampelare i hela staden. Den maste ju vara bra. Det var tills jag träffade Puttefnask dvs. Killen med koll. Som inte köper produkter för att det är mkt reklam eller för att de är snygga. Utan för att det är bra.
Utan Patrick hade jag t.ex. säkert köpt en i-phone. Och sedan hade jag insett att fan, jag är ju tvingad att köpa allt i apple nu om jag vill använda telefonen till 100 %. Ni vet, en Macbook och alla andra saker man maste ha. Jag hade inte fatt välja data själv, utan hade varit tvungen att köpa en superdyr Macbook. Jag hade varit tvungen att köpa en adapter för 500 kr för att kunna koppla in datan i skolan. Ja, ni fattar. Och det är därför jag inte vill ha en i-phone. Jag ogillar hela konceptet med att de ska ha andra standards, att dom tvingar sina köpare att stanna vid deras märke, att man inte kan byta batteri, blablabla. Patrick har nu för tiden en i-phone eftersom att han fick den via jobbet. Han är jättenöjd med själva telefonen, precis lika nöjd som han var med sin Samsung Galaxy Mini. Den som jag har nu. Han är nöjd med telefonen, men kan inte använda telefonen pa samma sätt som han kunde använda sin Samsung eftersom att han har laptop och data i ett annat märke. Och Patrick vägrar köpa appleprodukter. Och varför skulle han köpa en ny data när han redan har en data som funkar perfekt. Det är synd tycker jag. Att apple gör sa. För Patrick iaf. Inte för mig. För jag har en samsung. Det här är inget inlägg om apple eller mot apple, jag bara svävade iväg. To each his own.
Hur som, jag vandrade bort fran temat. Jag köper saker som är snyggt som sagt, eller som är dyrt och folk säger att det är bra. Patrick gör inte det. Vi har länge (och med länge menar jag säkert över ett ar) velat köpa en kamera. Velade ett tag mellan en systemkamera och en bra digitalkamera. Efter mkt diskussion bestämde vi oss för en digitalkamera. Jag hade gärna velat haft en systemkamera ocksa men ekonomin är som den är just nu och eftersom att vi framförallt vill använda den när vi reser, sa är det mkt smidigare med en digitalkamera. Hade jag valt kamera, hade jag gatt in i en affär, köpt den som är snyggast och som säljaren prackar pa mig. San är jag. Det är inte hela världen liksom. Jag hade säkert köpt en canon, för dom ska ju vara bra. Det är ju liksom ett kameramärke, sa det kan inte bli bättre. Som tur är, är Patrick inte sa. När det gäller digitalkameror sa är sony tydligen bättre än canon. Canon gör fortfarande bättre systemkameror, men tydligen inte bättre digitalkameror.
Idag sa fick jag en kamera utav Patrick. Han säger att den är till bada, men den är till mig. Egentligen:-). Kameran han köpte är just en sony. En kamera vi har kollat pa länge. I somras var jag och en kompis ute och fotade. Jag med en systemkamera, hon med just den kameran som jag fick idag. Hennes kort blev minst lika bra som mina. Den enda skillnaden var att hennes zoom var bättre (!) än min. Helt sjukt, eftersom att jag hade en systemkamera som sagt. Sa idag är jag glad. För jag har världens bästa pojkvän som kompletterar mig i min tekniska okunnighet. Och köper bra produkter som jag inte skulle ha kollat tva ganger pa.
Tadaaa, här är den. Kameran som kan allt. Ser inte mkt ut för världen men ruggigt bra grejer. Trakig design även fast jag gillar att den är retro. Det verkar ju ga tillbaka at det hallet igen. Sa alla som är sugna pa en digitalkamera, this is the shit. I promise.
Sa nu ska jag ladda upp världens bästa kamera och sen ska jag ta lite bilder.
Hej svejs.
Service
För ngra veckor sedan köpte jag ett par nya, svarta byxor. Lag midja och cropped, sa de passade mig perfekt. Satt assnyggt pa och var sa bekväma att jag typ hade kunnat använda dem som mina nya pyjamasbyxor. Jag har väldigt svart att hitta byxor sa när jag väl gör det, da slar jag till. Att de kostade 200 kronor gjorde ju bara det hela ännu bättre.
