Tänkvärt
Igar var Helen här. Egentligen hade vi velat ga pa bio, men det gick ingenting som vi verkligen ville se. Sa vi sket i det. Vi at tacos och kollade film här. Alltid sa himla mysigt när Helen är här. Hur som helt sa kollade vi pa en film som heter "Disconnect". Har ni hört talas om den? Jag tror att den kom ut 2012. Den är med bl.a. bade A.Skarsgard och M.Nyqvist. Riktigt bra film som alla borde se. Ibland tror jag att människor (framförallt unga) har svart att första att det som görs pa internet faktiskt far konsekvenser. Det finns liksom inga gränser. Det är lättare att säga ngnting online än att säga det till ngn face to face. Vilket ibland kan fa ödesdigra konsekvenser.
Senare pa kvällen kom Patrick hem. Ishockey ni vet! Det blev nog en öl för mkt. Han at tacorester fran var middag. När han var färdig ställde han ut salladen pa balkongen för att det inte fanns plats i kylen. Det är minusgrader ute. Ni kan tänka er hur salladen sag ut imorse. När jag papekade att han faktiskt har klarat en utbildning pa ETH och att han borde veta vad som händer med mat när man ställer mat i minusgrader, svarade han bara: Det var ingen kockskola jag gick pa! Weiter.
Vi är sa vana med sociala medier idag. Men jag fasar för den dagen jag har barn. Jag var ända sa pass gammal när "boomen" kom, att jag har kunnat hantera det väldigt bra. Nu är jag en sadan människa som inte alltid maste ha min mobil, som aldrig skulle fa för mig att sitta och skriva medan jag äter middag med en annan människa. Men typ, finns det riktigt interaktion som jag kan ta del av sa far mobilen vara. Multitasking är en myt, utan det handlar om ett snabbt växel mellan tva aktiviteter, där man alltid missar en del. Och jag vill inte missa!
Det tycker jag är en sund inställning och vill ha det sa. Men den yngre generationen. Inte bara att mobiler har blivit en slags kompis, som det är helt o.k att prata med medan man pratar med ngn annan. Utan social media i sig. Att man ska klara sig där ute i djungeln. Fran tidig alder. Om jag far barn ska de inte fa använda internet förrän de är 18:-). Naja, hur som, se den!
Denna snö bjöds jag pa imorse. Väldigt fint men jag vill ga och träna och cykeln känns inte som det bästa alternativet i det här vädret. Jag far spatsera helt enkelt.
Nu ska jag dra. Idag blir det även julshopping och raclette. Yes!
Vardagslyx
Det är viktigt att försöka lyxa till vardagen. Jag tror att det hjälper en att komma ihag livet. Om ni fattar. Jag vardagslyxade bade i onsdags och i torsdags.
I onsdags var jag med de här fina pinglorna och at middag. Thai. Jag har inte ätit thai sedan jag var i Thailand. Och där blev jag ju magsjuk tva ganger inom loppet av en vecka. Thaimat har inte "rocked my boat" sedan dess. Men nu var jag riktigt sugen pa thai och det smakade fantastiskt. En pärla i Bern med bra priser, trevlig personal och god mat. Smask, smask!
Igar blev en lang dag. Jag var inte hemma förrän 20.00 och det är ovanligt för den här bortskämda studenten. Sa jag unnade mig lite riktigt god choklad. Födelsedagspresent fran Sandro. Patten blev besviken för att jag sa att man bara fick ta en pralin om dagen. Men de var ju sa fina sa jag ville inte äta upp alla pa en gang. För ni vet, den som spar, han har. Jag tror att Patten är glad att vi bara tog en pralin igar.
Undra hur jag ska lyxa till vardagen idag? En bio med min finaste Helen mantro?
Sweden: The story
Sweden. What the weekend had to offer.
Födelsedagskalas nummer 3. En lyckad kväll. Mina fina kompisar. Jag gillar er. För ni keep it real! Ni är sa äkta allihopa och jag älskar det med er. De överraskade mig med prosecco pa spyan och en enorm Sverigeflagga. Den far användas vid kräftskiva!
Fran vänster: Fritjof och Andrea. Fritjof är en gammal barndomskompis till mig och Andrea är hans flickvän. Passar pa att göra en shout out för Fritjofs (och Rasmus) köttaffär "Lennart och Bror" som öppnar pa Birgerjarlsgatan den 2 December.
Sofia och Lina. Fina tjejer. Finaste tjejerna.
Jag och Fia. Jag tackar aterigen för att jag fick använda din lägenhet pa gullmars för festerier. Och ber om ursäkt för röran jag lämnade bakom mig.
Dagen efter var det dags för födelsedagsfirande igen. Det var stora, stiliga Alvin som hade fyllt fyra som var huvudpersonen. Mamma Elina bjöd pa massa bakverk och korv med bröd till barnen. Och fiskdamm. Men inte för de vuxna:-).
Sedan var det dags för hemfärd. Unnande mig lite nya trosor pa "Victoria Secret". Egentligen var det dumt eftersom att jag aker till USA snart, men jag kunde inte lata bli. Jag köpte även en bok om fysik, sa att jag kan bli lika bra pa min pojkvän när det gäller Newton, relativitetsteorin och de fyra krafterna. Hittade även en bok som jag önskar mig i julklapp. Den är skriven av samma dude som skrev "en man som heter Ove" vilket är den bästa bok jag ngnsin har läst. Typ. Det var den resan. Tur att jag aker till Sverige snart igen. I hela tva veckor. Ska bli skönt.
