Att sona sitt brott
Jag ska halla mig kort. Eller försöka. Igar kollade jag pa SVT Debatt. Jag gillar Debatt. Det är liksom hjärndött pa nagot sätt. Jag kan titta utan att ta med mig hjärnan pa resan.
Det är inte sällan som jag blir upprörd. Den där Katrina Zytomierska är ju inte direkt den finaste kulan i julgranen. Provokativ och elak. Men det irriterade mig inte sa mkt att jag skulle skriva en blogg om det. Lat henne äta sitt fett och sin bacon om hon nu tycker det är sa himla bra. Jag tycker man ska fa äta som man vill.
Däremot sa blev jag fruktansvärt upprörd när jag hörde diskussionen om huruvida man ska hänga ut pedofiler eller inte. Jag, som alla andra, tycker att det var väldigt starkt av Patrik Sjöberg att skriva en bok och med det, hjälpa manga andra. En stor applad för stort mod. Men jag har sagt det förut och jag säger det igen, jag tycker att boken kvalitativt sett, är skräp. Jag var sa besviken pa boken och kan inte första hur människor kan tycka att den är bra. Den är upprepande och fruktansvärt daligt skriven. Men boken är ju inte problemet. Good for him. Det är den diskussionen som fördes i SVT igar, om att hänga ut pedofiler.
Jag skulle vilja börja med att hänvisa till en dokumentär jag sag pa SVT. Jag kommer tyvärr inte ihag namnet. Dokumentären kom fran vart stora land i väst, det great US and A. I USA sa registrerar man pedofiler. En lag som kallas "Megan's law" efter en liten flicka som blev valdtagen och mördad. Dokumentären var fruktansvärt tagande. Hur människor, som har sonat för sina brott, blir straffade för alltid. Under hallowen blir dessa människor inlasta i kyrkan medan barnen är ute och tigger godis. De som inte är inlasta i kyrkan far inte vistas utomhus, far inte ha nagon dekoration av nagot slag och far inte ens ha tänt i sina egna hus. Det fick mig att ma illa.
Det var inledningen Nu till argumentationen.
1. Jag börjar pa grundnivan. En människa som har suttit i fängelse har sonat sitt brott. Det är tyvärr inte sa enkelt. Men en bra början. En grundtanke som inte bör glömmas bort.
2. Pedofili. Pastaende: Pedofili är obehandelbart, du kan aldrig bli frisk. Det stämmer. Det är svart att bota en pedofil. Väldigt svart. Men, det finns viktiga nyanseringar som man inte far glömma bort. För att göra detta lite mindre komplex maste jag använda mig av det engelska spraket. I Sverige har vi pedofiler. Eller vi använder ordet pedofil. Oavsett om det handlar om en människa som tänker pa barn sexuellt eller om det är en människa som faktiskt har utfört sina tankar, att det har gynnat ut i ett beteende. I det engelska spraket är det mer nyanserat. Vi har pedofiles. Och sa har vi child molesters. Bada grupperna är pedofiles men inte alla är child molesters. Alltsa, alla a är b, men inte alla b är a. När man alltsa säger att pedofili är obotbart sa menar man att tankarna förmodligen aldrig kommer att försvinna. Den kognitiva komponenten som är sa djupt integrerad i dessa människor är svar att behandla. Nagonting som däremot gar att behandla, är child molesters. Att fa bort beteendekomponenten. Att inte utföra sin handling. Att kontrollera sina tankar. Och att fa insikt. Att jobba med den kognitiva komponenten. Det är inte lätt, men det är möjligt.
3. Vart ska vi dra gränsen? Ska vi hänga ut pedofilier da ska vi hänga ut valdtäktsmän. Ska vi hänga ut valdtäktsmän, da ska vi hänga ut mördare. Ska vi hänga ut mördare, da ska vi hänga ut män som misshandlar sina kvinnor. Vart ska vi dra gränsen?
Det här är väldigt provokativt men jag har själv inga barn. Och jag är inget barn. Sa alla pedofiler i min närhet kan inte skada mig. Eller nagon nära till mig. Valdtäktsmän kan det däremot. Mördare kan. Men inte fan vill jag veta om jag bor granne till en mördare.
4. Dokumentären vittnade även pa en fruktansvärt orättvisa när det handlar om oskyldigt dömda. En 16-aring som hade laddat ner barnporr. Tjejen i filmen var 14. Och han är stämplad för alltid. En människas framtid som bara är förstörd. Det gjorde ont att se.
Hittills sa har det handlat om människovärden. Hur man ser pa människan. För mig är människan dynamisk och inte statisk. En människa förändrar sig. Varje dag, hela tiden. Hade jag inte trott det hade jag aldrig kunnat plugga till psykolog. Andra människor tror pa harda straff. Jag gör inte det. Jag vill överga till de facto.
5. Det är kontraproduktivt. Det kommer inte att fungera. Av olika anledningar.
- För att aterga till dokumentären. Pedofilerna eller child molesters som de kallas i USA, far inte vara närmare än 300 m fran en skola, en kyrka eller andra platser där barn kan vistas. Men de vet inte vad som finns runt varje hörn. Detta innebär att de ofta inte kan röra sig fritt utan kan bara använda sig av bekanta vägar. Om det skulle vara sa att de befinner sig för nära en skola, riskerar det livstid i fängelse. Även den killen som jag nämnde ovan, som hade laddat ner barnporr.