Hur som, efter att jag hade använt dem en gang, upptäckte jag tva stora hal pa baksidan av ena laret. Detta upptäckte jag när jag satt pa taget för att träffa pappa i Biel. Kul. Snygg, fett trashig tjej. Svarta byxor och sa väller det ut lite blek, kycklingfärgad (ostekt) hud ur ett par hal. Osexigt.
Dagen efter gick jag tillbaka till affären där jag hade köpt byxorna. Jag ville byta till ett par nya. Jag ville ge dem en chans till för de var sa jäkla bra. Tjejen i kassan säger da att byxorna maste skickas in och sa maste ngn kolla pa dem, eftersom att det ser ut som att jag har gjort halen själv. Aja, tänkte jag. De skulle höra av sig inom tva veckor. Jag fick ett "kvitto" som jag absolut inte fick tappa bort om det skulle vara sa att jag far ett par nya byxor eller pengarna tillbaka. Schweizare älskar papper hit och dit sa jag har vant mig. Har haft kvittot i min planbok. Tills igar. Igar hade jag brattom till taget och vänder typ upp och ner pa min planbok för att hitta min tagbiljett. När jag sedan kollade i planboken var den där jävla lappen borta. Skit ocksa. Tror ni inte att de ringer fran affären en kvart senare för att lata mig veta att jag far pengarna tillbaka? Det är bara att komma in.
Sa jag trampar in där idag. Samma tjej (som tur är) som jag lämnade de trasiga byxorna till. När jag berättade att jag inte hittar kvittot längre sa verkade det vara kört. Men hon ringde sin chef och efter ett jäkla massa fram och tillbaka sa fick jag ett presentkort för samma pris som byxorna var värda. Jaaaa. Tyvärr trodde hon att jag fick ett presentkort och inte nya byxor för att byxorna var slutsalda. Bajskorv. Men jag gick och kollade och där hängde dem, precis samma byxa, precis samma modell, precis rätt strlk. Jag kände mig som Hakan i Sunes Jul och sommar, när han hittar potatis. Woop.
Sa för att göra en lang historia kort. Historian hade ett bra slut och tjejen som jobbade i kassan vet verkligen vad service är. Riktigt bra tjej som hjälpte mig hela vägen i mal. Sa nu är jag glad för jag har världens mest perfekta byxor ater i min (fullproppade) garderob.
Våren är här..for sure
Att jogga i tischa. Det är vår för mig. Patrick och jag sprang en ny runda i fredags. Jag hade en dålig dag och det var tungt. Rundan var längre än vår gamla, dock mkt plattare. Idag körde jag den igen. Musik i öronen, sol i ögonen och energi i benen. Idag gick det bra. Har länge varit orolig för att jag är fett långsam. Har inte alls varit snabb. Idag kunde jag bekräfta att det låg på alla uppförsbackar. Dom jäklarna. Idag sprang jag 11.5 km på 67 min. Det känns okej. Eller nej, det känns skitbra. Jag är inte jättesnabb men jag är nöjd och det är 6 månader kvar till Jungfrun. Jag ska upp på det där jävla berget. Punkt. Patrick kallar mig världens minsta terminator och idag kändes det så. Tänk att mina korta ben, om jag var en hund hade jag ju lätt varit en tax, ska springa ett maraton. Hej utmaning! Aja skit i det. Nu ska jag koncentrera mig på TRHOA.
Lördagsrullning
Igar var det dags för arets första cykeltur och tredje gangen för mig pa min racercykel. Jag älskar att cykla pa den. Det gar sa fort och det känns verkligen som att man kommer nagonstans fort. Men det var obehagligt ibörjan. Glömmer bort hur man växlar och att jag faktiskt sitter fast pa cykeln. Och glömmer man bort det pa riktigt da ramlar man platt som en pannkaka. Men sa illa var det inte. Men jag är fortfarande väldigt rädd och Patten fragade ett par ganger varför jag bromsar i nedförsbacken. För att jag är en liten hare sa jag da.
Jag maste absolut köpa nya solglasögon. Jag använder Patricks gamla. Men det känns som sa onödiga pengar. Även fast jag verkligen behöver ett par. Sportglasögon är liksom inte snygga. Hur mkt pengar man än lägger ut. Men hur som helst, eftersom att jag sportar sa mkt utomhus sa är det nog värt pengarna. Jag kände mig oavsett inte sa snygg da jag hade ett par langa träningsbyxor och sedan hade jag mina korta cykelbyxor över. Ni vet sadana dära byxor som är vadderade. Kände mig som en jättebebis. Aja. Malet var en liten romersk stad där ruinerna fortfarande är kvar. Distansen var ungefär 90 km alltsa nio mil fram och tillbaka.