Kram
Hemkommen
Landat i livet igen. Vilken Sverigeresa det blev den här gangen! Men jag ska skriva mer om det snart. Nu vill jag bara göra ett shout out för Agnes Cecile. Jag upptäckte henne när jag surfade konst för att kunna hänga pa väggen hemma. Just nu har jag en Marilyn Monroe tavla, ni vet en sandär typisk Andy Warhol bild. Känns väldigt 2000 sa skulle vilja byta till nagot mer fresh! Jag har letat väldigt, väldigt länge och nu, finally, hittade jag tva tavlor (läs affischer, da jag inte har rad i dagsläget att köpa riktig konst. Men en dag, da ska det bli konst för pengarna). Agnes Cecile är en italiensk konstnär som är född 1991. Sjukt. Att de som är födda pa nittiotalet snart kommer att hänga pa min vägg. Skulle verkligen, verkligen vilja ha en orginaltavla. Men sant är livet som Lill-Babs skulle ha sjungit.
Vad tycker ni om Agnes Cecile?
Jag har köpt bada bilderna längst till vänster, 4+4 = 5 och Lines hold the memories. Me like. Jag hoppas att Patrick ocksa gillar dem.
Sa, dags att sätta igang pluggfabriken.
Puss
Lars Winnerbäck
Jag kommer aldrig sluta gilla Lasse W. Det är vare sig häftigt, speciellt eller något annat att gilla honom. Men vi är lika vemodiga, Lasse och jag. Hans texter är underbara och speciella. Men de är inte som kents texter, där det känns som att det bara är ordbajseri och om man skulle fråga kent själva var det sjunger om så vet de inte det själva. Och så kan han sjunga. Till skillnaden från Håkan Hellström. Sveriges mest överskattade artist:-). Enligt mig alltså.
Du är bättre än du vet
Mycket större än du vet
Men det klär dig att du tvivlar på din duglighet
Det gör man där vi kommer från
jag förstår dig bättre
Vill du nåt så vet du vart jag finns
Mycket större än du vet
Men det klär dig att du tvivlar på din duglighet
Det gör man där vi kommer från
jag förstår dig bättre
Vill du nåt så vet du vart jag finns
Födelsedagsfirande II
Pappa säger att jag firar som att jag fyller trettio. Da far jag panik och bli sur. Jag är inte trettio än, men jag tycker att 28 later förjävla gammalt. Jag firar sa manga ganger för att jag rakar bo i tva länder. En gang i Schweiz, en gang hemma med mamma och pappa och en gang med kompisar. Alla goda ting är tre, fest är kul och jag är hemma. Det är därför jag firar min födelsedag sa manga ganger.
Som bekannt bjöd vädret pa gratt. Lite deprimerande men passade min alderskris lite kanske. Det var en mysig dag. Fick besök som jag inte sett pa länge, fina presenter som jag verkligen uppskattar och mamma hade bakat en klassisk gräddtarta. Jag gillar inte gräddtarta jättemycket men tycker att det hör till pa födelsedagskalas pa nagot sätt. Svenskt. Traditionellt. Sa tack mamma för en jättefin tarta!
Efter ett besök pa Chili, Ikea och Skopunkten sa akte jag och mamma hem till mormor. Min mormor mar inte sa bra och beroende pa dagsformen sa ville vi ta med henne hem till mig för middag och tarta. Hon var bra nog och följde med. Det var roligt och den finaste presenten av alla. Jag hittade hjärtat i mitten pa Chili och tänkte att, varför inte? Mormor blev tarögd och glad. Min mormor. Kortet till höger hittade jag även hemma hos mormor. Det hade jag skrivit till henne när jag var 4 ar, alltsa för 24 ar sedan. Det fanns en liten författare i mig redan da:-)
Mammas jättefina tarta som jag tror gjorde gästerna "tårtnöjda" som min gudmor Kerstin uttryckte det. Jag hade även bakat cakeballs. Tobbe tyckte de var lite för söta. Jag kan hålla med lite grann. De är kanske i det sötaste laget. Men de är sa enkla att göra och fina. Tobbe själv gjorde som mamma: kept it classic och tog med sig hembakade bullar. Jättegoda!
Kerstin hade med sig jättefint inslagna paket. Fingret är pappas. Han tyckte det var viktigt att visa att det gröna paketet var till honom. Så det är väl lika bra att jag skriver det här. Paketet med rosor var till mig, det gröna var till Mr.Rolf.
Så, nu måste jag börja plugga. Jag ska nämligen iväg på äventyr i eftermiddag. Snälla mamma och pappa gav mig biljetter till Lars Winnerbäcks sista konsert på hovet. Så ikväll ska vi dit och titta på honom. Jag har alltid varit ett fan av Lars W. Jag tycker att han är ett geni och jag är ett stort fan av hans melankoli. En underskattad svensk artist. Motsatsen till Håkan Hellström alltså :-).
Nej, det får vara det.
