Att flyga med flärd....
.....är svårare än man tror.
Som bekannt skulle jag flyga till Sverige på onsdag. Upp 05.30 för att plugga det sista inför mitt sista prov. Iväg, skrev prov. Gick och handlade det sista inför min resa. Åt en snabblunch med Patrick. Iväg till tåget. Laddad och lättat. Provet gick bra och en underbar tid i Sverige låg framför mig. Kom till flygplatsen nästan två timmar innan planet skulle lyfta. Bra med tid. Jag hatar att flyga när jag måste stressa. Kort kö till bagageinlämningen.
När jag väl står där, kollar bagagetjejen länge på min biljett. Sen säger hon:
- Vart flyger du?
- Till Stockholm
- Nej, fast här står det att du flyger från Stockholm. Kolla här. Och kolla gjorde jag. Och insåg att jag hade bokat åt fel håll. Bokad från Arlanda till Zurich. Vad fan! Snacka om dumstrut. Det var bara att försöka lösa problemet. Irrade runt som en yr höna i ungefär 15 minuter, halvt skrattande, halvt gråtande. Nej, det fanns ingen lösning. Det var bara att åka hem. Hej antiklimax!
När jag väl kom hem igen, var jag helt förstörd. Inställd på att jag missat min enda möjlighet att åka till Sverige innan sommaren. Scheisse! Men mina fina föräldrar, mina underbara kompisar och min Patrick lyckades motivera mig och en ny biljett söktes. Och jag hittade en. En liten mellanlandning i Berlin, men so what?
Så på torsdagen blev det favorit i repris. Väskan var ju redan packad och klar. Ställer mig på tåget (helt sjuuukt mkt folk). Tåget är försenat. Shit. Jag kommer att missa det tåget som går till Zurich. Aja, jag får ta det som går en halvtimme senare. En halvtimme senare sitter jag på tåget. Har fått ressällskap av två jättesöta gubbar. Rösten från tågprataren säger (fast på tyska såklart): Vi har problem med loket. Vi kommer bli försenade. Vi vet inte hur försenade. Gubben bredvid säger till mig: Oh, hörde du. Problem med loket. Det kan ta flera timmar att fixa. Tack min nyfunna vän för att du lugnar ner mig i denna svåra situation. Men tåget blir inte en timme försenat, utan tio minuter senare rullade tåget och Bern började bli historia. Jag tänkte, vad kan gå fel mer? Jag kommer inte att vara glad för att få åka till Sverige förrän jag står på svensk mark. Men allt gick bra. Mina gamla erfarenheter med Air Berlin (otrevlig personal, förseningar och andra otrevligheter) försvann. Allt gick smurt.
Två resor bort är Sverige.
Ett problem med mellanlandningar är ofta kort med tid och alldeles för långt att gå. Förra gången jag flög med Air Berlin höll jag på att missa mitt flyg. Och Air Berlin flygvärdinnan lät mig gärna veta att planet inte väntar. Jag får bara hoppas att jag hinner. Jag bröt ihop (skulle hem till Schweiz för att gå på Sarahs begravning). En engelsman lät mig sitta bredvid honom och torkade mina tårar. Jag hann hem, men erfarenheten från Air Berlin var dålig. Igår var det bättre. När jag steg av planet stod det en tysk tant med skylten "stockholm"..det är jag! Och så fick jag en privat chaufför som tog mig till planet som skulle ta mig till Sverige.
Tillslut såg jag svensk mark och kände för första gången att Sverige faktiskt skulle hända.
Har aldrig varit så glad av att se Bellman. Hej Sverige, här är jag.
Aja, det var min historia om hur man kan tillföra lite mer spänning i vardagen.
Massa pussar från mig och från svenskt mark.
Som bekannt skulle jag flyga till Sverige på onsdag. Upp 05.30 för att plugga det sista inför mitt sista prov. Iväg, skrev prov. Gick och handlade det sista inför min resa. Åt en snabblunch med Patrick. Iväg till tåget. Laddad och lättat. Provet gick bra och en underbar tid i Sverige låg framför mig. Kom till flygplatsen nästan två timmar innan planet skulle lyfta. Bra med tid. Jag hatar att flyga när jag måste stressa. Kort kö till bagageinlämningen.
