Till Sarah
Men Sarah, grejen är bara den att jag fick ett samtal av Patrick i fredags. Han berättade att du hade råkat ut för en olycka. En olycka som var för svår för dig att överleva. I torsdags hade dom stängt av din maskin som höll dej vid liv. Din hjärna fungerade inte mer. Vi måste säga hej då. Du finns inte mer.
Jag är rädd. Jag är rädd att du var rädd. Jag är så orolig att du var rädd och så orolig att du hade ont. Hade du ont? Det gör så ont att tänka att du hade ont. Men jag tror att du redan då hade en ängel vid din sida. Som höll i din hand. Som tog bort din rädsla och smärta. Som smekte din kind och viskade att allt kommer att bli bra. Som vaggade dig till sömns och såg till att du kände all den kärlek som vi känner för dig. Som vi alltid kommer att känna för dig.
Det gör så ont. Sarah, jag har så ont. Varje andetag, varje hjärtslag, varje rörelse gör så ont. Hur kan du inte finnas längre? Hur ska jag klara av att aldrig mer prata med dig, aldrig mer se dig skratta? Utan en chans att säga hej då, utan att få chansen att berätta för dig vad du betyder för mej, utan att få krama dig en sista gång, hur ska jag klara av aldrig mer?
Sarah, jag hoppas att du vet vilken underbar människa du var, att din vänskap är en gåva. Jag hoppas att du vet att du är en på miljonen och att du vet att du är den allra, allra finaste. Jag hoppas att du vet att vi älskar dej Sarah. Och att vi alltid kommer att älska dej.
Vi är inte redo att släppa taget om dig än. Du hade så mycket mer att ge och vi behöver dig fortfarande. För alltid. Jag trodde att jag hade mycket mer tid med dig. Men vår tid var knapp, någon annan ville något annat. Du är en ängel nu. Du var en ängel på jorden, nu är du en ängel himmel.
Jag kommer alltid bära dig med mig och jag kommer aldrig att glömma dig. Tack för att jag fick vara en del av ditt liv. Vi ses i himlen.
Din kompis Rebecca
Sarah. I flew to Sweden this Wednesday. It had been a tough week. My dad had to go to the hospital. He had problems with his heart. And a friend of mine had an accident and got paralized for life. If he is lucky, he might be able to move his arms again. I was sitting on the plane and I thought about how unfair life is. That everything happens at the same time. I was thinking that I really did not want the result from the Soz Psy test to come this week. It could only be a bad result after such a bad week. But you know how they are so....obviously, I am still waiting for the results.
But Sarah, the thing is that I got a call from Patrick this Friday. He told me that you had been in an accident. An accident that you could not survive. On Thursday they turned the machine off that kept you alive. Your brain was not working anymore. We had to say goodbye.
I am afraid. I am afraid that you were afraid. I am worried that you were afraid and I am worried that you were in pain. Were you in pain? It hurts so much to think that you were in pain. But I think that your angel was already by your side. She held your hand. She took away your fear and pain. She kissed your cheek and whispered that everything will be ok. She held you in her arms while you were falling asleep and made sure that you felt all the love that we feel for you. Love that we will always feel for you.
It hurt so much, Sarah. Every breath, every heart beat, everything is hurting. How can you not be here anymore? How am I suppose to never see you again? Never talk to you again? Never see you laugh again? Without saying goodbye, without being able to tell you how much you mean to me, without being able to hug you one last time, how am I suppose to do never again?
Sarah, I hope you know what a wonderful person that you are. I hope that you know that it has been an honour for all of us to have you as our friend and that you know that you are wonderful. And I hope that you know that we love you. And that we will always love you.
We are not ready to let go of you Sarah. You had so much more to give and we still need you. But it seems as we do not have much choice, somebody wanted something else. You are an angel now. You were an angel here on earth, now you are one in heaven.
I will always carry you in my heart and you will never, ever be forgotten. We will see us in heaven as the swiss would say.
Your friend Rebecca
<3
