Lite aktivitet pa lilla bloggen

Det är lite aktivitet här men desto mer aktivitet i riktiga livet. Livet har verkligen gatt i 180- Det har varit sa kul att börja jobba, men samtidigt väldigt mkt. Skola pa kvällarna och sedan jobb, jobb, jobb. Träningen har inte riktig hunnits med. Oftast har jag hunnat träna men tröttheten har varit överväldigande. Jag har kommit hem. Jag har världens bästa kille, som har handlat, lagat mat och städat. Jag har bara jobbat, plockat lite, ätit och gatt och lagt mig runt nio pa kvällen. 
 
Nu, idag, förstar jag att min trötthet inte var, eller inte mest var, pga. mitt jobb. Utan för att jag var pa väg att bli sjuk. Och igar kom det. Pang sa det. Jag at alvedon iförrgar för att jag kände mig lite hängig och för att min hals, eller ena sidan av halsen, svällde upp som en pafagel. Det gick bra. Men igar tog inte medicinen pa kvällen efter jag hade varit pa universitet. Jag kom hem, blev helt kallsvettig, halsen gjorde sa ont. Jag gick och la mig i tjocka byxor och tjock huvtröja. Frös som en gris. Sjukanmälde mig idag, vilket känns sa himla trakigt eftersom att jag skulle ha fatt träffa de andra konsulterna i vara andra branscher här i Schweiz. Sov till klockan tolv da Patrick kom för att följa mej till doktorn. Kände mig galet svag och vagade inte aka själv till läkaren kommunalt. 
 
I den underbara sjukvarden här gar det till ungefär som följande. Du kommer (jag kom pa drop in som just den här kliniken erbjuder 24 timmar om dygnet), väntade i fem minuter. Fick sedan träffa en sjuksköterka som tog blod och tog prov pa min hals. Kollade syreupptagningsförmagan (puh), feber och blodtryck. Jag gick ut och väntade i, hm, tre minuter. Läkaren kommer. Han undersöker mig. Klämmer och har sej. Sedan sätter vi oss ner och da har han redan resultaten fran blodprovet och provet fran min hals. Det kallar jag service! Han säger att blodet visar att det är nagonting pa gang men han kan inte riktigt säga vad. Det konstiga var att jag inte hade ngn feber, 36 grader som är vanligt. Han skrev ut ngn slags medicin och ngn spray som jag kan spraya i min mun. 
 
Alltsa. Jag har aldrig varit sa dalig som jag var i natt och under dagen. Jag är sa tacksam för sjukvarden de har här. Att jag inte behövde vänta utan att jag fick svar direkt. Jag ska komma tillbaka om det inte blir bättre men nu efter att jag har tagit den första tabletten och tagit en tablett till känns det lite bättre. Men det är fortfarande skittrakigt att jag missade kursen idag. Hur som. Nu ska jag fortsätta att bli bättre.
 
Hej.
 
 
Patten är pa äventyr ikväll sa det blir delikatessmiddag för mig. Blomkal, - och saffranssoppa. Mums. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0