Patrick ser ut som en riktig cyklist. Inte som jag, som ser ut som en hobbybanan. Och jag älskar hans jacka. Tycker att den är skitsnygg!
Efter tva och en halv timme var vi framme i den lilla byn. Helt underbart väder. Blaste däremot som attan. Vi träffade även Pattens pappa där som kom med sin motorcykel. Efter att vi hade gatt runt och kollat pa alla ruiner och varit inne i museet (vilket var helt värdelöst eftersom att allt var pa bajsfranska) sa cyklade vi till en stad som lag ungefär 12 km ifran de romerska ruinerna för att dricka en dricka med Patricks pappa.
Jag skadade ju knät för en tiden sedan. Det har verkligen blivit bättre men har vilat fran träningen i tva veckor. Men i fredags sa sprang jag en mil sa mina ben var redan trötta innan vi begav oss ut pa cykel. Det blaste sa in i norden. Klockan var redan sex och vi hade redan cyklat över 60 km sa jag avbröt. Patrick säger att jag maste bli starkare mentalt. Jag säger att han kan halla käften. Hur som, efter drickan sa tog vi taget till Bern. Verkligen en fin dag.
Väl hemma i Bern bestämde vi oss för att äta middag i stan. Vi hade knappt ätit ngnting pa hela dagen, som vanligt och var väldigt hungriga. Dessutom var det Fastnacht i Bern sa vi tänkte att vi skulle äta ngt i ett utav standen och sedan kolla pa galejerna. Fastnacht ser väldigt olika ut i olika delar av Schweiz. Bern är väldigt otraditionell och man ser folk i massa olika kostymer. Det är helt sjukt att se. Vilken kreativitet vissa människor har. Eftersom att Patrick kommer fran Oberland som det heter sa har vi aldrig varit pa fastnacht ngn utav oss. Det firas inte där P kommer ifran och att klä ut sig har aldrig varit hans grej. Dessutom hatar bade jag och Patrick det man kallar guggenmusik (det spelas bara guggenmusik pa fastnacht) och har oftast undvikit fastnacht som pesten. Hur som, vi akte dit och redan pa taget in sa Patrick att han kunde tänka sig att klä ut sig. Vaaaa? Det har varit tvärstopp pa den sedan vi blev tillsammans. Känns kul. Jag hoppas att hans vilja att klä ut sig haller i sig tills nästa ar.
Hur som, väl inne i Bern, fick jag ett whatsapp av en väldigt bra kompis och partner in crime i skolan att hon är där. Hon gar varje ar, sa vi träffade henne och hennes syster. Dom var utklädda till kycklingar. Haha.
Jag och Patrick ramlade hem runt tva snaret. Om vi at ngnting inne i stan? Nej. Det är klart vi inte gjorde. Sa det blev pasta klockan tre pa morgonen. Herregud. Vi maste skärpa oss. Men det var en jävligt bra lördag.
Jag hoppas att ni har haft en bra helg och att varen har kommit till er med. Här är det helt underbart väder. Varmt och man behöver ingen jacka.
Puss
What you can do if you don`t want to study
Jag maste sluta försöka plugga hemifran. Jag har högst pluggat 1 timme idag. Jag gör allt annat istället. T.ex. det här:
Det är ju kul men denna sysselsättning borde jag sysselsätta mig med när jag är ledig. Inte när jag ska plugga. Nog med dravel.
Puss
A trip down WhatsApp lane
Hur kul är det inte att ga igenom sin mobil? Man hittar sa mycket bilder och minnen som man hade sparat langt bak i hjärnan. Och sa kommer de fram igen. Hos oss skickas det mycket bilder pa WhatsApp, fram och tillbaka. Pappa skickar en bild. Mamma skickar en bild. Jag skickar en bild. Patten skickar en bild. Helen skickar en bild. Ni fattar. Här är ett litet urval av bilder. Bilder ni kanske har sett redan. Och never seen material.
Skickat fran Sofia till mig. How fresh were we back in the days? Soo fresh!
