Min pappa, skidkungen
Skön helg. Jag körde en jobb pa lördagsmorgonen och sedan drog jag till min pappa och min farfar i Evilard där jag bor. Farmor är ju pa sjukhus sa vi var där bade lördag eftermiddag och söndag eftermiddag. Hon är pa bättringsväg.
Pa lördagen var vi även pa födelsedagskalas, världens sötaste kusinbarn fyllde 3 ar. Även mitt andra kusinbarn var där, även han väldigt söt. Pa kvällarna spelade vi det schweiziska kortspelet jass. Världens mest komplicerade kortspel känns det som ibland. Men ack sa roligt. Pa söndagen kom även min kära Patrick och vi kunde spela jass pa riktigt. Fyra ska man egentligen vara. Tyvärr sa har jag inga bilder. Mobilen kände att den behövde vila.
Planen var skidakning pa mandagen. Vädret sag inte ut att bli sa bra men en viking är alltid en viking. Sa vid drog upp i bergen. Vi var uppe pa toppen med första liften. Och tur var det. Det var nag arets finaste skiddag. Ni vet, eller iaf ni som aker skidor, en sadan där dag när det har snöat natten innan dvs. pudersnö deluxe, sol, ungefär sex minusgrader, inte ett moln pa himlen och vindstilla. Helt sjuk dag. Men nu kollar vi pa bilder istället.
Jag är en bergsmänniska. Jag älskar bergen. Aka skidor, vandra, you name it, I am there! Terapi för själen. Hur kan detta inte vara rogivande?
Glada hobbyskidakare.
Jag och Pappeli vid starten av Loberhornrennen. Jag kom etta. Pappa kom sist.
Pappa och jag. Framför vilket berg? Ni som är i alperna, ni borde veta:-).
Dagen avslutades som sig bör. Med ostfondue. Den perfekta middagen efter den perfekta skidakningen.
Nej, men nu ska jag inte mala upp allting som perfekt. För hade det varit perfekt hade jag inte suttit här nu med ett knä som jag inte kan stödja mig pa. Jag hade inte haltat runt som en efterbliven hund da. När vi kom ner fran backen sa märkte jag av mitt knä. Och det blev bara värre och värre. Jag har sa jävla ont idag. Jag hoppas att det är för att jag överansträngde knät. Vi körde ju mycket offpist och i pudersnö, vilket jag är väldigt ovan med. Dessutom är mina skidor fran 1800-talet och jag har inte servat dem pa säkert tre ar. Vilket iochförsej är mitt fel. Jag hoppas som sagt att det är en överansträngnign av knät. Däremot ramlade jag typ tusen ganger, sa det kan även ha vridits fel. Jag avvakta och ser. Här är iaf filmen pa en utav mina miljoner vurpor och pappa, skidkungen. 57 ar och bäst i backen.
Hej.
Kommentarer
Trackback
