Jag och min far

Obs! Detta inlägg bör läsas medan man lyssnar pa laten nedan. Mani Matter. En schweizisk legend. Sjunger eller sjöng (han dog i en bilolycka innan han var 40...det kanske är sa man blir en legend?) pa schweizertyska sa ni fattar förmodligen inte sa mycket. Men den ger den rätta känslan liksom.
 
http://www.youtube.com/watch?v=G83PIixn0iM
 
 Som tidigare nämnt sa träffade jag min pappeli igar. Som vanligt var det en väldigt trevlig kväll som gick alldeles fort. 
 
 
Efter en kortare spatsering i staden sa gick vi och tog en öl. Pappa hade varit i Bern sedan klockan ett och ölsuget blev starkare och starkare. Han fick även sin lilla present. Han blev glad. Fast tröjan som jag hade köpt var nog lite för liten. Men det är ju en komplimang. Jag ser ingen mage pa min pappa:-)

  
Efter ölen begav vi oss till Bundesplatz för att se ljusshowen av vart riksdagshus. Det var riktigt bra och jag hade rysningar hela tiden. Jag gillade slutet allra bäst. Jämställdhet, prinsessan kan själv! (All the women who are independent, throw your hands up at me, all the honey's who makin' money
throw your hands up at me)
 
 
Efter ljusshowen blev det äntligen mat. Jag älskar det schweiziska köket och kvalitèn pa maten. Jag har varit i Frankrike flera ganger och jag kan inte första varför alla tycker att det franska köket är sa bra. De har goda rätter men de kan inte laga skiten. Jag har sällan ätit sa dalig mat som i Frankrike (och da har jag ända varit mitt i Frankrike i en liten by och i Cannes och Nice). Det italienska köket däremot, alltid god mat. Inte för att jag vet hur lätt det är att misslyckas med en pizza? Hur som, schweizarnas utbildning är bade lang och väldigt bra och det märker man pa maten. Aja, shit i that.
 
Till förrätt at jag en utav mina favoriter och jag vill säga att det är en typisk schweizisk sallad. Man äter ju ofta bara sallad till förrätt här. Det gillar jag. Men iaf, till förrätt at jag Mâchesallad med bacon, ägg och krutonger. I love it. Och till varmrätt körde jag en till schweizisk favorit: Berner Geschnetzeltes med rösti och kantareller. Jag säger bara: mmm, mmmm, mmmmm. 
 
 
Pappa Rolfeli at lever. Usch och jäk! Men det bor nog en liten barbar i pappa. Det som är roligt när vi träffas i Bern är att vi pratar mycket om tiden när han bodde i Schweiz. Det är mycket som jag inte vet. Igar fick jag t.ex. veta att pappa gick pa ett svindyrt internat i tre ar. Jag visste att han hade gatt pa den bästa hotellskolan i hela världen typ. Och jag visste att han gjorde hela utbildningen pa franska. Jag visste däremot inte att det var ett internat. Jag som hatar privatskolor. Där ser man.
 
Vi brukar även prata mycket vin. Han kan sa mycket och det är sa häftigt när man har tid att fa ställa massa fragor. Det finns sa mycket man kan veta om vin. Patrick och jag fick en flaska Amarone i helgen. Det är det dyraste vin du kan dricka typ. Backstreet boys drack även Amarone nu när de var i Sverige, iaf enligt skvallerblaskan Aftonbladet. Men vet de varför de betalar sa mycket för en flaska? För att det lagras väldigt speciellt och väldigt länge. Druvorna lagras i hö. Det visste min pappa. För han kan vin. Min pappa. Han kan. 
 
 
Pappa och jag. Jag önskar vi kunde göra sadana här saker oftare. Saknar dig och alla andra i Sverige. Ni är sa langt borta. 
 
 Tack för en trevlig kväll pappa! 

 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0