Skickat fran P till mig. Han var i Sverige, jag var i Schweiz. Han skulle cykla Vättern, jag skulle skriva prov.
De flesta bilderna här är skickade mellan mig och Patrick. Fram och tillbaka. Bilden längst ner till vänster är skickad till Pascal och Nadja fran mig och P. Bilden i mitten längst ner är skickad fran Pascal till oss. Bilden längst ner till höger är skickad till Nicole, för att visa att vi redan har öl. Världens största som man kan se.
Skickat fran P till mig. Vi var uppe pa Kleine Scheidegge för att heja pa Helen. Jungfraumaraton. Ni vet, det som jag ocksa ska springa iar. Prosecco fran klockan 10.00 pa morgonen. Jag var i säng klockan 22.00. I ar blir det nog andra bullar. Eller kanske inte. Men jag kommer iaf inte att dricka bubblor innan klockan 16.
Sjukt ocharmig bild. Men sadana finns det ocksa gott om. Vet faktiskt inte vem jag skickade bilden till. Kanske till pappa? Undra vad jag ville säga med den? Kolla pa oss, vi äter ngra torra, jävla köttbitar. Aja.
Skickat fran Elina till mig. Fran Sofias fotoalbum. Vi var välklädda redan för tio+ ar sedan. Vilka tjejer!
Igen. Skickat fran Elina till mig. Taget fran Sofias album. Proper memory lane. Sista bilden är pa Jesper och mig. Du finns med oss fortfarande. I vara hjärtan kommer du finnas för alltid. Finaste, finaste Jesper.
Skickat fran pappa till mig. Filip, mitt kusinbarn och jag. Han var sa liten da! Söt är han iaf. Man märker att han är halvsvenskhalvschweisk precis som jag. Bra skit.
Skickat fran pappa till mig. Jag och mitt andra kusinbarn Soan. Hur söt? Sjuukt söt (Soan alltsa).
Skickat fran Sue till mig. Det var Sarahs födelsedag, eller skulle ha varit rättare sagt. Sa vi begav oss till Interlaken för att vara sa nära henne som möjligt.
Skickad fran mig till P. Familjen Lanz spelar jass. Förutom när katten ligger pa matten. Da kan vi inte spela.
Skickat fran Patrick till mig. Han leker pa jobbet. Jag älskade bilden sa mycket att jag snodde den fran honom. Och instagrammade den.
Skickat mellan mig och Patrick. Jag i Sverige, han i Schweiz. So cute!
Skickat fran pappa till mig. Vi hälsade pa farmor som hade ramlat och slagit i nacken. Nu är hon hemma och mar bättre.
Skickat fran Helen till mig. Hon hade Bam en dag innan hon akte till Sverige. Hur kan man säga nej till honom? skrev hon i meddelandet. Jag vet vad du menar.
Skickat fran Patrick till mig. Rebecca, den ofrivilliga golfaren.
Skickat fran Nora till mig, eller till oss. Gurten förra aret. Det blir Gurten i ar igen. Dock tva dagar istället för fyra. Fyra är tva dagar för mkt för en gammal gumma.
Skickat fran mig till Patrick. Vi var och vandrade i Zermatt. Och nej, det är inte ett vykort. Jag var där och tog ett kort.
När vi ända har bilder pa naturen. Skickat fran pappa till mig. Maste dock understryka att det var jag som tog denna absolut underbara bild!
Skickat fran Patrick till mig. Patrick och Pascal dricker cider pa Pickwick i Bern. Kom inte ihag vad jag gjorde. Drack cider nagon annanstans i Bern kanske?
Jag har skickat den här bilden till nagon. Vet dock inte till vem. Pappa, Patrick, Helen. I dunno. Bern.
Skickat fran Patrick till mig. Jag älskar dom här bilderna. Vem hade kunnat tro att Patrick är ett fan av selfies? Tung underläpp, tunga och gula solbrillor verkar vara hans game.
Skickat fran mig till Patrick pa julafton. Sa har vara julaftonsmorgonar sett ut sedan jag kan minnas. Risgrynsgröt, julknäcke och skinka. Nam, nam, nam.
Skickat fran Patrick till mig pa julafton.
Skickat fran mig till Patrick. Vad jag gör när jag borde plugga. Storstädar sovrummet. Whaat uppp? Bad ass student.
