Det fanns en gang i Sverige en skola för alla
Jag har redan varnat alla för att detta är ett politiskt inlägg. Och jag har inte fattat mig kort. Sa ni som ända hittade hit, skyll er själva:-)
Politiker, debattörer och den vanliga människan verkar vara rungande överrens, skolan ska vara bra för alla. Alla ska ha rätt till en trygg skolmiljö, en bra utbildning och fa det stöd man behöver. Eliteleven, elever som inte behärskar det svenska spraket, elever med diagnoser. Alla ska ha rätt till en bra skola. Men sedan börjar denna enade front dra at tva olika hall. Man ska kunna tjäna pengar pa skolan, varje elev blir en kalkyl, hur kan vi se till att siffrorna pa kalkylen lyser grönt i slutet av terminen (I need a dollar, dollar, a dollar is what I need)?. Och valfrihet. Eleven ska kunna välja skola. Och det beslutet ligger självklart inte pa skolan, utan pa eleven. Elitelev, elever som inte behärskar det svenska spraket, elever med diagnoser.
Den svenska skolan har stagnerat. Blivit dalig. Segregerad. Elitskolan i Täby för tjejen med Henri Lloyd jacka och röda Hunter gummistövlar. Skitskolan för tjejen som bor i Hässelby med föräldrarna utan jobb. För tjejen som äter kladdiga makaroner med ketchup i slutet av manaden för att bidragen är slut. Tjejen, som inte har ett busskort. Detta är ett problem som växer, snöbollen rullar och rullar och plötsligt star snögubben ståtligt pa vara skolgardar.
Det gar inte att peka finger. Varför skolan ständigt försämras kräver riktiga analyser av de senaste 20 aren. Samtidigt kan heuristiken vara ett starkt hjälpmedel. Det hela är mer än det halva. Det krävs ingen regressionsanalys för att fastställa det. Istället för att den statliga manadspengen gar till en spargris, fördelas pengarna och det händer att Joakim von Anka är där och rotar. Det är ju snart jul. Det hela är mer än det halva. Heuristiken hjälper oss vidare. Skolan har stadigt blivit sämre. Och faktorerna är manga. Ett komplicerat spindelnät. Men med det fria skolvalet och introduktionen av friskolor, ökade problemen. Vi ser en korrelation. Den ma vara arbiträr och icke-kausal. Sannolikheten är liten. Och jag är övertygad om att introduktionen av friskolor och det fria skolvalet har varit en signifikant faktor i en fiktiv regressionsanalys. En faktor. Men den kan förklara en stor del av varianskakan.
Det finns tva stora problem i dagens friskolesverige som bör belysas. Ett. Det finns ingen prövande instans. Eller det finns ingen prövande instans som verkligen prövar. Att det som har lagstadgats verkligen följs bygger idag pa förtroende. Som att det skulle rada nagon slags altruism och som att Joakim von Anka haller sig borta fran spargrisen med sina tjocka, flottiga fingrar. Vi maste ha en stark och sträng prövande instans som ser till att det som faktiskt är skrivet i lagen, inte bara är bokstäver som rakar bli ord utan även följs i praktiken. Tva. Antagningsprocessen maste bli centraliserad och standardiserad. Den unga damen fran Täby blir ett nummer och likasa tjejen fran Hässelby. Hennes kladdiga makaroner syns inte längre pa pappret och hennes framtid bestäms inte av gröna tal i J. VAs kalkyl. Att bygga ett system pa mänskliga bedömningar, där även vinsten kan vara stor, är ett misstag och ett misslyckande.
Men och detta är viktigt, detta system hjälper inte tjejen och hennes makaroner. För ett positivt besked om en antagning pa en skola pa andra sidan hufvudstaden ger henne inget busskort och inga vidare resurser. Utopibubbelblasan sprack. Hon har inte rad. Och stannar kvar. Hamnar efter. Far inte välja. Och det spelar ingen roll att detta är ett extremfall, att detta bara är en liten bit av en stor saftig kaka, för vi är rungade överens om en sak, alla har rätt till en bra skola. Och vissa menar att alla har rätt till ett fritt skolval. Men det gäller inte tjejen fran Hässelby. Det kan handla om ett barn i hela Sverige, det räcker för att var falsifikationshypotesen som vi alla verkar vara överens om: "alla barn har rätt till en bra skola" maste avfärdas. Ett barn.
Allt detta mynnar ut i pengar. Pengar till J.VA och hans vänner. Sa han kan bjuda Kalle Anka pa semester. Bra utbildning för alla och gröna siffror i en kalkyl gar inte ihop. Det leder till elitism. Där de elever som genererar mest pengar (eller kostar minst pengar sa vem fan vill ha en elev med en ADHD-diagnos?!) även far tillgang till den bästa utbildningen. Det är inte sa Sverige ska se ut. Vi ska ha ett Sverige där alla, varenda litet barn fran syd till nord, har rätt till en bra utbildning och en trygg skolmiljö. Där pengar inte regerar. En stark och statlig skola, langt borta fran J.VA flottiga fingrar. Där vara skolor är hetereogena och där direktörens dotter äter varrullar med sonen fran den iranska politiska flyktingen. Där alla känner sig trygga. Där det hela är större än det halva. Men det kan vi bara astadkomma med en spargris för alla. Alla resurser samlade pa en plats och fördelade rättvist över alla vara barn. Var framtid.
Och skalar vi av allt detta och ser det i sin nakna, rätt fula gestalt ser vi en motsägelse, tydligare än de flesta. Alla barn har rätt till en bra skola och alla barn har rätt att välja. Men med bra och starka skolor över hela Sverige, blir valmöjligheten överflödig. Varför välja att aka till Täby fran Hässelby när skolan är precis lika bra i Hässelby som i Täby? Det finns ingen anledning, ingen motivation och ingen logik. Det fria valet är överflödigt och är bara nödvändigt sa länge vi har elitskolor och skitskolor. Sa att direktörenas barn kan fa ga pa elitskolan i hufudstaden och inte äta varrullar med sonen fran den iranska politiska flyktingen. Det fria skolvalet är även nödvändigt sa att det starka barnet, fattig eller rik (men inte för fattig för ni vet, alla har inte rad med ett busskort!), som inte äter upp mycket av friskolornas resurser, kan fa bli ännu starkare. Sa att det barnet, det dyra barnet, det svagare barnet, inte förstör för de starka. Men har vi en bra skola för alla, behöver vi inte det fria skolvalet.
Sa lat pengarna ga till en spargris, det hela är större än det halva. Slopa friskolorna. Stärk de kommunala skolorna, gör verklighet av utopin, alla har rätt till en bra skola. Och slopa sedan det fria skolvalet.
And no child will be left behind.
Anmärkning: Detta inlägg har inspirerats av uppdrag granskning och debatt. Jag vill understryka att jag inte stödjer nagot slags pastaende om att den grundläggande människosynen skulle se annorlunda ut i friskolevärlden om man jämför med de kommunala skolorna. Jag tror att värdegrunden ser ungefär likadan ut. Den nissen till friskolerektor som vi fick se i uppdrag granskning är undantaget. Ett undantag som man likväl kan hitta i de kommunala skolorna. Vi har kompetent personal, i friskolorna precis som i det kommunala skolorna. Det här inlägget handlar inte om människan i friskolan (förutom kanske de som tjänar heavy stash pa friskolorna). Det handlar om ett annat synsätt. Som jag inte kan sta bakom. Det handlar om att vi vill använda olika medel för att na samma mal.
Kommentarer
Trackback
