I barnens tecken...

Idag har jag hängt med mina kusinbarn och vilket roligt häng sedan! Först fick jag hänga med det stora KBet Soan. Han fyller tre i februari och är en riktig guldklimp. Där vi (läs pappa) kommer ifrån är alla tvåspråkiga. Inte jag och inte farfar även fast han förstår franska. Lilla Soan pratar tyska men vissa ord säger han på franska och menar på att det visst är franska. Soan har alltså inte lärt sig franska hemma utan snappat upp det mesta på dagis. Och det är så ursött. Idag hade t.ex Soans mormor mat i ugnen och mitt hjärta smälte när Soan pekade på ugnen och sa: qu'est-ce que c'est? Dessutom säger han alla färger på franska. Det är fascinerande med språk och barn tycker jag. Hans morfar kallar han förövrigt för daddy. Eller mer: däääddy.



På eftermiddagen fick jag träffa lilla Filip som är ungefär exakt ett år yngre än herr Soan. Filip har utvecklats väldigt mycket sedan vi sågs sist. Nu kunde han både gå och prata, om än på sitt sätt. Med Filip får jag prata svenska. Det gillar jag. Riktigt söt liten filur.



Ja, en riktigt mysig dag. Jag umgås inte mkt med barn och idag var jättemysigt (och nej, jag vill inte ha barn än. Är långt ifrån barn, jag har fortfarande mycket som jag vill hinna göra innan vi två blir tre). De gör mig glad och deras internationella utveckling fascinerar mig. Tänk dig vad bra de kommer att vara på språk om ett par år. Förmodligen galet bra. Nej, nu ska jag sova, es war ein anstrengende Tag.

Puss♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0