Skickat fran pappa till mig. Han var i Bern och vi kollade pa ljusspelet vid Bundeshaus och sen bjöd han pa finfinmiddag. Pappa är snäll och imponerad över att jag har mitt egna blommärke.
Skickat fran mig till Patrick. Helen och jag var ute och at och sedan mötte vi upp Patrick och hans jobb. Vi var pa gang, Patrick och hans jobb var mer pa gang. Rolig kväll, roliga minnen.
Jag och Helen pa äventyr i Bern. Kommer tyvärr inte ihag vem jag skickade den till. Eller om H skickade den till mig. Ni vet, minnet.
Skickat fran pappa till mig. Skidakning pa högniva. Jag pajade mitt knä. Känner fortfarande av det. Men det var det värt!
Det var bilderna fran senaste aret, eller aren. Riktigt roligt att kolla pa bilder som man har skickat till andra, eller fatt skickat till sig fran andra. Sa nu har jag skjutit upp D-uppsats skrivandet länge nog. Let's get started. Och sen ska jag försöka ta mitt knä ut pa en joggingtur. Far se om det pallar. Knäjävel.
Kram fran en nostalgisk Rebecca.
Wanna be me?
Nej, skulle inte tro det. Jag är sa skoltrött sa jag haller pa att fa krupp. Men snart aker jag till Sverige och sedan är det inte lang tid kvar till var USA resa. Sa jag försöker motivera mig med det. Och, sa ska vi ju pa Justin Timberlake konserten. Det ska bli fina grejer.
Igar satt jag pa bibblan och pluggade statistik. Sista statistikkursen e-v-e-r! Vilket kanske är en motivation i sig. Men jag är inget mattesnille och redan nu är jag orolig för provet. Tänk om jag inte skulle klara provet. Och sedan inte omprovet. Da aker jag ut. Med huvudet före. Efter sex ars pluggande. Hej depression! Nej, nu ska jag inte mala fan pa väggen. Provet ska klaras. With flying colours. Och sedan aldrig mera statistik!
Världens finaste Patrick gjorde mig pa bättre humör och överraskade med tonfisk. Jag älskar tonfisk men äter det aldrig. Det är väldigt dyrt i Schweiz. 200 kr kostade det för tva tonfiskfileér. Vad kostar det i Sverige? Jag har faktiskt ingen aning, men det är waay over our budget. Hur som helst, sa var det en fin överraskning att bli bjuden pa lite vardagslyx. Nu ska jag till skolan och sedan ska jag faktiskt göra nagot som jag inte har gjort pa väldigt länge, träna. Mitt knä är inte hundra procent men jag ska ställa mig pa crosstrainern och köra skiten ur mig. Det bara spritter i benen pa mig. Jag har ju faktiskt ett maraton framför mig.
Det var det. Tjupp.
Politics and wine. We are the wild ones.
En lang vandring stod pa lördagens schema. Ända tills vi insag att vädergudarna inte ville som vi. För att inte riskera att slänga ut massa pengar pa att resa langt och sedan inte kunna vandra, begav vi oss till en konstgjord sjö som ligger ungefär en halvetimme ifran där vi bor. Dessutom sa slapp vi även att betala 100 miljoner för att ta med hot doggen Bam pa tag och buss. Vi slapp regn, solen tittade fram lite da och da och det var verkligen en fin eftermiddag.
Riktig svennepicknik tog vi med oss ocksa. Tunnbröd med ost, skinka och gurka pa. Fy fan vad gott. Tack IKEA för det.
Pat är sur pa Bam för att han tigger som vanligt. P är stenhard, ger inte en bit till Bam. Jag var mindre stenhard.
Bam träffade även en kompis pa vägen. Vet inte riktigt om bilden verkligen visar hur stor den andra hunden var. Enorm. Och jag är ju som bekannt svinrädd för stora hundar. Det var inte en trevlig upplevelse för mig. Men Bam tog det chill.
