Att säga ifran
Jag har fatt i läxa att säga ifran. Börja med nagot enkelt, som när nagon tränger sig före i en kö (det gör jag i och för sej redan) eller liknande. Säga ifran när jag känner inom mig att jag maste säga ifran. Precis efter att jag fatt den här läxan sa gar jag till ett stort varuhus här i Bern för att köpa en ny foundation. Jag har använt samma i fem ars tid. Jag är liksom inte intresserad av ngt annat. Sa när jag kommer till Clinque och ber om min foundation säger tjejen: Serum, är det nagot du har funderat pa att använda? Jag: Eh, nej. Tjej: Tja, det är svart att veta när det är dags, men det gör verkligen underverk mot rynkor. Jag: Eh, jaha. Tjejen: Jag kan visa pa din hand (hon visar och visst, det ser jättefint ut men alltsa, har en känsla av att även vanlig hudkräm kan klara biffen). Ser du hur fint det blev pa din hand. Sa fint skulle det bli i ditt ansikte ocksa. Rynkorna skulle synas mycket mindre. Jag: Eh, jättefint. Men jag tar bara foundation. Betalar min vara och gar. Tänker att, f-a-n. Det är ju precis i sadana situationer som jag ska säga: Ursäkta, men jag tycker att du använder hel fel teknik för att sälja dina varor. Inte schysst att säga att jag ser gammal och rynkig ut för att pracka pa mig ett jävla serum. Kärring! Kanske inte i den tonen, men hade varit ett bra första steg. Gar in pa Coop för att köpa lunch och en smirnoff ice till ikväll (jag ska träffa ngra kompisar och det är alltid mysigt att värma upp hemma lite grann). Tanten i kassan fragar om leg. Det är 18 pa Smirnoff Ice. Da tänker jag ha! till tjejen pa Loeb. Serum för 500 kronor. Don`t fucking think so.
Hörs snart.
Kram
Kommentarer
Trackback
