Vi far inte glömma missnöjet. Inte alla SDare är rasister.
Sjuk och mycket tid. Till min faschination har "Debatt" börjat igen. Hur kunde jag missa det? Jag körde ett "Debattmaraton" igar och som vanligt inspirerade det mig till politiskt tänkande och reflektion. I ett utav programmen diskuterade man fragan eller trenden snarare, att ta bort vänner fran FB som hade röstat pa Sverigedemokraterna. Stämningen var hätsk och de stackars SD-väljare som satt i studion fick utsa ett par pahopp. Det störde mig.
Jag vill börja med att förklara ett vanligt psykologiskt fenomen. Fenomenet att uppfatta sin egen grupp som heterogen, medan andra grupper uppfattas som homogen. En sakallad "out-group homogenity effect". Vi alla gör det. Mer eller mindre. Psykologer förmodligen mindre, da vi har blivit utbildade i just kognitiva tankefel som just denna effekt. Mina svenska vänner här i schweiz kan skriva under pa att jag kan vara en riktig "pain in the ass" när det gäller just detta bias. Ofta säger jag till eller ifragasätter meningar som börjar med "Schweizare är..." just för att de är inkorrekta. Alltid. "Schweizare är" eller "Svenskar är" syftar pa alla och är därför, i sig, inkorrekt. Alltid. Det finns ingen mening som passar pa alla. Bygger man pa statistik och börjar meningen med typ "De flesta (eller t.o.m antal procent) kvinnor i Schweiz är hemmafruar" är det alltsa inte längre ett outgroup bias, utan ett uttalande som är byggt pa statistik och inte förvrängd perception som är byggd pa personliga erfarenheter. Jag vet att jag kan vara petig och jag vet att jag inte kan förvänta mig att alla ska ha samma akademiska tänk och sprak. Men pa ett annat sätt är det mycket viktigt att vi nyanserar vart sprak. Nyanserar vi vart sprak, nyanserar vi även var egen bild av folket i fraga.
För att ga vidare till fragan i sig, vilket är SD i Sverige, sa gäller samma sak där. Man ropar rasister! nazister! neo-fascister! En homogen grupp. Och jag är den första att medge att antalet rasister, nazister och neo-fascister förmodligen är högre i SD än i nagot annat parti. Framförallt för att deras politik är mest lik dessa gruppers grundideologier. Men fortfarande langt därifran. Svenskarnas parti är en annan fraga och som jag väljer att utelämna just nu.
Detta tar mig till nästa definition. Rasist. En rasist eller rasism (mina definitioner bygger alltid pa oxford dictionary) betyder "tron att alla medlemmar av varje ras besitter karaktäristiska egenskaper eller kvaliteter speciellt för den rasen, speciellt sa att dessa egenskaper skiljer pa raserna som lägre eller högre". Jag tycker att det är viktigt att komma ihag definitionen rasism i denna diskussion. För att komma vidare till nästa punkt.
Jag tror inte (och jag har blivit kallad naiv förut, sa jag kanske bara är naiv) att de flesta SDare är rasister. Jag tror inte att definitionen ovan passar in pa majoriteten av SDs röstare. SD har en och samma lösning pa de flesta problem, att stoppa invandringen, att stänga gränserna. De gör dem inte rasistiska. Det är inte rasism. I mina ögon är det smasinnighet, enkelthet, endimensionellet och kanske t.o.m dumhet. Men inte rasistiskt. Och det är bara vad jag tycker.
Och detta ger svaret till den allra viktigaste fragan, varför? Varför fick SD sa manga röster i valet. SD erbjuder alltsa en "lösning" pa den "kris" som Sverige befinner sig i. Det är den enklaste av enklaste lösningar, men det är en lösning. Hade Sverige matt bra, hade vi haft lag arbetslöshet och en stark ekonomi, men den invandring vi har idag, hade SD inte fatt lika mycket röster. Det är min spekulation och asikt. Detta gör inte alla dessa som röstade pa SD till rasister. Det gör dem till missnöjda individer i vart samhälle.
Därför anser jag att var viktigaste uppgift, eller snarare vara politikers viktigaste uppgift just nu, är att erbjuda en lösning. Den kommer inte komma imorgon eller ens om ett ar, för en lösning pa vara problem är komplex om man som jag, inte vill stänga gränserna och som ser invandring som nagonting positivt. Men vi maste kunna presentera en lösning. Vi maste lyssna pa de missnöjda, även och kanske framförallt, de som har röstat pa SD. Genom att ha en öppen dialog kan vi vinna den vetskap vi behöver för att bryta denna vind mot den högra horisonten.