Vi var hemma runt fyra och da gjorde vi det jag tycker om allra mest, sov en timme tillsammans. Jag älskar att sova pa eftermiddagen och det är extra mysigt när Patten är med. Pa kvällen begav jag mig till Bern för att träffa Adrian. Jag vet inte om ni kommer ihag det, men när jag akte hem till Sverige i September sa lärde jag känna Adrian redan pa Arlanda. Nagon dalig raggningsreplik fran hans sida och sen blev vi kompisar. Vi missade ju planet i Berlin och utan Adrian hade det varit galet trakigt att sitta där i timmar för att vänta pa nästa flyg. Vi fick verkligen en jättebra kontakt fran början och det kändes som vi hade känt varandra i evigheter. Men sedan har vi inte träffats efter dess. Adrian skulle demonstrera mot massinvandringsinitiativet igar sa han var i Bern. Därför bestämde vi oss för att mötas upp efter demonstrationen. Politik och vin. Som sedan blev starkare drinkar och dans. Som det tenderar att utveckla sig.
Adrian och alla hans kompisar.
Även Patrick dök upp i natten. Han hade varit pa ishockey och bestämde sig sedan för att överraska mig. Ovan ser vi Patrick och Adi, under pa den väldigt mörka bilden ser vi Adi, hans kompis som jag inte kommer ihag namnet pa, och jag. Pa bilden till höger är det Patrick och Jessica. Jessica är tillsammans med Lukas som är pyskolog och jobbar pa PWC. De ska flytta till Irland nu för att Lukas har fatt jobb pa PWCs kontor där. Me jealous? Nooo. Runt tolv drog Zürichgänget hem. Vilket underbart gäng sedan. Väldigt glad att jag lärde känna Adrian i September. Och hans kompisar igar. Hur som, Zürich drog hem och vi stannade kvar. Gick till ett ställe som kallas vardagsrummet, iaf utav oss. För att det är minilitet. Runt halv fyra kom vi hem. Upptäckte da att jag under de 15 minutrarna som vi var i vardagsrummet, lyckades ta fel jacka när vi gick. Jag är sa arg pa mig själv. Min jacka är fett snygg. Den som jag tog var fett ful. Fattar inte hur det gick till.
Söndagen har varit seg. Sovit, ätit, gatt med Bam och sen börja om fran början. And round and round. När vi har ätit, har vi ätit toast, hela dagen. Jag älskar toast. Detta var det om ingenting. Nu ska jag krama Patrick och klappa pa hot doggen.
Jag hoppas att ni har haft en fin helg. Kram
Det finns (endast!) tre skillnader mellan kvinnor och män.
Nu är jag pa det igen. Läs. Eller läs inte.
Biologiska skillnader mellan män och kvinnor är inte sa stora som vi länge har trott. Vara hjärnor fungerar ungefär likadant. Samhället formar resten. Detta bevisades i en metaanalys som genomförders utav en utav de främsta experterna pa omradet, psykologiprofessorn Janet Shibley Hydes (Tack snälla E-M fär artikeln!). Studien vittnade om (endast!) tre skillnader, män är mer fysiskt aggressiva och starkare, de onanerar mer och är mer positiva till sex med tillfälliga partner.
Jag väljer att använda paranteser och utropstecken för ordet "endast". Anledningen? Jag anser att det inte är (endast!) tre skillnader. Rent biologiskt, självklart. Men dessa tre biologiska skillnader leder till en mangfald av beteenden som skiljer oss at. Skillnader som vi inte själva kanske är medvetna om, som smyger in i vart beteende och leder oss genom livet, utan att vi märker att vi har fatt sällskap. Skillnader som man sedan väljer att skylla pa samhället, för att vara hjärnor ser likadana ut. Men som jag vill pasta grundar sig i biologiska skillnader. Hur jag menar?
Vi börjar lätt. Män är starkare än kvinnor. Det är en sadan självklar skillnad att den inte lyfts upp i diskussionerna längre. Jag antar att det är för att det inte gar att argumentera om det (jag vill redan nu klargöra att när jag gör generaliseringar som den jag just gjorde, sa är jag medveten om att det finns kvinnor som är starkare än män. Men jag pratar om majoritetet, där problemen ligger. Män är starkare än kvinnor även fast skrotlyftaren Gudrun rakar vara starkare än Nils-Erik pa kontoret. Ni förstar vad jag menar). Att män är starkare än kvinnor, leder inte bara till att män är starkare än kvinnor i armbrytning. Att kvinnor hellre ber sina män att bära de tunga varorna medan de bär upp ett paket toalettrullar. Det leder även till en rädsla. Kvinnor vittnar ofta om att de är rädda för att vara ensamma, ga hem ensamma pa kvällen, haller pepparsprejen i handen och pratar i mobilen med tjejkompisen som hon delade dansgolvet med. Hade vi varit lika starka hade vi känt oss tryggare. Da hade vi inte haft samma rädsla. Det är en direkt konsekvens av att män är starkare än kvinnor. En biologisk skillnad som vi rycker pa axlarna at. Men som paverkar vart beteende, kvinna som man, gör oss annorlunda. Rädslan som kvinnor upplever i mycket högre utsträckning än män väljer vi att inte skylla pa biologiska skillnader. Men en del av roten av rädslan stammar fran vara biologiska skillnader.
