gudrunorut

The point of no return...

...används inom sexualterapi. Men passar även här. Imorse outade jag att jag ska springa ett maraton. Inte vilket som helst, utan Jungfrau maraton. Ungefär hälften platt, hälften rakt upp. I bergen. Fruktansvärt jobbigt, men det ska bli riktigt roligt. Inte bara maratonet själv, utan vägen dit. Helen har ju sprungit fem (eller är det sex?) ar i rad. Sa det ska bli kul att springa med henne. Eller snarare, i hasorna pa henne. Snabb som en vessla den där Helen. 

 

Anders Nissar sa till mig att, ja du är ju ingen maratonlöpare, utan mer en sprinter. Och jag ger A.N rätt. Jag och P körde en sprint i söndags efter var joggingrunda. Jag var snabbare än honom och han sa att han skulle sätta 700 kronor (100 CHF) pa att jag var snabbare än alla hans kompisar. Det tror iochförsej inte jag, men jag är snabb. Däremot höll han pa att somna springandes eftersom att jag är sa langsam.  Har svarare med längre sträckor (jag är ju lika lang som överkropparna av vissa maratonlöpare, sa jag kan ju skylla lite pa det. Lite iaf.). Men jag ska ska fixa det. Träning och disciplin. Ska nog ga bra. Jag är svag mentalt men far ta kraft av P och Helen. Jag har tänkt att lägga upp min träning typ sahär:

 

Mandag: 10 km (med malet att klara 10 km pa 50 min) (Jag är som sagt galet langsam just nu)

Tisdag: Intervaller ca.40 min. Träna mage och ländrygg 20 min.

Onsdag: Vila

Torsdag: Styrketräning 90 min.

Fredag: 10 km (med samma mal som mandagen)

Lördag: Vila

Söndag: 15-20 km. 

 

Typ sa. Jag maste träna mycket för annars kommer jag inte klara det. Och jag ska upp för det där jävla berget. Mitt problem är att jag väldigt snabbt far hall. Inte alltid, men det händer och det är irriterande.   Jag läste lite om hall pa nätet och sag att det kan bero pa att man inte värmer upp ordentligt och att man kan fa hall utav det. Sa just nu maste jag tyvärr springa första km väldigt sakta. Men det hjälper och jag far inte hall längre.  

 

Jag körde en mil idag. 64.5 min. Det första tio minuterna sprang jag väldigt sakta för att undvika hall. Men kunde köra sista tva minutrarna pa 14 (jag sprang pa band). Det är snabbt. Och sen höll jag pa att dö. Jag hoppas att jag kan klara 60 min nästa vecka. Det visar sig. 

 

Jag förstar att detta kanske är ett galet trakigt inlägg och jag lovar, detta ska inte bli en träningsblogg. Men jag vill skriva här ibland, framförallt när jag förbättrar mig. Gör träningen lite roligare liksom. Men inte för mkt. Jag hatar träningsbloggar. Om det är ngn som är sugen pa att komma till Schweiz och kolla sa gar loppet av stapeln den 13 September. Det är verkligen underbart vackert. Efter att vi har sprungit blir det mat i alperna. Och prosecco saklart. Innan det blir fest i festtältet. Sa kom och heja pa mig och Helen. Vi lovar att springa i blatt och gult. 

 

Jag välkomnar väldigt gärna tips och motiverande ord. Jag behöver all hjälp jag kan fa. 

 

 Och sa bildbeviset. Pa att jag är anmäld iaf.  

 

Du får skriva vad du vill, och hur mkt du vill! Det är det som är det fina med sin egna blogg. Jag vill gärna komma och hejja på! Jag tänker att min bundis Elina vill följa med!

Inget fel på träningsbloggar ;) Bara intressant o se hur du tänker/tycker. Hejar stenhårt på dig, detta kommer du klara galant! Skicka en alla hjärtans dag kram