Puss
Tid att blogga
Im coming home♥
Pappa, Helen & myself hann med en starbuckskaffe. Gingerbread latte är gooood. Pappa hann även bli imponerad av att jag har mitt eget blommärke. Javisst!
Vi grillade. Pappa bjöd på T-bone steak och vi bjöd på en flaska amarone för att fira ordentligt. Bättre middag och vem säger att man inte kan grilla i november?
P överraskade mig tidigare på dagen med en moccamaster. Så himla fin! Och mycket tack vara Eva-Ms braiga reklam för the mashine. Så efter den underbara middagen provade vi maskinen och åt cheesecakerester. Bra skit.
Nu sitter vi som sagt på tåget. Måste sluta bloggish, pappa börjar bli otålig.
Och den här stiliga mannen was left behind.
Puss
Min (födelsedags)helg.
Vilken helg. Full rulle innan frulle. Den förklaras bäst med bilder. Och adjektiv.
Lördagens Äventyr. Svensk tjejfest. Vi har laddat i flera manader inför den här kvällen.
Galen. Rolig. Helrör (Nostalgi!). För höga skor. Högljutt. Dansa. VodkaRedbull. Röda mattan. Galenskap. Kärlek. Vänskap. Livet. Lycka. Lyrisk. Underbara lördagsnatt. Tidiga söndagsmorgon. Vackra. Ögonskugga. Klänning. Det var pa tiden.
Jag rullade hem runt tre. Höll mig (relativt) i skinnet med tanke pa att jag skulle vara värdinna fär ett födelsedagskalas med alldeles för manga inbjudna gästerdagen efter. Ringde P och tänkte att jag skulle berätta att jag gar hem. Sa han vet att jag kommer. Störa hans sömn lite. Det gillar han. Stor kärlekskänsla när han plötsligt mötte mig halvvägs. Sömndrucken men med massa kärlek. En bra kväll som asvlutades med en promenad i manskenet.
Dagen efter var det som sagt dags för födelsedagskalas. Det blev lyckat och jag är nöjd. Allt flöt pa och maten gick at. Patrick var en riktigt bra hjälpreda!
Chris som jag lärde känna för manga herrans ar sedan i Interlaken kom förbi. Han tog med sig sin flickvän Isa och världens sötaste Leon. När de gick sa tog Leon alla i hand och sa hej da. Han är tva ar. Vissa skakade han hand med fyra ganger. Och bade jag och Patrick fick en hejda puss. Hjärtat smälter.
Leon. Vilken kille!
Även pappa Rolf var pa plats. Lyckad födelsedagsfest som vi avslutade med fyra timmars jassande efter att gästerna hade gatt hem.
Idag har jag en arbetsintervju sa nu ska jag börja förbereda mig för den.
Underbara helg. Kom snart igen.
Kram
Baking in the making
Som sagt, imorgon blir det födelsedagskalas för halva Schweiz och minst en tredjedel av Sverige här pa Scheunerweg 7. Team RebPat har därför spenderat morgonen med bakning. Ingen raw food utan helt, vanlig bakning. Mycket choklad, mycket socker och mycket kärlek. Som det ska vara!
Kaosigt bakkök.
Pat var Cupcakemaster. Det jobbet skötte han galant.
Jag var Cakeballmaster. Det gick ocksa helt o.k. Förutom att den vita chokladen inte alls blev lika bra som den mörka.
Vi lyckades även slänga ihop en cheesecake. Vi är sa bra.
Nu ska jag sova sa jag orkar vara vaken till fyra inatt.
Trevlig dag önskar bagaren Lanz feat. Salm
Veteranen har kommit hem♥
Snygg
Maya Rung. Tycker jag är snygg. Hon var med i serien "Andra Avenyn" som gick pa SVT för nagra ar sedan. Spelade med bl.a. Alicia Vikander som inte heller är ful. Direkt.
She so pretty.
Jag och min far
Obs! Detta inlägg bör läsas medan man lyssnar pa laten nedan. Mani Matter. En schweizisk legend. Sjunger eller sjöng (han dog i en bilolycka innan han var 40...det kanske är sa man blir en legend?) pa schweizertyska sa ni fattar förmodligen inte sa mycket. Men den ger den rätta känslan liksom.
Som tidigare nämnt sa träffade jag min pappeli igar. Som vanligt var det en väldigt trevlig kväll som gick alldeles fort.
Efter en kortare spatsering i staden sa gick vi och tog en öl. Pappa hade varit i Bern sedan klockan ett och ölsuget blev starkare och starkare. Han fick även sin lilla present. Han blev glad. Fast tröjan som jag hade köpt var nog lite för liten. Men det är ju en komplimang. Jag ser ingen mage pa min pappa:-)
Efter ölen begav vi oss till Bundesplatz för att se ljusshowen av vart riksdagshus. Det var riktigt bra och jag hade rysningar hela tiden. Jag gillade slutet allra bäst. Jämställdhet, prinsessan kan själv! (All the women who are independent, throw your hands up at me, all the honey's who makin' money
throw your hands up at me)
throw your hands up at me)
Efter ljusshowen blev det äntligen mat. Jag älskar det schweiziska köket och kvalitèn pa maten. Jag har varit i Frankrike flera ganger och jag kan inte första varför alla tycker att det franska köket är sa bra. De har goda rätter men de kan inte laga skiten. Jag har sällan ätit sa dalig mat som i Frankrike (och da har jag ända varit mitt i Frankrike i en liten by och i Cannes och Nice). Det italienska köket däremot, alltid god mat. Inte för att jag vet hur lätt det är att misslyckas med en pizza? Hur som, schweizarnas utbildning är bade lang och väldigt bra och det märker man pa maten. Aja, shit i that.
