This is how we ran it
Tillbaka i Schweiz. Regnet förföljer mig. Tänk Don`t panic med Coldplay. Även i Sverige var det mer gratt än inte. Men i staden där det (typ) alltid regnar sken solan. Lite extra stark sol eftersom att jag reste med min solstrale, Helen. Det här är var historia om how we ran London. I bilder. Bilder som reflekterar tiden vi lever i, tiden av selfies. Det är mer Helen och Rebecca med London som bakgrund än London. But here we go.
Excited girls med lyxprosecco pa planet. Och hatten fran förra sommaren.
Första kvällen. Tubengirls.
Resans första middag intogs pa Wetherspoon. En pärla i London. Billig (sjukt!) mat och en fin atmosfär. Efter middagen märkte vi av resan och begav oss "hemat" för en välförtjänad törnrosasömn.
Lätt Londons bästa hotell, hotel Qbic, beläget i East Aldridge. Första natten sov vi med ett öga öppet, vi behövde tid att vänja oss med madame Cupcake. Nu i efterhand förstar jag att resan inte hade varit densamma utan henne.
Fredagens program bestod av sightseeing och shopping. Vi höll oss i skinnet och shoppingen blev begränsad (läs sjuukt begränsad). Och självklart var vi tvungna att ta den obligatoriska bilden vid Picadilly.
Efter en lang dag med sol, kaffe, picknick och häng begav vi oss tillbaka till hotellet för nap och lite förfest innan galenheterna drog igang.
Förfest med madam Cupcake.
Navigering i tuben. Inte alltid lätt.
Men som den blinda flugan hittar skit, hittade vi festligheterna. Dans, shots och limbo. Avslutades med gourmetmiddag pa Mcdonalds och en nattbussresa tillbaka till hotellet. Tur att vi stötte pa ett par okända killar som även de skulle till samma station som vi. För jag hade lovat Helen att betala taxi hem. Puh. Där hade jag tur. Är väldigt ofta generös pa krogen, framförallt med taxiresor. Eller hur Sofia:-)? Runt femsnaret ramlade vi i säng och madam Cupcake vakade över oss.
Dagen efter och även den sista dagen spenderades i i bakismode i Covent Garden. Mer folk än man tror är möjligt och pulled pork burgare.
Indisk middag (igen!) i Brick Lane. Jag vill understryka att jag inte kör sightseeing i minijumpsuit och högklackat utan jag försöker bara hitta vägen till Brick Lane där vi at middag. Det tog tva minuter att ga.
Helgen flög förbi alldeles för snabbt. Men jag tror att jag talar för oss bada när jag säger att trots en snabb helg är vi berikade med manga minnen, färgglada jackor och Helen med ett par solglasögon mindre.
Bra helg med en människa som betyder väldigt mycket för mig. Tack för London baby. Du är sjukt bra.
Kommentarer
Trackback