Här är det viktigt att även belysa kombinationen, mannen är starkare än kvinnan och mannen är även mer fysiskt aggressiv än kvinnan. Biologiskt. Detta leder till att risken att hemmafrun, hon som är gift med mannen med en wife beater och en folköl i handen, ska bli misshandlad är större än risken för att wife beater mannan ska bli misshandlad av hemmafrun. Inte bara är han mer aggressiv, biologiskt, han är även starkare, biologiskt. Ärren blir djupare, rädslan blir större, döden blir oftare.
Janet Shibley Hydes skriver att det är viktigt att komma ihag att det (bara!) är fem procent av jordens befolkning som nagonsin slar en annan människa. Säg det till kvinnan i förorten, som är livrädd för sin man. Säg det till det lilla barnet som inte har en mamma längre. För att hans pappa slog ihjäl henne. Det handlar inte (bara!) om fem procent. Det handlar om hundra procent. Vi tittar pa en problempopulation, där det hela är hundra och 90-95 procent är män. Här maste jag höja pa min hand och knäppa Janet pa näsan. Fy skam pa dig som spelar ner dessa biologiska skillnader.
Vi har nu en tredje kombination. Mer aggressiva, starkare och föredrar mer tillfälligt sex. Konsekvenserna i samhället kan ga fran petitesser som att män är mer otrogna än kvinnor. Vilket självklart inte är en petitess för den trebarnsmamman som jobbar pa scanfabriken som inte kan lämna sin man, som känner lukten av andra kvinnor när han kommer hem pa kvällen. Som inte far känna sig trygg i det som är hennes vardag. Men det leder även till att kvinnor i större utsträckning blir utsatt för sexuellt vald och att män förvandlas fran män till torskar. Det är liksom ingen slump eller en konsekvens av diskriminering mellan kvinnor och män att 95% av alla prostituerade är kvinnor. Och den motsvarande siffran gäller för män och köpandet av sex. Det är en naiv tanke att tro att det skulle vara en konsekvens av ett sexistiskt samhälle. Till viss del kanske, men den största variansen kan förklaras av just det, biologiska skillnader.
Jag är en stor motstandare av prostitution. Jag ryser i hela kroppen när jag hör män (framförallt män) prata om att alla har rätt att göra vad man vill med sin kropp. Om att det faktiskt finns prostituerade som vill sälja sex. Man blir inte tvingad, det är frivilligt. Det är inte trafficking. Supply and demands. Snälla gubbjävel, hoppa upp en dimension. Tänk längre än ditt snopphuvud. Prostitution är oftast inte frivillig. Men för att första det maste man tänka lite längre än att tänka att sa länge du inte har en pistol mot din tinning sa har du inte blivit tvingad. Hade prostitution varit frivillig hade inte majoriteten varit kvinnor fran öst, kvinnor med PTSDs, kvinnor som är desperata. Som behöver pengar. Hade det varit frivilligt hade vi sett en väldigt fin fördelning av kvinnor fran alla samhällets hörn, fran alla nationaliteter, fran den lilla lägenheten till den största villan. Skulle man erbjuda dessa kvinnor en utbildning, pengar och en liten lägenhet, skulle de flesta ta detta erbjudandet. Skulle man kunna trycka pa rewind, göra om deras historia, ta bort pappan som sexuellt utnyttjade henne och mamma som drack, sa hade hon valt att utbilda sig till barnmorska istället för att ga pa gatan. Punkt. (Jag maste göra en notis här och aterigen understryka att jag pratar om det stora, om majoriteten, av en problempopulation. Alltsa inte sa stor. Och där det finns män som söker närhet. Som söker tröst. Och kvinnor som vill sälja sex. I det lilla finns även det mindre. Jag är väl medveten om det).