Till förrätt at jag en utav mina favoriter och jag vill säga att det är en typisk schweizisk sallad. Man äter ju ofta bara sallad till förrätt här. Det gillar jag. Men iaf, till förrätt at jag Mâchesallad med bacon, ägg och krutonger. I love it. Och till varmrätt körde jag en till schweizisk favorit: Berner Geschnetzeltes med rösti och kantareller. Jag säger bara: mmm, mmmm, mmmmm.
Vi brukar även prata mycket vin. Han kan sa mycket och det är sa häftigt när man har tid att fa ställa massa fragor. Det finns sa mycket man kan veta om vin. Patrick och jag fick en flaska Amarone i helgen. Det är det dyraste vin du kan dricka typ. Backstreet boys drack även Amarone nu när de var i Sverige, iaf enligt skvallerblaskan Aftonbladet. Men vet de varför de betalar sa mycket för en flaska? För att det lagras väldigt speciellt och väldigt länge. Druvorna lagras i hö. Det visste min pappa. För han kan vin. Min pappa. Han kan.
Pappa och jag. Jag önskar vi kunde göra sadana här saker oftare. Saknar dig och alla andra i Sverige. Ni är sa langt borta.
Tack för en trevlig kväll pappa!
Ni vet, den där laten
Ni vet sadana där latar som far en att resa i tiden. Far en skratta, grata, känna. Jag hörde en lat idag när jag var i Bern och jag höll pa att börja grata pa plats. Det är konstigt, hur det funkar. Samma sak med parfym tycker jag. Kan ocksa fungera som en tidsmaskin. Här är iaf laten. Den är py tyska men den är hemsk. I alla fall för mig. Fy.
Här är tva andra latar med henne. Jag tycker att hon är bra. Fast hon sjunger pa tyska. No worries, jag har bara valt videos med text till:-).
Fall es dich intressiert, der Versuch dich zu hassen hat plötzlich funktioniert.
Sova.
Och som vanligt syns inte länkarna eftersom att jag är en idiot och inte har ändrat det. Men lyssna pa latarna. Fina. Och sorgliga. Och du kan öva din tyska.
Papi papi, papi chulo..
Nu ska jag pa dejt med pappa Roffe inne i stan. Bra grejer!
Hörs sen!
Att inte skjuta upp grejer
Belönade mig själv med en marabou mjölkchoklad chocolate chip cookie. Belöningen var inte bara för papperordnandet utan för hela dagen. Sov en timme i natt, åt ett ägg till frukost och hade fyra timmar intensiv föreläsning. Drog över på tiden så jag hann inte äta lunch innan mitt bodypump pass. Men jag skippade inte passet. Me proud over me. Så jag firar dagens alla vinster med en cookie. Nu ska jag återgå till Hart of Dixie. Fan vad snygg Rachel Bilson är på tal om cookies. She is a real cookie! Så vill jag också se ut i nästa liv. Jag har ju längden eller icke-längden redan.Puss♥Onsdagsdejt
Bra dag. Nyttig mat (än sa länge!). 8 km jogg. Mycket plugg. Kaffe med Helen. Fina grejer.
Pa onsdag har jag en dejt med mannen som delar förstaplatsen med Patrick i mitt hjärta, lilla pappa! Eftersom att det var fars dag igar och eftersom att jag nog aldrig givit min pappa
nagonting pa fars dag, sa köpte jag en liten present till honom. Det är en överraskning och
jag hoppas att han blir glad. Skulle vara väldigt oturligt om han nu plötsligt far för sig att han ska läsa min blogg eftersom att han aldrig läser min blogg. Jag ser hur som helst framemot var dejt. Vi ska kolla pa enljusshow som de gör av riksdagshuset varje ar ( det är ocksa en överraskning) och sedan ska vi äta
typical swiss food. Det vet han om. Eftersom att han maste betala:-)
Jag gillar verkligen att sla in paket. Det är rogivande pa nagot sätt. Fast mest gillar jag nog att skriva kort. Mina kort som jag skriver brukar bli som en minibok. Men det är som det är.
Nu ska jag kolla pa Greys och dricka te.
Puss
Aterigen gräsänka
Ensamt hemma och försöker liva upp mig själv. Nämnde för ett tag sedan att jag beställde kläder fran Nelly. Jag beställde en jumpsuit som sitter som en smäck, micket bra. Jag beställde en röd klänning som jag tänkte ha i jul. Klänningen är öppen i ryggen och eftersom att jag har flera klänningar som är öppna i ryggen men ingen bh som passar till (who needs a bh liksom:-)?) sa köpte jag även en bh till klänningar och linnen med öppen rygg.
