gudrunorut

Rebecca, home alone.

Min finaste Patrick sitter just nu pa taget. Taget som tar honom till Zürich. Till flyget. Som tar honom hem. Hem till mitt Sverige. Jag är lite avundsjuk saklart, men "the job is calling". Han ska pa stora äventyr. Cykla Vättern. Och stackarn har i princip inte tränat nagonting. Jag hoppas pa fint väder för killen är den mest mentalt starka människa jag träffat. 30 mil är en pannkaka med lite sol. Hans mentala styrka kan ta honom runt. Han är starkare mentalt än nagon annan jag känner. Galen kille.

 

 

För att fira Patricks avresa, sa bjöd han pa lunch pa sitt jobb. Mitt första möte med hans nya arbetsplats. Eller mitt första möte med restaurangen som är belägen vid hans nya arbetsplats.  Patrick jobbar pa ett sadant där "du-har-ingen-batch-sa-du-far-inte-komma-in" jobb.  Och jag har ingen batch. No batch, no goodies. 

 

 

Patrick bjöd t.o.m. pa kaffe och sandära finsjoklad efter maten. 

 

 

Eftersom att Patrick inte är hemma blir middagen väldigt icke-pretantiös. Soppa med nagra konstiga bollar i och sa höjdpunkten: Reesers. Me love Reesers. Efter ar av importerande av Reesers via mina engelska vänner som bor här i cheese, sa kan man äntligen köpa dem här. Äntligen! Me love peanut butter! 

 

Och sist men inte minst, tack för maten Patrick. Och för att du är du. Jag är jättestolt över dig och jag tror att du kommer att ta dig runt galant. För du är den bästa jag vet. Och det bästa jag vet. Njut av Sverige at mig med! Puss

 

That was that. Puss

 

I hope u r right with me making around the water-thing.