Boven i dramat är alltsa inte de som har röstat pa SD. Eller atminstonde inte gällande majoriteten som har röstat pa SD. Utan de andra partierna. Som har misslyckats. Det spelar ingen roll om det är rosa, blatt, grönt eller rött. Vi har misslyckats. Missnöjet är stort och sa även SD. Och lösningen i mina ögon är en dialog, stora öron och ett stort hjärta. Jag anser att bara sa kan vi minska den framgang som SD har haft. Genom att lyssna.
Detta inlägg är genomsyrat av acceptans, empati och lyhördhet. Men framförallt sa handlar det om demokrati. I ett demokratiskt land har du rätt att rösta pa vilket parti du vill, utan att bli utfrusen, mobbad eller ännu värre, ignorerad. Ditt missnöje är lika viktigt som mitt missnöje. Det är lätt att anse att var egen sanning är den absoluta. Det är lätt att bestämma när demokrati ska gälla och när den inte ska gälla. Men är man demokrat sa ska demokratin gälla för alla. Jag är demokrat. Det gör att jag anser att alla har rätt att ha en asikt. Asikter som jag aldrig skulle halla med om, men väljer jag att anse att min sanning är den absoluta och de som inte haller med, inte har rätt att tala, da är jag inte längre en demokrat. Da är jag inte bättre än de andra. Förstar ni vad jag menar? Bara för att han är en idiot, ska inte jag ocksa vara det.
Det är svart att fokusera pa malet. Dit vi vill komma. I dessa svara tider vill man gärna hitta en syndabock, nagon att skylla pa, nagon att vara arg pa. Hur hamnade Sverige här? Men vi maste försöka halla malet i sikte, komma ihag vart vi vill hamna och försöka fundera pa hur vi kan na malet pa bästa sätt. I min mening handlar det om en öppen diskussion, försöka första missnöjet och reflektera. Inte dömma, stänga ute och svartmala.
Det finns tva viktiga punkter som jag gärna vill lata avrunda detta inlägg. Den första är att jag vill att ni märker att jag i detta inlägg har pratat om de som röstade pa SD. Jag har inte skrivit om SD som parti. Aterigen och trots partiprogram sa anser jag däremot att SD som parti har rasistiska tendenser. Den absolut värsta formen av rasism. Smygrasism. Tittar man pa deras historia (se även Bert Karlsson) och vad som försiggar inom partiets fyra väggar, sa genomsyras partiet av just det som definierar rasism. Vi har sett och hört hemliga inspelningar, vi har läst om politikernas bakgrund och vi har läst kommentarer i rasistiska/nazistiska/neo-fashistiska forum. Gjorda av de aktiva politikerna i SD. Och jag anser att beter du dig som en idiot, kan du ocksa bli behandlad som en.
Den sista punkten handlar om mig. För dig som kanske inte känner mig känner jag ett stort behov att förklara vem jag är. Jag är vänstervriden, blir ofta kallad idealist eller utopist (om det nu är ett ord). Jag känner fruktansvärt mycket empati för alla människor. Och jag menar verkligen, alla människor. Jag har lite tokiga ideer om att landsgränser inte behövs. Men med insikten om att i dagens värld sa är vi langt ifran en sadan värld. Jag är halvsvensk och halvschweizisk. Jag identifierar mig starkt med bada länderna men skulle inte tveka en sekund att ge bort mitt medborgarskap (vilket spelar ingen roll) till nagon som behöver det bättre. Jag inser även att det är lättare för mig att vara sa förstaende mot de som har röstat pa SD. Bade pga. min utbildning till psykolog men även pga. de facto att jag faktiskt inte har blivit pahoppad själv. Problematiken gäller ju självklart mig och det ligger mig nära i hjärtat, men det paverkar inte mig direkt. Jag kan därför aldrig första hur det känns att vara den som direkt bli paverkad av SDs uttalande och politik.
För att summera. Vill vi vinna kampen maste vi öppna vara hjärtan. Be above all the hate och ha en öppen dialog. Och självklart, som alltid och föralltid, kämpa för allas lika värde.
Det var det. Om det.
Kommentarer
Trackback