Sedan köpte jag även dessa skor. Gillar dem som fan och de kostade bara 89 kronor. Ett riktigt kap. Vet dock inte om jag ngnsin kommer att använda dem. När jag sag dem irl tänkte jag "oops!". Klacken är 15 cm. Kan ju bryta fotleden. Jag använder i princip aldrig högklackat. Det är obekvämt och jag blir inte lang ända. Trivs med att vara kort och tycker om mina converse. Men för 89 kronor tyckte jag att det var värt ett försök. I värsta fall far jag använda dem till dekoration i vardagsrummet eller nagot. Men först ska jag försöka att använda dem pa riktigt. Mina första "fuck you" skor.
Nu maste jag fortsätta pluggisch. Baj baj.
Helgen
Slöhelg. Soffpotatis. Inte gör ngnting. Verkligen. Jag har inte gjort mycket. Ätit, spelat kort med pappa och farfar, sovit, umgatts med mina fina vänner Nicole och Oliver. Och ätit. Längtar tills imorgon da det blir ett hart pass pa gymet och nyttig mat. Min kropp skriker efter just det.
Patrick, Oliver och Nicole. Prosecco, middag, rödvin, ahlgrens bilar och Trivial Pursuit. Jag och Nicole "team Blondes" vann. Hade inte väntat mig nagot annat. Vid ett svirade de hem i en taxi. Jag och P hade lite tv häng innan det var dags för att säga "gute nacht".
Söndagen har varit den slöaste söndagen e-v-e-r. Gick upp vid elva. At frukost. Daligt väder sa vi kollade pa tv hela dagen. Förutom när vi sov. Igen. Skönt. Men nu känner jag att jag behöver mandag. Behöver aktivera mig igen. Men ibland är en riktigt slösöndag det allra bästa!
Tchjuuupp!
I barnens tecken...
På eftermiddagen fick jag träffa lilla Filip som är ungefär exakt ett år yngre än herr Soan. Filip har utvecklats väldigt mycket sedan vi sågs sist. Nu kunde han både gå och prata, om än på sitt sätt. Med Filip får jag prata svenska. Det gillar jag. Riktigt söt liten filur.
Ja, en riktigt mysig dag. Jag umgås inte mkt med barn och idag var jättemysigt (och nej, jag vill inte ha barn än. Är långt ifrån barn, jag har fortfarande mycket som jag vill hinna göra innan vi två blir tre). De gör mig glad och deras internationella utveckling fascinerar mig. Tänk dig vad bra de kommer att vara på språk om ett par år. Förmodligen galet bra. Nej, nu ska jag sova, es war ein anstrengende Tag.Puss♥Living life in the easy lane
Sorg i familjen, glädje i guldglittriga macarones
Så idag ska de få guldglittriga, champagnefyllda, snordyra macarones. Men det är det värt, jag har nämligen också ngt att fira. Vad det är säger jag. Snart. ♥Puss50 shades of green
Igar akte jag och Helen till arslet av världen som man brukar uttrycka det i Schweiz. Patrick gör lumpen där och vi akte dit för att äta med honom och hans militärkompisar. En mycket trevlig inställning. Jag har ju akt och ätit hos honom varje ar, men resan hem framförallt är sjuuuukt trakig när man är ensam. Sa det var trevligt att Helen följde med.
En liten prosecco pa taget dit. Kvinnan bredvid Helen satt och suckade hela tiden. Hon var nog irriterad för att vi pratade svenska. Helen blev irriterad pa henne och funderade pa att hälla prosecco pa henne. Hon valde att icke göra sa. Det tyckte jag var moget. Kvinnan flyttade pa sig efter ett tag. Det tyckte jag var roligt.
En mycket trevlig kväll. Tack sa mycket Helen och alla män i grönt! Nu är jag motiverad inför presentationen idag. Och sen ska jag träffa min lilla papps.
Tjupp!
Jag är sa förvirrad
Har ett seminar just nu som är fruktansvärt jobbigt och mycket att göra. Pa torsdag ska jag halla mitt andra föredrag. Jag har redan hallit ett föredrag där kritiken fran mina medstudenter var att jag inte borde säga sa mkt "ehm" hela tiden plus att min grupp inte borde ha tyska och engelska folier blandat i var PPP. Sa imorgon maste jag prata i en kvart, jag far inte använda stödord och jag blir bara förvirrad om jag försöker använda var PPP eftersom att det är pa tyska. Dessutom far jag inte säga "ehm". Helt omöjligt. Och jag är sa förvirrad. Dessutom maste jag prata om statistik, men pa ett sätt sa att "en vanlig" människa förstar. Alla dessa uttryck kan jag ju pa tyska. Men inte pa engelska. Har en känsla av att föredraget imorgon inte kommer att vara min "Spitzleistung" under min studietid. Och jag har förberett mig typ hela dagen igar plus idag plus förmiddagen imorgon. Det är sjukt vilket stort inflytande sprak har. Aja, det är bara ett ar kvar. Och dessutom verkar det som att min fula ovana som jag hade pa gymnasiet att smeka mig själv pa brösten under presentationer, är borta. Tur är väl det.
Dags att fortsätta öva. Blä!
Ensam hemma
Jag har känt mig febrig hela dagen. Har varit tvungen att plugga och sovit om vartannat. Det är inte kul att vara sjuk och ensam. Jag var verkligen tvungen att ga och handla. Det har spöregnat heeela dagen och alla försök att vänta ut regnet var för intet. Väl inne pa coop kände jag mig ensam. Synd om mig. En liten banan och en liten pase sallad, ingen som vill dela en sallad med mig. Stackars, lilla jag.