När jag väl står där, kollar bagagetjejen länge på min biljett. Sen säger hon:
- Vart flyger du?
- Till Stockholm
- Nej, fast här står det att du flyger från Stockholm. Kolla här. Och kolla gjorde jag. Och insåg att jag hade bokat åt fel håll. Bokad från Arlanda till Zurich. Vad fan! Snacka om dumstrut. Det var bara att försöka lösa problemet. Irrade runt som en yr höna i ungefär 15 minuter, halvt skrattande, halvt gråtande. Nej, det fanns ingen lösning. Det var bara att åka hem. Hej antiklimax!
När jag väl kom hem igen, var jag helt förstörd. Inställd på att jag missat min enda möjlighet att åka till Sverige innan sommaren. Scheisse! Men mina fina föräldrar, mina underbara kompisar och min Patrick lyckades motivera mig och en ny biljett söktes. Och jag hittade en. En liten mellanlandning i Berlin, men so what?
Så på torsdagen blev det favorit i repris. Väskan var ju redan packad och klar. Ställer mig på tåget (helt sjuuukt mkt folk). Tåget är försenat. Shit. Jag kommer att missa det tåget som går till Zurich. Aja, jag får ta det som går en halvtimme senare. En halvtimme senare sitter jag på tåget. Har fått ressällskap av två jättesöta gubbar. Rösten från tågprataren säger (fast på tyska såklart): Vi har problem med loket. Vi kommer bli försenade. Vi vet inte hur försenade. Gubben bredvid säger till mig: Oh, hörde du. Problem med loket. Det kan ta flera timmar att fixa. Tack min nyfunna vän för att du lugnar ner mig i denna svåra situation. Men tåget blir inte en timme försenat, utan tio minuter senare rullade tåget och Bern började bli historia. Jag tänkte, vad kan gå fel mer? Jag kommer inte att vara glad för att få åka till Sverige förrän jag står på svensk mark. Men allt gick bra. Mina gamla erfarenheter med Air Berlin (otrevlig personal, förseningar och andra otrevligheter) försvann. Allt gick smurt.
Två resor bort är Sverige.
Ett problem med mellanlandningar är ofta kort med tid och alldeles för långt att gå. Förra gången jag flög med Air Berlin höll jag på att missa mitt flyg. Och Air Berlin flygvärdinnan lät mig gärna veta att planet inte väntar. Jag får bara hoppas att jag hinner. Jag bröt ihop (skulle hem till Schweiz för att gå på Sarahs begravning). En engelsman lät mig sitta bredvid honom och torkade mina tårar. Jag hann hem, men erfarenheten från Air Berlin var dålig. Igår var det bättre. När jag steg av planet stod det en tysk tant med skylten "stockholm"..det är jag! Och så fick jag en privat chaufför som tog mig till planet som skulle ta mig till Sverige.
Tillslut såg jag svensk mark och kände för första gången att Sverige faktiskt skulle hända.
Har aldrig varit så glad av att se Bellman. Hej Sverige, här är jag.
Aja, det var min historia om hur man kan tillföra lite mer spänning i vardagen.
Massa pussar från mig och från svenskt mark.
Kommentarer
Postat av: Lina
Fy fan jag blir alldeles nervös av att läsa det fast jag vet att du redan är här!! Imorn ska vi kramas! Och dricka sprit. :) PUSS!
Postat av: Rebecca
Tell me about it. När sågs vi sist egentligen? Typ i somras vid lillsjön..ja, det var väl då? I slutet av juni början av juli. Tur att vi träffas hos Sofia, skulle nog inte känna igen dig längre:-)!
Postat av: Elinan
Vad skönt och roligt att du lyckades komma hit! :)
Vad vore livet utan lite spänning? Men nu räcker det på ett tag..
Postat av: R
Nej, så är det absolut Elina! Framförallt känns lördagens utgång snäppet coolare (om det ens är möjligt) efter denna (smärre) problematiska hemresa. Imorn blire tuttut!
Postat av: Kerstin
Såg Bellam???? Mamma och gudmor såg du! Skitunge, du behöver glasögon!!!!!
Postat av: Rebecca
Du har så rätt Kerstin. Men er är jag ju alltid glad att se. Bellman brukar inte göra mig så värst exalterad i vanliga fall:-)
Trackback
