Sveriges pajasvard
Fördelen med att bo i Schweiz är att man kan jämföra. Fördelar och nackdelar. Vad finns det för inslag i Schweiz som Sverige skulle kunna ta efter? Och tvärtom. Länge var jag väldigt stolt över var sjukvard. Skröt om hur billigt det var och att alla far lika behandling. Tills jag insag att fan, ja alla far lika behandling, för alla far ingen behandling. Vi behöver verkligen se över var sjukvard.
I teorin sa har vi ett jättebra sjuksystem. Det är billigt och vem som helst, oavsett social skikt, ska kunna fa bra vard. Men det funkar inte i praktiken. I alla fall inte i dagens läge.
Lite exempel:
1. Jag hade ju en spottsten i en spottkörtel. När jag kom till Sverige hade jag sa ont att jag inte kunde äta. Fick en tid pa akuten. Akte in. Där fick jag smärtstillande (som inte hjälpte) och sen fick jag aka hem. Kunde fortfarande inte äta. Hade sa ont. Tva dagar senare akte jag in igen. Dom maste ta ut stenen. Fick träffa en läkare. Hon gjorde ingenting. Jag fick smärtstillande (som inte hjälpte). När jag kom tillbaka till Schweiz hade jag sa ont och jag var sa desperat. Jag fick träffa en läkare. Inom tio minuter var stenen borta och smärtan försvann med stenen. Äntligen en läkare som tog sig tid och framförallt, som gjorde sitt jobb.
2. Min mormor har blivit gammal. Hon har blivit gammal snabbt. Hon är glömsk och sjuk. När mamma kom till henne för ngra dagar sedan upptäckte hon att hennes fötter var sa uppsvullna att hon inte kunde ga (problem med hjärtat?). Mormor var förvirrad och surrade om att hon maste till läkaren, men som vanligt kom hon inte riktigt ihag vad det var som gällde. Som tur var kom hemtjänsten medan mamma var hos mormor. Dom skulle ta med henne till var kära vardcentral i Bro. Men, eftersom att mormors fötter var sa uppsvullna och hon inte kunde fa pa sig nagra skor fick hemtjänsten pallra sig ner till vardcentralen och prata med en distriktsköterska om vad det skulle kunna vara. Det tog inte lang tid och sen ringer hon fran hemtjänsten och säger att sköterskan vill att mormor kommer in. Sa snabbt som möjligt. Det kan handla om rosfeber och det maste behandlas inom 24 timmar. Sagt och gjort. Efter en lang stunds letande hittade dom ett par sandaler till mormor och sa iväg till vardcentralen. Som vanligt var det en lang väntan innan dom fick träffa DISTRIKTSKÖTERSKAN igen. Hon konstaterade snabbt att mormor nog maste träffa en läkare. Mammas enda kommentar var: Ja, det fattar jag väl. Och sa fick dom ga upp och VÄNTA IGEN.
Efter en lang väntan far dom träffa läkaren. Och läkaren lägger mormor pa en brits, tar av henne strumporna och säger:
- Nej, men fötterna är ju bara lite torra.
Hon känner tydligen inte min mamma som vid det här laget är rätt sa irriterad.
- Nej, men fötterna är ju helt uppsvullna. Jag hade väl sett själv om fötterna bara var torra.
Varpa läkaren säger:
- Ja, men ser du. Svullnaden gar ner nu när hon ligger ner.
Mamma:
- Jaha, sa du tycker att hon ska ligga ner hela dagarna eller?
Läkaren:
-Nja.
Mamma: (och det är intressant att mamma maste säga det. Den lilla undersköterskan till den stora läkaren)
- Du kanske ska kolla pa hennes journal fran när hon lag pa sjukhuset.
Läkaren skriver nagot pa datan och konstaterar:
- Nej, journalerna har inte kommit än. Jag kan inte se nagot.
Mamma:
- Jo, journalerna maste ha kommit. Det var ju flera veckor sedan hon kom hem fran sjukhuset. Du far kolla igen.
Läkaren kollar igen (kanske lite mer ordentligt den här gangen) och hör och häpna, hittar journalerna.
Läkaren:
- Ja, hm. Det skulle kunna vara sa att hm, hon tar för mycket av blablabla medicin. Hon kanske ska ta lite mindre.
Och sen var läkarbesöket över. Inte ett enda prov. Ett enda prov. Och som nämnt innan, har du svullna fötter kan det vara ett tecken pa att du har problem med hjärtat. Men inte ett enda prov. Mormor blir hemskickad.
Jag blir sa förbannad. Det är deras jobb att ta hand om sina patienter. Att ta dom pa allvar. Men dom gör ju inte ett jävla skit.
Ett sista exempel.
Jag har insett att jag maste ta bort en leverfläck pa ryggen. Den har blivit större och skulle kunna vara/bli farlig. Sa jag ringer till varan fina vardcentral i Bro. Deras telefonsystem är ju sa att de ska ringa upp pa en viss tid. Men dom kan inte ringa upp till utländska nummer och jag ringde ju fran Schweiz. Sa jag skrev ett mail. Även om man inte kan skriva mail för att boka en tid sa var det min enda möjlighet. Tror ni att jag har fatt ett svar? Nej. Absolut ingenting. Det är ju bara lite cancer sa varför bry sig om att svara. Sa nu har jag bestämt mig för att ga till en läkare här. Jag betalar säkert 2500 SEK för ett besök och för att han tar bort leverfläcken. Men det blir gjort. Snabbt, effekivt och jag far hjälp.
Jag är väl medveten om att vara läkare inte saknar kompetens. Jag är medveten om att man inte kan lägga skulden pa läkaren i sig. Utan pa systemet. Ett överbelastat system med alldeles för manga patienter och lite tid. Men samtidigt sa maste jag säga att den svenska sjukvarden inte har hjälpt mig en enda gang de senaste tio aren. Det är som att läkarna har satt i system att ta emot patienter men inte hjälpa dem med det de behöver hjälp med. Helt sjukt.
Vi är sa vana i Sverige med att det är sa. Att vi maste vänta. Att vi sällan far hjälp. Att det är krangligt. Men det behöver inte vara sa. Det SKA inte vara sa. Vart vardsystem behöver ses över för just nu är det inte bara ett sjunkande skepp, det har redan sjunkit.
Som sista anmärkning. Jag har ju träffat nagra svenska tjejer som bor här i Bern. Senast vi träffades pratade vi om att föda barn. Tydligen sa är det som natt och dag att föda barn i Sverige eller i Schweiz. Du far mycket, mycket bättre vard i Schweiz. Sa jag vet vart jag ska föda barn (Schweiz) och jag vet vart mina barn ska växa upp (Sverige).
Skärpning sjukvarden! Det är människor ni har att göra med!