Dessutom var jag tvungen att släpa hem ett fyrpack Guiness. Patrick har fatt för sig att jag inte far kolla pa serier som vi kollar pa tillsammans, ensam. För de kan vi ju kolla pa tillsammans:-)! Sa i söndags när han gick sa han att jag var tvungen att köpa en Guiness för varje avsnitt av SOA som jag kollade pa utan honom. Jag har kollat pa tre avsnitt. Dessutom kollade jag pa homeland igar. Sa det är fyra det. Ooops!
Förresten, ibland har man tur. Jag har beställt kläder fran Nelly. De kom idag pa eftermiddagen. Alltsa hem till ICA i Bro. Pappa aker ju till Käseland imorn sa jag hade riktigt flyt!
Sa, färdigdravlat. Nu ska jag dricka te. Puss
Living healthy..
...tycker jag är roligt och inte sa svart. För mig är leva nyttigt att lyssna pa sin kropp och njuta av mat. Bli glad av mat. Äta det man vill. Jag har länge pratat om att börja bli mer ekologisk och köpa ravaror utan massa e-ämnen i. Det kostar bade tid och pengar. Sa just nu är det bara en tanke. Anledning är att vi faktiskt inte vet vad det är vi stoppar i oss. Jag tycker att diethetsen i Sverige belyser dessa problem alldeles för lite. Allt handlar om vagen.
En vän till mig fick diagnosen MS för ett par ar sedan. Hon var da trettio ar. Hennes första skov var riktigt illa. Hon spenderade manader pa rehabilitering och gav aldrig upp. Hon är idag helt aterställd fran hennes första skov och det är nästan helt omöjligt att tro pa. Miracles happens! Men inte bara tvingade hon sjukgymnasterna att arbeta mer med henne än vad det var planerat, hon trotsade skolmedicinen. De ville ge henne medicin och med medicin kommer biverkningar. Sa hon tackade nej. Och gick sin egen väg. Varför jag kom in pa henne? Jo, därför att vissa menar att MS kan utlösas av alla dessa konstlade ämnen vi äter. Alla eeeeeeeeee:n. Har du samtidigt "rätt" eller kanske snarare "fel" gener kan kombinationen i vissa fel leda till diagnosen MS. MS är ju en demyliationssjukdom som framförallt bryter ner myelinskidan runt axoner, vilket allvarligt skadar funktionen. Även nervcellerna vid dessa omraden brukar bli förstöra. Utan denna skida kan nerver inte bli transporterade, atminstonde inte snabbt. Detta leder till neuromuskolara funktionsstörningar (jag har lärt mig allt det här pa tyska sa ni far ursäkta min svyska:-). Denna degeneration av myelinskidan kan bera pa alla dessa ämnen. Men ingen vet riktigt. Men det verkar fungera för min vän. Hon följer ingen prognoskurva och även om remission är relativt vanlig, är förbättringarna man ser inte sa stora som hos henne.
Hur som, sa gjorde jag "raw food" mousse till Patrick i fredags. Man maste ju börja ngnstans? Sofia hade gjort det och jag tänkte, varför inte? Men, det var ingenting för mig och ingenting för Patten. Det var gott när man var hungrig men blev bara konstigt när man at det efter middagen. Jag kunde liksom inte ignorera att jag satt och tröck i mig en avocado. Kaka pa kaka känsla. Jag kan tydligen inte lösa mitt huvud fran min kropp. Nej, det är inget för mig. När jag lärde mig att lyssna pa min kropp märkte jag även att jag inte är en sa sötperson. Mer salt. Sa den här moussen blir det inget mer. Inte för mig iaf.
Jag vill gärna börja äta mer naturlig mat, men eftersom att jag äter väldigt lite efterrätter sa haller jag mig nog till det traditionella sockret och chokladen när jag väl äter.
Think it looks weird? It is weird!
Gräsänka..
...aterigen. Patrick är kamouflerade och ute och leker krig i skogen. Och jag är hemma. Jag har mkt att göra sa det stör mig inte att han inte är hemma. Det är t.o.m rätt skönt ibland.
När jag är hemma själv har jag svart att motivera mig till att laga middag. Lite tid och ingen att dela smakupplevelsen med. Därför är söndagens matlagning viktig för den kommande veckan. Igar lagade vi tacopaj. Kommer räcka till mig ända tills pa tisdag. Pa onsdagen ska jag och Helen ut pa äventyr (jag slipper laga mat!). Pa torsdag aker jag till farmor och farfar och pappa. Sa da slipper jag laga mat igen. Och sen är det fredag och militären är tillbaka igen. Framförhallning kallar jag det!
Ett stycke tacopaj. Jag tycker tacopaj är gott.
När man inte vet varför...
