Ett Berg av sol
Helgen inleddes med jobb. Fredagkväll med fine dining. Right up my alley! Efter att jag hade jobbat gick jag hem och at upp resten av min marabouchoklad och kollade pa Greyan tills fullPatrick kom hem och störde mig. Pa lördagen vaknade jag som vanligt tidigt (med tuppen). Jag städade lite hemma och när min Fyllekaja hade vaknat, gav vi oss av för att storshoppa. Som nämnt tidigare har vi för tillfället en bil (tills imorn) sa vi bestämde oss för att utnyttja den sa gott som möjligt ( 36 l cola Zero och 48 l öl:-))
När vi väl kom hem blev det stressigt. En kompis till oss ringde och fraga om vi ville följa med och vandra. Daligt väder i Bern men fint väder i Interlaken. Sa vi packade allt vi fick med oss och begav oss till Interlaken. Om det var värt stressen?..Ja.
Halvvägs. Fran Vänster: Patrick, Julian och Martin. Julian var med om en olycka i Juni. Han skulle flyga fallskärm men vinden ville inte och han föll 20 meter fritt fall. Inte bara överlevde han, men han kan fortfarande ga och han kommer att bli helt aterställd.
Vi vandrade 900 m uppför. Och trots att jag bara hade ätit en Gipfeli (Crossaint) och druckit en latte pa hela dagen, blev jag inte pa daligt humör. Jag antar att berg har en bra effekt pa mig! I och för sig försag P mig med tva miniBounties. Det kanske var dom som tog mig till Bergstoppen
Efter lite över tva timmar av vandring och "klättring" nadde vi toppen. Utsikten, breathtaking. I touched snö för första gangen i ar. Fina grejer. Det var värt the effort.
När solen började ga ner, började vi ocksa ga nerat. Benen var trötta men till slut var vi nere igen. Trötta och hungriga tog vi oss hem till Patricks föräldrar. När vi kom fram upptäckte vi att deras toalett som skulle ha renoverats de senaste tva veckorna, inte var klar. Toaletten stod mitt i vardagsrummet. Prova och bo i en lägenhet utan toalett. Mission impossible. Det var bara att be om en sovplats hos Martin, var vandringskompis. Som tur är, är han son till tva läkare sa han hade nog plats till oss med:-)
Nej, nu är det dags för mig att plugga lite.
Massa kramar/
Rebecca
När vi väl kom hem blev det stressigt. En kompis till oss ringde och fraga om vi ville följa med och vandra. Daligt väder i Bern men fint väder i Interlaken. Sa vi packade allt vi fick med oss och begav oss till Interlaken. Om det var värt stressen?..Ja.
Halvvägs. Fran Vänster: Patrick, Julian och Martin. Julian var med om en olycka i Juni. Han skulle flyga fallskärm men vinden ville inte och han föll 20 meter fritt fall. Inte bara överlevde han, men han kan fortfarande ga och han kommer att bli helt aterställd.
Vi vandrade 900 m uppför. Och trots att jag bara hade ätit en Gipfeli (Crossaint) och druckit en latte pa hela dagen, blev jag inte pa daligt humör. Jag antar att berg har en bra effekt pa mig! I och för sig försag P mig med tva miniBounties. Det kanske var dom som tog mig till Bergstoppen
Efter lite över tva timmar av vandring och "klättring" nadde vi toppen. Utsikten, breathtaking. I touched snö för första gangen i ar. Fina grejer. Det var värt the effort.
När solen började ga ner, började vi ocksa ga nerat. Benen var trötta men till slut var vi nere igen. Trötta och hungriga tog vi oss hem till Patricks föräldrar. När vi kom fram upptäckte vi att deras toalett som skulle ha renoverats de senaste tva veckorna, inte var klar. Toaletten stod mitt i vardagsrummet. Prova och bo i en lägenhet utan toalett. Mission impossible. Det var bara att be om en sovplats hos Martin, var vandringskompis. Som tur är, är han son till tva läkare sa han hade nog plats till oss med:-)
Nej, nu är det dags för mig att plugga lite.
Massa kramar/
Rebecca
Kommentarer
Trackback