Det jag tycker är viktigt att komma ihag här, är inte att dömda child molesters inte far röra sig fritt. Det är jobbigt men det gar att lösa. Däremot sa ökar det ju risken för att falla tillbaka. Massivt. Det tryck och det indirekta tvang att alltid tänka pa barn, vart man än gar är oerhört kontraproduktivt. Och fungerar inte.
Pedofiler borde halla sig ifran barn. Rent sjukdomsmässigt sett. Men det maste komma ifran insikt, ifran lärdom av den egna sjukdomen. Och inte genom tvang. Ta det fran en halvt (mer än halvt) utbildad psykolog, man kan inte tvinga en sjuk människa till att bli frisk.
6. En aterknytning till Debatt igar. Pa den ena sidan hade vi offren, i det här fallet Patrik Sjöberg. Pa den andra sidan hade vi experterna, Eva-Maria Laurèn, överläkare rättspsykiatri och Johan Pehrson fran justitieutskottet. Patrick Sjöberg menade pa att man som offer vet vad som borde göras och att experterna egentligen inte visste vad det handlade om. Självklart sa är det som Patrik Sjöberg och manga andra barn har blivit utsatta för, fruktansvärt tragiskt. Men det finns en anledning till varför inte offer far dömma i rätten. Det kallas hämnd.
Det var framförallt tva viktiga punkter som "experterna" lade pa bordet. Eva-Maria tryckte pa punkten att det är viktigt med prävention och behandling. Med hjälplinjer. Att förhindra att brott begas. Det är mycket svart (vilket bl.a dokumentären ifran USA vittnade om). Men hon har rätt. Med tanke pa att de flesta inte atergar till att utnyttja barn, sa är det farligt att fokusera alltför mycket pa dessa människor. Patrik Sjöberg tyckte att det var dravel och papekade att mörkertalet är stort. Det finns alltig mörkertal. I all statistik. Statistik är ingen exakt vetenskap. Samtidigt pratar man även om bättre eftervard. En möjlighet att fa ga i behandling. Att fa stöd. Att fa fortsätta sitt liv och lära sig att kontrollera sin sjukdom. Allt lät sa sunt. Men hela studion var pa Patrick Sjöbergs sida. För en anledning som för mig är helt oklar.
Även Johan Pehrson tryckte pa bättre efterbehandling och hardare straff (jag hoppas att han menar längre behandling, men det är att ga in i detalj). Han upprepade en mening som var mycket slaende, nämligen att sjuka människor ska behandlas med friska metoder. Needless to say, att hänga ut pedofiler är inte en frisk metod. Enligt mig var dessa tva de enda som hade nagot vettigt att säga (förutom den stackars ensamma människan som vagade ga emot resten av studion och faktiskt ställa sig pa experternas sida).
7. I slutändan har vi samma mal. Vi vill skydda vara barn. Men metoden verkar skilja sig at. Men att hänga ut pedofiler är en beprövad metod och USA vittnar om de förödande konsekvenserna. Det är kontraproduktivt. Vi maste hitta andra lösningar. Vi kan inte hänga ut brottslingar och aldrig lata de ga vidare. Framförallt inte människor som är sjuka. Men ingen annan heller för den delen.
Att halla sig kort fungerade inte sa bra. Men det här är ett ämne som berör, mig och manga andra. Men jag vill inte leva i ett samhälle där människor inte kan sona för sina brott. Att fängelse och behandling inte räcker till. Jag har nära till mig som har upplevt just detta. Efter fängelset sa är inte helvetet förbi. Da fortsätter samhället att dömma. Och man vill bara ga vidare. Leva. Men samhället fortsätter att dömma. Det kan göra fruktansvärt ont.
Det var allt jag hade att säga. Nu är det fredag. Och jag ska plugga. Och ga pa julapero pa jobbet. Och ha julfest.
Puss
Kommentarer
Postat av: EM
Rebecca!
Jätteintressant läsning och bra skrivet.
"EFTER FÄNGELSET ÄR INTE HELVETE FÖRBI". Det är så sant.
Personer som har avtjänat sitt straff och numera lever som en vanlig Svensson utan att döda en pissmyra får byta efternamn, får personliga hot, det skickas anonyma mail till alla nya kollegorna bara för att informera om att den nya kollegan har ett fängelsestraff i bagaget, blir trakasserade via mail, får ofrivilliga abonnemang skrivna i deras namn, familjen blir utsatt och hotad via mail(alltid anonymt) och det ryktas om den ena konspirations teorin efter den andra. Allt för att sabotera och inte alls låta personen få en ny chans.
Att tillägga är även tiden INNAN personen är dömd. Kvällspressen som hänger ut folk å det grövsta och skriver totala osanningar. Vad är det värt egentligen? Jo en jävla massa lösnummer. Och tillslut en person som är av många dömd för resten av sitt liv. Oavsett om han/hon döms eller frias i rätten.
Vi är experter på att döma. Vilket alla har rätt till, men att själv begå ett brott för att straffa en tidigare dömd - hur kan det vara OK?
Komplexa frågor, men själv tror jag att samhället måste våga förlåta och gå vidare. Oavsett vilket brott det gäller. Och inte för gärningsmannens skull utan mest för sin egen.
/EM
Trackback