...men man blir irriterad ända. Häromdagen gick jag in pa Hanna Graafs blogg. Och jag blev sa irriterad. Och jag vet inte varför. Hon börjar varje inlägg med typ "hej vackra" och avslutar inläggen med "Ta hand om dig". Vilket egentligen är snällt, men det irriterar skiten ur mig. Dessutom använder hon ordet "pojkar" istället för "killar". Alltsa typ: Idag var jag och mina pojkar i stan. Pojkar använder man om man är 70 ar. Har däremot sett att pojkar används av folk som är lika gamla som mig ocksa. Det irriterar mig. Jag vet inte varför. Men det jag tror irriterar mig mest (och jag vet självklart inte varför!) är att hon skriver fara istället för att aka. alltsa typ: Idag ska vi fara till stan eller igar for vi till mina svärföräldrar. Det är okej, om man kommer fran Norrland. För där pratar man sa. Men du är fran Kungsängen Hanna! Inte fran Umea.
Dessutom är hennes blogg enormt trakig. Den kommer jag inte att läsa igen.
När man blir irriterad och man vet egentligen inte varför. Vilket konstigt fenomen.
Dagen innan idag..
..alltsa igar. Vara lördag börjar alltid ungefär likadant. Lugnt och fint. Frukost framför tvn. Njuta av varandra och helgen. Och den fina utsikten som mitt hemma ibland bjuder pa. Det gjorde vi även igar.
Sedan var vi kulturella och begav oss pa museum. Vi akte till Berns historiska museum och kollade pa en utsällning om Dynastin Qin. Det var sadär. Framförallt för 230 kr p.p.
Vi hade även planerat att ga pa en restaurang som vi velat ga pa länge. Men det var fullt. Inga bord kvar. Kändes som att varenda nedrans restaurang var full. Men tillslut hittade vi en plats pa en mexikansk restaurang. Vi blev mättna och belatna och jag var nöjd med min frozen passionsfruktmargarita. Höjdpunkten pa dagen. For sure.
Vi tog en förrätt att dela pa. Det förvandlades till var varmrätt. Much food.
Och min efterrätt. Mycket bra frozen passionsfruktsmargarita.
Nu ska jag sluta med det här. Maste plugga lite. Göra en PPP. Men det tycker jag är roligt sa det gör ingenting.
Puss!
Det fanns en gang i Sverige en skola för alla
Jag har redan varnat alla för att detta är ett politiskt inlägg. Och jag har inte fattat mig kort. Sa ni som ända hittade hit, skyll er själva:-)
Politiker, debattörer och den vanliga människan verkar vara rungande överrens, skolan ska vara bra för alla. Alla ska ha rätt till en trygg skolmiljö, en bra utbildning och fa det stöd man behöver. Eliteleven, elever som inte behärskar det svenska spraket, elever med diagnoser. Alla ska ha rätt till en bra skola. Men sedan börjar denna enade front dra at tva olika hall. Man ska kunna tjäna pengar pa skolan, varje elev blir en kalkyl, hur kan vi se till att siffrorna pa kalkylen lyser grönt i slutet av terminen (I need a dollar, dollar, a dollar is what I need)?. Och valfrihet. Eleven ska kunna välja skola. Och det beslutet ligger självklart inte pa skolan, utan pa eleven. Elitelev, elever som inte behärskar det svenska spraket, elever med diagnoser.
Den svenska skolan har stagnerat. Blivit dalig. Segregerad. Elitskolan i Täby för tjejen med Henri Lloyd jacka och röda Hunter gummistövlar. Skitskolan för tjejen som bor i Hässelby med föräldrarna utan jobb. För tjejen som äter kladdiga makaroner med ketchup i slutet av manaden för att bidragen är slut. Tjejen, som inte har ett busskort. Detta är ett problem som växer, snöbollen rullar och rullar och plötsligt star snögubben ståtligt pa vara skolgardar.
Det gar inte att peka finger. Varför skolan ständigt försämras kräver riktiga analyser av de senaste 20 aren. Samtidigt kan heuristiken vara ett starkt hjälpmedel. Det hela är mer än det halva. Det krävs ingen regressionsanalys för att fastställa det. Istället för att den statliga manadspengen gar till en spargris, fördelas pengarna och det händer att Joakim von Anka är där och rotar. Det är ju snart jul. Det hela är mer än det halva. Heuristiken hjälper oss vidare. Skolan har stadigt blivit sämre. Och faktorerna är manga. Ett komplicerat spindelnät. Men med det fria skolvalet och introduktionen av friskolor, ökade problemen. Vi ser en korrelation. Den ma vara arbiträr och icke-kausal. Sannolikheten är liten. Och jag är övertygad om att introduktionen av friskolor och det fria skolvalet har varit en signifikant faktor i en fiktiv regressionsanalys. En faktor. Men den kan förklara en stor del av varianskakan.
Det finns tva stora problem i dagens friskolesverige som bör belysas. Ett. Det finns ingen prövande instans. Eller det finns ingen prövande instans som verkligen prövar. Att det som har lagstadgats verkligen följs bygger idag pa förtroende. Som att det skulle rada nagon slags altruism och som att Joakim von Anka haller sig borta fran spargrisen med sina tjocka, flottiga fingrar. Vi maste ha en stark och sträng prövande instans som ser till att det som faktiskt är skrivet i lagen, inte bara är bokstäver som rakar bli ord utan även följs i praktiken. Tva. Antagningsprocessen maste bli centraliserad och standardiserad. Den unga damen fran Täby blir ett nummer och likasa tjejen fran Hässelby. Hennes kladdiga makaroner syns inte längre pa pappret och hennes framtid bestäms inte av gröna tal i J. VAs kalkyl. Att bygga ett system pa mänskliga bedömningar, där även vinsten kan vara stor, är ett misstag och ett misslyckande.
