gudrunorut

Det är fredag och jag är hemma. I min ensamhet pluggade jag lite grann, men tillslut insag jag att plugga pa en fredag är INTE O.K. Sa jag övergick till att kolla pa en skitdalig film. Detta tills jag blev sugen pa rödvin. Jag blir aldrig sugen pa rödvin och framförallt inte när jag är ensam. Men flaskorna stod där och sag sa inbjudande ut, sa jag gav in. Problemet med rödvin att det inte kan drickas framför en film, framförallt inte en film som innehaller en tjej med silikonbröst och en kille med ett onaturligt sexpack. Nej, rödvin ska drickas (helst i sällskap med andra) i samband med ngn intellektuell aktivitet och/eller i samband med ngt slags skapande. Jag har ett litet projekt pa gang (jag vagar inte skriva vad det är, eftersom att jag ofta tar mig vatten över huvudet och inte slutför mina projekt) men jag har tyvärr inte fatt alla "redskap" sa den aktiviteten fick jag utesluta. Jag hade kunnat ta fram gitarren. Och även fast skapande av musik passar med rödvin sa kände jag att min version av happy birthday inte var tillräcklig för mitt rödvin.

Sa jag gör det förbjudna, det dumma, jag skriver i min blogg. Salongsberusad. Detta i samband med lugna favoriter och en blick tillbaka i tiden. Min mail. Det intressanta med e-mails är att de blir som en dabgok. Fran ditt perspektiv och fran andras. Men framförallt sa framkallar e-mails massa minnen. Sorgliga minnen som mail fran Sarah, arga mail fran engelsmannen, arga mail till Martin, arga mail fran Martin, mail fran mig till familjen när jag var i Mexico. Men ocksa mycket fina minnen. Roliga mail med roliga personer, personer som jag inte ens har kontakt med mer idag. Jag funderar pa att skriva ut lite mail, göra en slags minnesbok, med gamla mail. Det känns lite old school goes modern, men det kommer säkert att vara väldigt roligt att ha. All historia finns i princip där (i alla fall tills den tiden innan fb och smartphones kom), alla minnen, alla händelser.

Jag vet inte hur mkt inflytande rödvinet har just nu sa jag känner att jag sätter punkt här. I alla fall när det gäller vikten av e-mails. Idag akte mamma och pappa till Thailand. Mamma var sa orolig för att flyga och hon grät i telefon. Jag, den framtida psykologen, kom självklart till räddning: Men mamma, allt kommer att ga bra. Det kommer inte att hända ngt. Dessutom ska ni ju rida elefant sa du borde nog oroa dig för det iställlet. Da sa hon att hon var tvungen att ga och packa. Men hon var säkert tacksam för min hjälp.

Just nu är det ingen skola. Skolan börjar inte förrän i februari. Men vi har prov. Massa prov. Jag tycker att det är roligt med provtid, da kan man lära sig allt pa riktigt. Det blir däremot väldigt ensamt. Idag har jag t.ex pratade med tre personer: Brevbäraren (god morgon..det räknar jag), Patrick (han är iochförsig min pojkvän, men jag räknar honom ända) och Patricks brorsa. Det kanske inte är sa konstigt att det blir lite ensamt?

Nu ska jag sova. Rödvinet har gjort sitt. Och det förflutna ocksa. Men innan dess. Ett litet mail. Fran den tiden när jag ville plugga journalistik i England eller Skottland. Ett litet Letter of Recommendation fran Thorsten Thörnblad.

Sov sa gott alla mina fina.

/Rebecca