A humble experience
När man pluggar sa lär man sig inte bara om ett ämne. Det är mycket mer än sa. Man lär sig ett visst sätt att tänka, man lär sig att prata pa ett mer nyanserat sätt (med det menar jag t.ex.att ord som "alltid" "aldrig" "alla" "ingen" sällan används). Men en utav de största lärdomarna jag har fatt med mig pa vägen är upplevelsen att inte ha pengar. Jag har tva underbara föräldrar och jag har blivit kallad bortskämd manga ganger. Framförallt av Sofia:-). Och det kan jag skriva under pa. Jag har tva föräldrar som har arbetat hart för att vi ska fa det bra. Och med deras hjälp har jag verkligen kunna leva mycket bättre än utan deras stöd. Men dessa sex ar har varit präglande och nagonting jag aldrig kommer att glömma. Jag gick ifran att vara tjejen som köpte kläder minst en gang i veckan, at ute allt som oftast och reste till att leva limiterat. Jag har lärt mig att leta billigt, att inte köpa onödiga saker (förutom kläder. Jag jobbar fortfarande pa den). Självklart finns det nackdelar med att inte ha pengar. Baksidan är alla de basala sakerna som man ibland inte har haft rad med. Som att t.ex. fundera tva ganger pa om man ska ga till doktorn, stressen varje gang jag har stämplat innan jag har gatt pa taget osv.
Men jag kommer aldrig att glömma den tiden (för den tiden är faktiskt förbi)! När jag och Patrick träffades hade vare sig han eller jag mkt pengar. Missförsta mig rätt, vi har haft det okej med pengar och vi har kunnat unna oss sma semestrar t.ex. Men vi har vänt pa pengarna, spontanköp av framförallt dyra ting har varit obefintliga. Var lägenhet har vi gjort sa fin som möjligt med sa lite pengar som möjligt (iaf för att vara tva okreativa individer).
Anledningen till det här inlägget är för att känslan av att kunna köpa de saker som vi länge inte har kunnat köpa är underbar. För sex ar sedan fick vi t.ex. en madrass utav Pattens snälla pappa. En ny alltsa. Väldigt hard. Vi har varit pa IKEA manga ganger för att jag har velat haft ett "madrassöverlag" eller vad det heter, för att sängen ska vara lite mjukare. Den kostar 2000 kronor. Det har aldrig blivit av. Förrän idag. Och hur sen? Pa samma sätt som vi inte har kunnat prioritera ett madrassöverlag har vi inte heller kunnat köpa en ny garderob. Jag har haft Patricks gamla, Patrick har haft ett skap för 500 kronor. Kaos i kläder sedan vi flyttade ihop. Lösningar med träkistor som jag malade men som lätt blir röriga. Men nu har vi köpt en ny garderob. Äntligen! Och när jag beställde den sa slängde jag med en ny madrass. Ah det känns sa underbart!
Hart arbete lönar sig och jag känner att jag och framförallt Patrick, som har levt mkt mer knapert än jag, förtjänar det. I slutet av Augusti kommer garderoben och madrassen. Inget speciellt men det ska bli underbart att fa ordning pa torpet. Förra veckan köpte vi även ett nytt soffbord. Det har varit sönder en längre tid men vi har vare sig haft pengar eller lust att köpa ett nytt. Var lägenhet är väldigt IKEA, just för att det är billigt och för att de har fina grejer. Personligen gillar jag IKEA men vill gärna börja komplettera och byta ut mot andra möbler. Sa soffbordet blir var första möbel som vi byter ut. Jag har försökt att sätta personlig prägel pa lägenheten trots präglingen av IKEA möbler. Men sakta men säkert ska vi fa det jättefint. En manad i taget. Nu är det sovrummet. Sedan skulle jag vilja styra upp vart kontor. Innan jag gar vidare till vardagsrummet. Garderoben är fran IKEA men det är mest för deras PAX-planeringssystem är superbra och för att jag känner att mitt sovrum inte behöver ha samma personliga prägel som resten av lägenheten. Dessutom är det billigt.
Den nya garderoben. Jag far en garderob pa 100 cm och en pa 75 cm (de har inga dörrar till 75 cm garderoberna, men jag tror att det kan se fint ut). Patrick far nöja sig med 100 cm garderob. Vi bada kommer att ha dubbelt sa mycket plats än förut. Bra grejer.
Och en annan sak. Vi aker pa solsemester i slutet av September. Bara sadär. För att vi kan. För att vi har jobbat hart. För att vi äntligen snart är där vi vill vara.
Hart arbete lönar sig. Sa tack mamma och pappa för allt stöd under dessa ar. Nu är det min tur att betala!
Kram
Kommentarer
Trackback