Men och detta är viktigt, detta system hjälper inte tjejen och hennes makaroner. För ett positivt besked om en antagning pa en skola pa andra sidan hufvudstaden ger henne inget busskort och inga vidare resurser. Utopibubbelblasan sprack. Hon har inte rad. Och stannar kvar. Hamnar efter. Far inte välja. Och det spelar ingen roll att detta är ett extremfall, att detta bara är en liten bit av en stor saftig kaka, för vi är rungade överens om en sak, alla har rätt till en bra skola. Och vissa menar att alla har rätt till ett fritt skolval. Men det gäller inte tjejen fran Hässelby. Det kan handla om ett barn i hela Sverige, det räcker för att var falsifikationshypotesen som vi alla verkar vara överens om: "alla barn har rätt till en bra skola" maste avfärdas. Ett barn.
Allt detta mynnar ut i pengar. Pengar till J.VA och hans vänner. Sa han kan bjuda Kalle Anka pa semester. Bra utbildning för alla och gröna siffror i en kalkyl gar inte ihop. Det leder till elitism. Där de elever som genererar mest pengar (eller kostar minst pengar sa vem fan vill ha en elev med en ADHD-diagnos?!) även far tillgang till den bästa utbildningen. Det är inte sa Sverige ska se ut. Vi ska ha ett Sverige där alla, varenda litet barn fran syd till nord, har rätt till en bra utbildning och en trygg skolmiljö. Där pengar inte regerar. En stark och statlig skola, langt borta fran J.VA flottiga fingrar. Där vara skolor är hetereogena och där direktörens dotter äter varrullar med sonen fran den iranska politiska flyktingen. Där alla känner sig trygga. Där det hela är större än det halva. Men det kan vi bara astadkomma med en spargris för alla. Alla resurser samlade pa en plats och fördelade rättvist över alla vara barn. Var framtid.
Och skalar vi av allt detta och ser det i sin nakna, rätt fula gestalt ser vi en motsägelse, tydligare än de flesta. Alla barn har rätt till en bra skola och alla barn har rätt att välja. Men med bra och starka skolor över hela Sverige, blir valmöjligheten överflödig. Varför välja att aka till Täby fran Hässelby när skolan är precis lika bra i Hässelby som i Täby? Det finns ingen anledning, ingen motivation och ingen logik. Det fria valet är överflödigt och är bara nödvändigt sa länge vi har elitskolor och skitskolor. Sa att direktörenas barn kan fa ga pa elitskolan i hufudstaden och inte äta varrullar med sonen fran den iranska politiska flyktingen. Det fria skolvalet är även nödvändigt sa att det starka barnet, fattig eller rik (men inte för fattig för ni vet, alla har inte rad med ett busskort!), som inte äter upp mycket av friskolornas resurser, kan fa bli ännu starkare. Sa att det barnet, det dyra barnet, det svagare barnet, inte förstör för de starka. Men har vi en bra skola för alla, behöver vi inte det fria skolvalet.
Sa lat pengarna ga till en spargris, det hela är större än det halva. Slopa friskolorna. Stärk de kommunala skolorna, gör verklighet av utopin, alla har rätt till en bra skola. Och slopa sedan det fria skolvalet.
And no child will be left behind.
Anmärkning: Detta inlägg har inspirerats av uppdrag granskning och debatt. Jag vill understryka att jag inte stödjer nagot slags pastaende om att den grundläggande människosynen skulle se annorlunda ut i friskolevärlden om man jämför med de kommunala skolorna. Jag tror att värdegrunden ser ungefär likadan ut. Den nissen till friskolerektor som vi fick se i uppdrag granskning är undantaget. Ett undantag som man likväl kan hitta i de kommunala skolorna. Vi har kompetent personal, i friskolorna precis som i det kommunala skolorna. Det här inlägget handlar inte om människan i friskolan (förutom kanske de som tjänar heavy stash pa friskolorna). Det handlar om ett annat synsätt. Som jag inte kan sta bakom. Det handlar om att vi vill använda olika medel för att na samma mal.
Vilken dag.
Gardagen. Vilken dag. Natten onsdag till torsdag jobbade jag pa ett grupparbete till 02.00. Sov till klockan 06.00. Upp och fortsatte pa ett annat arbete. Tog en paus mellan 12-14 och körde spinning. Sedan föreläsning. Kom hem klockan 18. Gjorde middag till min finaste Helen. Rödvinet och chokladen var välbehövlig. Och jag sov som en smäck, en minut efter att Helen gatt härifran. Det är hektiska tider pa torpet!
Fick oväntad besök av den här läskiga gruppen. Jag hade bara pepparkakor hemma, men de verkar ha varit nöjda med det. Sa vitt jag vet. Det är iaf ingen som har kastat ägg pa vart hus, eller lagt ett grishuvud i var brevlada:-).
Aja, det var allt för nu. Idag är det fredag och det betyder D-uppsats dag. Har egentligen sjukt mkt annat jag maste göra men jag maste försöka halla mig till min plan. Annars kommer min D-uppsats fan aldrig bli klar.
Puuusssss