Ett utav de starkaste och mest höjljudda argument är att prostitution har funnits i alla tider. Sedan Urs neandertalarn kom pa att han kunde stoppa in den. Män har alltid köpt sex (kvinnor har ocksa köpt sex, men aterigen, det är en väldigt liten andel i jämförelse med män).Det har ju alltid varit sa, sa varför inte lata det vara sa? Varför slutade vi bränna häxor pa bal egentligen? Men det som är intressant och viktigt är att majoriteten är män. Varför da? För att det är biologiskt.
Vad jag vill komma till är att även om Janet (endast!) belyser tre biologiska skillnader, sa ser vi vilka konsekvenser det kan ha i samhället. För kvinnan. Och konsekvenserna är manga fler. Det här är ett utplock av de allra värsta. Jag anser att feministen idag är uppdelade i tva läger. Där bada styr rodret at helt fel hall. Pa den ena sidan har vi feministen som knyter näven i kamp och som höjer sin röst och upprepar mantrat att män är svin. Valdtäktmän. Borde inte fa finnas (utan män skulle inte vi heller finnas. Men det är kanske en liten detalj). Och pa andra sidan har vi feministen som blundar. Kvinnor och män är biologiskt lika. De kanske är lite starkare men vi haller inte pa med armbrytning sa det spelar ingen roll. Och jag anser att bada har fel.
Jag anser att kvinnor och män ska ha samma värde. Jag anser att vi ska ha samma rättigheter. Men jag anser samtidigt att man inte far blunda för de (fa!) biologiska skillnader som finns. Vill vi bekämpa vald i hemmen, vill vi känna oss trygga när vi gar hem pa kvällarna och vill vi bekämpa prostitution sa maste vi ga ner till roten av problemet. Vi maste bli medvetna om vad den drivande faktorn är. Och till viss del är den biologisk.
Vi vet inte vad dessa tre skillnader har för konsekvenser. Det är självklart väldigt svart att mäta. Och jag menar pa att sa länge vi inte vet det, sa maste vi ta pa oss pannlampan och försiktigt fundera pa hur vi ska kunna bli ett bättre samhälle. Jag tycker att det är viktigt att vi behandlar vara barn lika. Att vi är medvetna om att s.k. stereotype threats finns och att vi ska göra vad vi kan för att förbättra det samhälle vi lever i. Men jag ser även en fara i att inte erkänna dessa skillnader mellan tjejer och killar. Att avfärda de som petitesser kan vara farligt. Det är viktigt att vi vagar vara mer uppmärksamma pa killars aggresivitet pa dagis. Att vi vagar prata om dessa skillnader. För faller det i glömska, om vi inte vagar erkänna att vi är olika (till viss del!) sa skapar vi spelrum för de biologiska skillnaderna att bli ännu större. Att tjejerna maste växa upp och bli rädda kvinnor. För att vi bestämde att tjejer och killar är likadana och att man inte behöver prata med killar om sexuell integritet, aggressivitet och respekt i större utsträckning än med tjejer.
Jag vill avsluta detta inlägg med tva kommentarer. Jag är feminist. Men jag anser inte att män är svin. Jag kan tänka mig att tonen av detta inlägg kanske kan ge en sadan bild. Men jag upprepar mig och skriver, jag belyser en problemgrupp, en minoritet, där männen tillhör majoriteten. Sedan vill jag även understryka att jag inte tycker att vi ska sluta att kämpa för ett mer jämställt samhälle. Jag anser bara att vi är för snabba, för upprepandes skull. Och jag anser inte att dessa tre biologiska skillnader (endast!) är tre biologiska skillnader. Konsekvenserna av dessa biologiska skillnader har varit förödande för manga människoöden. Det jag menar är att mannen med wife beatern kanske inte hade lämnat ärr över hela sin frus kropp om han under en lektion hade fatt höra om att män är mer fysisk aggressiva än kvinnor. En lektion. Och detta gäller inte bara problempopulationen utan majoriteten av alla män är mer fysiskt aggressiva. De flesta utvecklar inte ett problematiskt beteende förutom kanske en fist fight pa krogen. En lektion. Där vi faktiskt belyser de skillnader som faktiskt finns. Och att det finns hjälp att fa. Jag anser att det finns biologiska skillnader som inte kommer att försvinna men där konsekvenserna kan. Hej.
